Home Is Where You Take It

Det var uppsökarkväll på stan igår och det kunde konstateras att det blir allt fler hemlösa. Med var även en himla massa journalister. Det var också en massa poliser ute av olika skäl vilket gjorde att stan befolkades och avbefolkades på samma gång. (Jag var med i reportaget på TV på ABC. Det blir förvisso, glädjande nog, bara en snabb skymt av mig men jag har ändå fått kritik för min hållning. )

Att situationen för hemlösa inte blir bättre kanske inte direkt är någon nyhet. Men att hemlösa inte alltid är uteliggare i ordets bokstavliga betydelse är också värt att poängtera. Dessutom skiljer sig alla människor från varandra, även de hemlösa som befinner sig ute på stan. Vi lever alltmer i ett samhälle där vi inte tar hand om våra medborgare. Vi erbjuder lite smulor här och lite smulor där, men oftast är då dessa smulor villkorade. (En del smulor är dock absolut så pass bra att man kan konkurrera med lågavlönade. Och visst förekommer fusk, men det förekommer också i än högre grad att människor som är berättigade till socialbidrag inte söker det.) En del vill inte ha hjälp. Inte på samhällets villkor. Vi har även en del politiker som är genuint ointresserade av de hemlösas problematik och situation (även om deras situation säkert stör någons livskvalitet). Det ska också då kommas ihåg att Sverige är rikare än någonsin.

Socialtjänsten får ju väldigt ofta kritik. Visst: kan man säga, förtjänar den ibland kritik. Men vi lever i ett liberalkapitalistiskt samhälle som alltmer trycker på Arbetslinjen. Socialtjänsten går att se både som en del av en förtryckande maktapparat, men också som något som är till för att faktiskt hjälpa människor som hamnat i kläm av en förtryckande maktapparat. Ansträngningar görs för att förbättra livsvillkoren för många människor. Det finns en hel del beundrandsvärda socialarbetare. Samtidigt finns ett uppfostrande och moraliserande synsätt från samhällets övre skikt. Med en alltmer indvidinriktad politik och syn på människor ser man dock inte de strukturer som skapar problemen. Det gör att socialtjänsten mest av allt blir till en form av individinriktad städpatrull.

Bostadssituationen är inte särskilt bra. Vissa kommuner väljer att avsäga sig allt ansvar. Ibland bollas människor mellan kommuner därför att man med en dåres envishet måste tänka på just sin budget. (I vilken kommun befann han sig senast. Var sov han? Här slumrade han bara till.) Vissa kommuner vill inte heller ha kommunala hyresrätter vilket gör det svårare att hjälpa människor med bostadsproblem. Och Vellinge har sin egen policy. Men som sagt: Sverige är ju rikare än någonsin.

I förrgår såg jag ett reportage om hur det nu ska satsas alltmer på lyxbostäder. Det finns nämligen ett behov för det. Och under mottot ”Du kan inte bo bättre” har det tidigare byggts lyxiga lägenheter. Häromdagen revs en koja för en hemlös.

Men den borgerliga lagen behandlar alla lika, varken fattiga eller rika får sova under bron.