Don´t ADHD And Drive

Att personer med ADHD ska få det svårare att ta körkort är kanske ett tecken i tiden.

Personer med diagnostiserad ADHD är människor som i regel har det svårare att klara sig i samhället. Detta med att det blir svårare för de att ta körkort innebär dock ytterligare stigmatisering och befäster tanken på att det är något kroniskt fel på dem.

På så vis skapar vi ytterligare en kategori. Det är ändå trots allt värt att nämna det faktum att ADHD bygger på en klinisk bedömning av experter utan några fysiska eller biologiska bevis. ADHD-utredningar är numera vanligt inom socialtjänsten. Problem som missbruk och kriminalitet finner allt oftare en stor del av sin förklaring i just ADHD.

Jag vill inte hävda att problemen, symptomen, inte finns, jag vill inte ens hävda att ADHD inte finns (även om problemen med etiologin och bevisbördan kvarstår – precis som andra diagnoser som MBD försvunnit och den svenska uppfinningen DAMP i allt högre grad håller på att tyna bort finns det också problem med gränsdragningar.). Jag är inte någon socialkonstruktivist (eller scientolog), men anser att ADHD i mångt och mycket ingår i en passande samhällsdiskurs.

Diagnosen ADHD blir i varje fall på det här viset en stämpel. Och visst finns risken att individen själv internaliserar den bilden av sig själv. Det här kan jag inte. Jag har ADHD.

I ett tidigare inlägg skrev jag:

I boken En Väg Till Fängelset frågar en diagnostiserad man författaren till boken och tillika journalisten Vanna Beckman:"- Men vad säger du, hur mycket ska jag acceptera min diagnos? ... Det talas ju så ofta om det. Ska jag verkligen acceptera att jag är en som har lätt att ljuga, svårt att stava och lätt att hamna i missbruk?” Vanna svarar honom: ”Jag säger att en diagnos ska användas som en språngbräda. Ett avstamp, utifrån vilket man kan värdera sina svaga och starka sidor, och ta ställning till vilka man måste leva med och vilka som kan förändras." Mannen gör då den bedömningen att han nog får ge upp drömmen om körkort eftersom han har en diagnos som hävdar att han har definitiva begränsningar.

En Teori Om Kennedymordet

Jag såg några minuter av Wallander-filmen Byfånen, innan jag bytte tillbaka till fotboll på en annan TV4-kanal. Det var då en scen med en man som var mycket förvirrad. Han höll bankpersonal gisslan. Men polisen lyckades inte riktigt förstå vad mannen pratade om. Det är en konst i sig att lära sig att prata med förvirrade människor.

Tunnelbanan är en intressant miljö där man ibland kan stöta på en del förvirrade människor. Häromdagen satt jag med ryggen mot en man som levererade en teori om Kennedy-mordet för en för honom okänd kvinna.

Han inledde ett samtal ungefär så här: - Den amerikanska kvinnan har förhindrat lösningen på Kennedy-mordet. Den amerikanska kvinnan har saboterat utredningen på Kennedymordet. Hon har gjort detta för att skaffa sig en maktposition.

Han sa detta helt allvarligt och med klar, lugn och tydlig röst. Han var naturligtvis inte helt ”klar” i huvudet (även om fungerande människor i samhället kan ha en del märkliga teorier om kvinnor och att kvinnor styr mannen: och att feminismen är något ont): orden och meningarna han säger är beviset, att han var förvirrad.

Den stackars kvinnan framför sade bara: - Jaha. Hon gav ingen mer respons. Jag vet inte om hon blev orolig, eller om hon blev irriterad. Hon satt kvar. Hon sade någon mening till senare, men som jag inte kunde uttyda. Men för den större delen av den här ensidiga diskussionen som varade i cirka sju-åtta minuter var hon tyst.

Han fortsatte nämligen, och lade till att även den europeiska kvinnan var inblandad i denna komplott.
Hade jag suttit där hade jag nog velat ställa lite följdfrågor(även om jag kanske nödvändigtvis inte gjort det). Inte för att retas med honom eller håna honom utan för att jag faktiskt skulle vilja veta ”hur tänkte du nu”.” På vilket sätt skulle den amerikanska kvinnan ha gjort detta, och vad är det i själva Kennedy-mordet som gör att kvinnan skulle kunna stärka sin maktposition. Var Kvinnan inblandad i mordet?
Mannen fortsatte att förklara: - På så vis har faktiskt den amerikanska kvinna mördat demokratin. Jag skämtar inte, det här faktiskt sant, sa han.

Det är inte alltid lätt att veta hur man ska bete sig med människor som är förvirrade, eller ger ett förvirrat intryck. Till att börja med: har vi en förmåga att tro att människor som pratar med andra är konstiga. Tystnad är den naturliga samröret med okända som inte har hundar eller bebisar. Men det finns liksom inget enkelt svar. Men människor behöver uppmärksamhet och bekräftelse. Människor är sociala varelser. Försummade människor riskerar naturligtvis att tappa fotfästet. Men hur går det till? Hur förhindrar man detta på bästa vis? Hur för man människor tillbaka? En sak man nog alltid bör göra, är att lyssna på vad de faktiskt säger.

Fotnot: Mannen var inte Pär Ström.