Att Medvetet Återvända Till Toleransens Och Demokratins Rötter?

Mats Wiklund vanligtvis på DN-s ledarsida bereds idag utrymme på kultursidorna. Han diskuterar en supermakts kris och gör det med hjälp av Zbigniew Brzezinski och dennes bok:"Second chance: Three presidents and the crisis of American superpower".

Mats Wiklund skriver också om Brzezinski: ”Zbigniew Brzezinski gällde som hök under sin tid i Vita huset. Hans anti-kommunism pressade fram en hårdare politik mot Sovjetunionen, särskilt efter invasionen av Afghanistan.”

Faktum är Brzezinski själv har skrutit om över hur hans politik var det som i grund och botten skapade Sovjetunionens invasion. Han ville att Sovjetunionen skulle lida såsom USA lidit i Vietnam. Han ville lura in Sovjetunionen i den ”afghanska fällan.”

Men det som Wiklund skriver om i huvudsak har mer att göra med hur USA förändrats under George W. Bush. Eller varför bilden av USA förändrats och vad USA och världen därmed gått miste om. ”Vad som nyss framstod som en gyllene era och en historisk möjlighet till global fred, säkerhet och demokrati har förbytts i en känsla av kris. Att de tillfällen som en gång erbjöds kanske aldrig mer återkommer.”

Wiklund kommenterar att ” Brzezinski citerar med avsmak en ledande rådgivare till Bush: "Vi är ett imperium nu och när vi handlar skapar vi vår egen verklighet."

Det är sant att USA är mäktigast nu. (Det är också sant att Bush-administrationen i mångt och mycket skiljer sig från tidigare administrationer.) Men man är samtidigt inte osårbara. Jag kan inte låta bli att känna att det är det som är problemet. Det är hybrisen som det är fel på. Inte nödvändigtvis politiken i sig. För visst har man väl dessutom försökt skapa sin egen verklighet tidigare? Och visst gör man det med lite hjälp av sina liberala vänner? Med hjälp av medier som i yttrandefrihetens namn är ett eko av vad de privilegierade säger, av vad eliten säger och vill. Problemet kommer när olika delar av eliten vill olika saker.

Dessutom. För DN-liberalerna är det så att deras utopi-USA inte bara behövs utan är nödvändigt. Utan USA blir det aldrig fred. Liksom man hela tiden insisterar på att USA behövs i mellanöstern. USA behövs i Israel/Palestina-konflikten. Men man ser det inte som det är, utan man ser det man vill se. När de skriver skapar de sin egen verklighet. En verklighet ingen lever i.

Wiklund fortsätter: ”USA:s dramatiska förtroendefall och oförmåga att leda och inspirera beror på att man inte längre i politisk handling förkroppsligar en idé som slår an strängar hos hela mänskligheten. Det gjorde landet under sin tillblivelse med sitt frihetsbudskap och gjorde det igen under det 20:e århundradet i kampen mot totalitarism. Kan det ske en tredje gång?”

I DN-liberalernas värld har USA fram till George W. Bush varit demokratins och de mänskliga rättigheternas förkämpe. 1991, när Sovjetunionen upphörde att existera, så stod där bara en supermakt. En god sådan. ”Washington förfogade över en välförtjänt goodwill.”

Men det liberala minnet är en smula skevt och selektivt. För DN-liberalerna handlar det bara om att hitta tillbaka, till en svunnen och god tid. USA måste gå tillbaka till sina rötter. Jag vill erkänna att det finns en hel del frihetstänkande och en demokratisk grund i den US-amerikanska konstitutionen. En sån som Jefferson kunde inse att även han kunde drabbas av storhetsvansinne och ville begränsa makten för presidenten. Det finns i grunden någonting bra: om man naturligtvis drar ifrån det faktum att USA är grundat på etnisk rensning, rasism, folkmord och anfallskrig.

Men det imperialistiska draget är ändå ingenting nytt. Historien är fylld av övergrepp av USA. Fylld av hyckleri och en klart kapitalistisk agenda som inte går ihop med den demokratiska eller som General Smedley Butler summerade sin tid under tidigt 1900-tal (innan man kunde beskylla kommunismen för USA:s interventioner) i den amerikanska armén: "I spent 33 years and four months in active military service and during that period I spent most of my time as a high class muscle man for Big Business, for Wall Street and the bankers. In short, I was a racketeer, a gangster for capitalism. "

Den globala kritiken mot USA är inte heller ny. Det nya är kanske att det inte längre bara är den europeiska vänstern eller människor i Sydamerika eller i mellanöstern och Afrika där kritiken är stor och utbredd. Även privilegierade människor börjar kritisera USA. Även rika människor i väst börjar kritisera USA. Så även DN-liberaler.

Ett återvändande till toleransens och demokratins rötter är inte det intressanta. Vi måste snarare för första gången försöka att faktiskt nå dit.

(Inom parantes sagt: Niklas Ekdal påstod en gång att det hade med åldern att göra att man kritiserade USA. Det handlade om omogenhet kan man anta. Min farsa, född -33, var en gång en stor USA-vän. Uppväxt med världskrig och John Wayne-filmer. Men den förenklade synen förändrades. Undantagen blev för många för att man skulle kunna se USA som demokratins förkämpe. Han är fortfarande barnsligt förtjust i Vilda Västern-filmer men han ser också att kejsaren är naken.)