Det bästa avsnittet av Prison Break.
När palestinierna spränger muren mot Egypten. Vad handlar det då om? Det handlar om överlevnad, om frihetslängtan, om motstånd på en grundläggande nivå. Det är helt enkelt så jävla vackert. Mer sånt. Mindre raketer mot Sderot.
Man skulle kunna tro att det handlar om alla människors lika värde när liberaler talar om exempelvis individer. Så verkar det ju inte vara. Man sållar bland människor. Man sållar bland folk. Man väljer vilka människor som ska få sina rättigheter. Kanske är det som man tänker med kapitalismen och den osynliga handen. Om de rika får först sin del av kakan, den största delen, så ska det sippra ned lite smulor även till dem längs ned. Är det så man tänker med rättigheterna i Israel/Palestina? Om bara Israel får sitt lystmäte mättat först, så kan palestinierna sen få några skärvor av land här, och några rättigheter där. Bara Israel får sitt först. Ibland skulle man vilja påminna en del liberaler om vissa saker. Många liberaler tror ju trots allt att barndomen är väldigt viktig. I Gaza är 48 % av befolkningen under 15 år. Hur formas deras framtid av deras upplevelser i ghettofängelset Gaza? Visst, liberalerna skyller på den utbildning de får i teorin, att skolböckerna och TV-programmen de ser är fyllda av hatpropaganda. Men det rent praktiska då? Den dagliga upplevelsen.
För det är ju tämligen uppenbart: om man accepterar Israels murbyggande, ockupation och kollektiva bestraffande samt statsterror, så är man ju inte liberal. Punkt jävla slut.
onsdag 23 januari 2008
Prison Break: Gaza - 23 Jan 07
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar