Detta är så typiskt. En US-amerikansk journalist från NY Times intervjuar den pakistanske författaren Moshin Hamid. I romanen, The Reluctant Fundamentalist, som jag inte vet mycket mer om än det som står i artikeln, så samtalar en pakistanier med en US-amerikan. Tydligen pratar pakistaniern mer än US-amerikanen, vilket föranleder journalisten att, inte alls oväntat, fråga: In your novel, the Pakistani man is the sole speaker. Why did you choose to silence the American?
Hade hon frågat om läget hade varit den motsatta? Mitt tips; även om jag inte kan veta: nej. Mitt tips i frågan har en omvärldssyn som är likadan som den författaren ger uttryck för:
For me, in the world of media, particularly the American media, it’s almost always the other way around.
Journalisten gör då, som liberala människor gärna gör, när de upptäcker generaliseringar de inte gillar, de pekar på en motsägelse:
But no one is silencing you. To the contrary, you’re scheduled to visit Miami and Cambridge and Washington this week to promote a novel of which there are already more than 100,000 copies out there.
Moshin Hamid svarar:
But there are not many of us from the Muslim world who are getting heard over here. And the ones who are mostly seem to be speaking in grainy videos from caves.
Fotnot: Moshin Hamid har en bok utgiven på svenska: Nattsvärmaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar