"USA In I Iran!"

Tonkinbukten. Varför tänkte jag nyss på Tonkinbukten när jag läste det här?

In a confrontation in the strategically important Strait of Hormuz on Sunday, five Iranian fastboats took aggressive actions around three United States naval vessels, a Pentagon spokesman said Monday, calling the brief standoff “reckless and dangerous.”

Med en dårens envishet försöker man skapa fienden Iran. USA blir nu alltså provocerade ett stort antal mil hemifrån: är inte det för fantastiskt? Men å andra sidan hör jag MUF och Fredrik Malm euforiskt skandera: ”USA in i Iran! USA in i Iran!”

Och kanske, variera med: ”Ropen skalla, bomber ska falla” eller ”Krig är fred, en USA-sed.”, eller bara helt enkelt skandera den enkla men ack så utrycksfulla: ”USA! USA! USA!”

Där kan man vandra mot USA:s ambassad, och säga, vi är inte emot: vi är inga nej-sägare: nej vi är för: vi är ja-sägare. Vi säger ja! Ja, till mer krig! Vi är optimister!

Besvikelsen över att Iran inte var så nära kärnvapen som man hoppats är nu kanske över. Kanske har man ännu inte givit upp. Hoppet lever!

Det handlar inte om att befria Irans folk. Det vet vi alla så väl. Dessutom är beviset på okunnigheten och propagandans roll besattheten vid Ahmadinejad. För vissa är han i och för sig den nye Hitler. Men han är inte Irans viktigaste politiska figur. Irans diktatur står inte och faller med honom. Men han är den ack så viktiga personifierade symbolen för Ondskan.

Hör mig ut, med alla dessa försök: Se Olbermann trasha Bush och hans försök att göra Iran till världens farligaste land. Intressant är att notera förändringen i retoriken. Det har vi också sett förr.

Nu även i DN.