DN: s ledare är förvånad över att svenska folket inte fallit pladask för den nya regeringen, detta eftersom : "Det råder inget tvivel om att den jobbpolitik som finansministern lanserat höjer sysselsättningen i ekonomin. " Med denna självsäkerhet som grund måste det vara förvånande framförallt om man enbart lever i en nationalekonomisk Utopi och själva inte kan se att alla människor inte lever i samma drömvärld. (Lider jantelagslagomärbästtrygghetsknarkandebonnesvennarna av falskt medvetande måhända?)
Samtidigt, som man inte förstod vari problemet ligger, är man besvikna på vad man anser vara det faktum att vänstern står för problemformuleringsprivilegiet. Moderaterna har anammat delar av vänsterns språkbruk. Detta beror naturligtvis på att man inte vill skrämma bort de människor som lockades över till moderaterna från socialdemokraterna. Moderaterna har trots allt sett Bo Lundgren komma och gå, utan att lyckas särskilt väl. (Att vänstern skulle stå för problemformuleringsprivilegiet är dock en sanning med modifikation. Det man i vart fall kan säga, är att högern inte alltid lyckas bestämma vad folk ska tycka är viktigt, eftersom alla helt enkelt inte har det lika bra som DN-liberalerna själva och de människor DN-liberalerna umgås med, läser böcker av och skriver sina ledarkrönikor för.)
Men, man bör väl på DN:s ledarsida inte vara helt omedvetna om att moderaterna är "nya", framförallt retoriskt. Moderaterna kunde helt enkelt inte ha vunnit valet om man haft DN:s ledarsida anställda som PR-konsulter. Även om Wolodarski och Ekdal känner sig jätteviktiga och jättesmarta där de tryggt sitter och försvarar de rika och privilegierades rättigheter och även om man själva vet med sig att det där med språk och propaganda kan vara användbart. Så slutsatsen är naturligtvis, att man på DN:s ledarsida vet om att moderaterna måste tassa fram försiktigt, medan man själva kan vara frispråkiga och relativt rättframma, och av och till spela lite liberala och nämna det nya innebegreppet "att bryta utanförskapet" för att legitimera epitetet "oberoende liberala".
Men moderaterna kan inte på en gång, abrupt slita upp det välfärdssamhälle vi har utan att rasa i opinionssiffrorna. Problemet ligger alltså även i att människor i Sverige ändå anser att stora delar av välfärdssamhället gynnar de själva. Moderaterna måste, för att göra det DN:s ledarsida vill, först och främst behålla makten. Men samtidgt gör ju högerns utsida, det vill säga, de som inte aktivt deltar i det faktiska beslutstagandet, nytta genom sin högerpropaganda, samtidigt som man gråter några krokodiltårar över att vänstern står för problemformuleringsprivilegiet. Trots allt har ju även den så kallade vänstern i Sverige hjälpt till med att bedriva högerpolitiklight i Sverige under de senaste 20 åren.
Att man verkar tro att utanförskap enbart består i arbetslöshet är intressant, men berättar också en annan sak för oss. Man vill bara bryta en del av denna utanförskap. Vissa kommer att lämnas utanför, eftersom arbetslösheten aldrig kommer försvinna helt och det vill man ju inte heller. Förvisso kanske man kan hävda att de arbetslösa ska byta av varandra. "Nu får du vara arbetslös ett tag." Och detta, denna osäkerhet, denna ökade stress och de ökande klassklyftorna verkar man tro kommer inte att innebära några ökande sociala problem. Men det är klart, det personliga är politiskt. "Jag har aldrig mått dåligt av lite stress."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar