Och i Kongo fortsätter kriget. Människor flyr i tusentals. Ett krig som rapporterats ha slutat ett flertal gånger. I krigets spår följer sjukdomarna. Det mänskliga lidandet.
Krigets orsaker är mer komplicerade än vad som ofta framgår. Lidandet är dock precis så illa som det ofta framgår, även om media varit realtivt ointresserade genom åren av vad som pågått i Kongo. Detta trots att miljontals människor har dött i det krig som påbörjades 1996 eller 1998 (årtal och antal döda människor beror på hur man analyserar kriget).
Här en film från Doctors Without Borders.
fredag 28 november 2008
tisdag 25 november 2008
En Inkompetent Diktator Talar
" Oavsett vem de lade sin röst på, så har väljarna i dag visat att vi har ett demokratiskt system i Venezuela som respekterar folkviljan", sade president Hugo Chávez, sedan det blivit känt att valdeltagandet varit rekordhöga 65 procent i regionalvalen. DN.
Chávez har gjort det igen. Erkänt sig besegrad. Även om han denna gång vann i de flesta regionerna i Venezuela, så borde ju en diktator vinna i alla regioner. Internationella valobservatörer hade än en gång inget att klaga på. Någon borde skicka denna diktator på diktatorkurs. Man skulle ju kunna ta honom för demokrat.
Chávez har gjort det igen. Erkänt sig besegrad. Även om han denna gång vann i de flesta regionerna i Venezuela, så borde ju en diktator vinna i alla regioner. Internationella valobservatörer hade än en gång inget att klaga på. Någon borde skicka denna diktator på diktatorkurs. Man skulle ju kunna ta honom för demokrat.
söndag 23 november 2008
Samtidigt I Det Belägrade Gaza
"Under belägringen blir livet tiden
mellan minnet av dess början
och glömskan av dess slut.
Livet.
Livet i dess helhet
livet med dess brister
inbjuder närbelägna stjärnor
som saknar tid
och moln på flykt
som saknar plats.
Livet här
undrar:
Hur kan vi ge det dess liv tillbaka?"
Mahmoud Darwish Ur Tillstånd av belägring
Israel fortsätter svälta ut Gaza. På mat, mediciner och hopp. Situationen blir alltmer desperat. Hur förväntas människor leva när man knappt kan överleva? Israel fortsätter därutöver visa prov på sin moraliska och etiska bankrutt när man ägnar sig åt utpressning mot människor som vill söka vård i Israel. Allt medan västvärlden stillsamt ser på. Ska vi gå på fest och fira Israel snart? Mona Sahlin vad säger du? Höjer du ditt glas? Ännu en gång?
Rawia. Electronic Intifada. Electronic Intifada 2 Free Gaza
Ps! Bli förbannad.
mellan minnet av dess början
och glömskan av dess slut.
Livet.
Livet i dess helhet
livet med dess brister
inbjuder närbelägna stjärnor
som saknar tid
och moln på flykt
som saknar plats.
Livet här
undrar:
Hur kan vi ge det dess liv tillbaka?"
Mahmoud Darwish Ur Tillstånd av belägring
Israel fortsätter svälta ut Gaza. På mat, mediciner och hopp. Situationen blir alltmer desperat. Hur förväntas människor leva när man knappt kan överleva? Israel fortsätter därutöver visa prov på sin moraliska och etiska bankrutt när man ägnar sig åt utpressning mot människor som vill söka vård i Israel. Allt medan västvärlden stillsamt ser på. Ska vi gå på fest och fira Israel snart? Mona Sahlin vad säger du? Höjer du ditt glas? Ännu en gång?
Rawia. Electronic Intifada. Electronic Intifada 2 Free Gaza
Ps! Bli förbannad.
Samtidigt I Jerusalem
Det sker inte bakom stängda dörrar. Det är ännu ett offer för den sionistiska politiken. Den etniska rensningen fortsätter och västvärlden ser passivt på. Ska vi gå på fest och fira Israel snart?
"Abu Kamel dog av en massiv hjärtattack den 22 november på St Josephs sjukhus. Hans död kom efter den brutala vräkningen av familjen från deras hem i Sheikh Jarrah i östra Jerusalem.
Abu Kamal använde rullstol efter en halvsidig förlamning. Då den israeliska polisen genomförde vräkningen drogs han ur sin rullstol och kastades brutalt in på gården till sin grannes hus klockan 03.30 på morgonen den 9 november.
Direkt efter vräkningen försämrades hans hälsa dramatiskt och han togs in för vård på St Josephs sjukus i östra Jerusalem. Trots att han fick den bästa av vård, gick det inte att rädda hans liv. Traumat efter vräkningen blev för mycket för hans redan svaga kropp. Han och hans familj hade blivit hemlösa en andra gång."
Även Anna Wester.
Ps! Bli förbannad.
"Abu Kamel dog av en massiv hjärtattack den 22 november på St Josephs sjukhus. Hans död kom efter den brutala vräkningen av familjen från deras hem i Sheikh Jarrah i östra Jerusalem.
Abu Kamal använde rullstol efter en halvsidig förlamning. Då den israeliska polisen genomförde vräkningen drogs han ur sin rullstol och kastades brutalt in på gården till sin grannes hus klockan 03.30 på morgonen den 9 november.
Direkt efter vräkningen försämrades hans hälsa dramatiskt och han togs in för vård på St Josephs sjukus i östra Jerusalem. Trots att han fick den bästa av vård, gick det inte att rädda hans liv. Traumat efter vräkningen blev för mycket för hans redan svaga kropp. Han och hans familj hade blivit hemlösa en andra gång."
Även Anna Wester.
Ps! Bli förbannad.
Kongo
Kongo.
En konflikt så grym att orden saknas mig. Det blodigaste kriget sedan andra världskriget. Men ändå så anonymt. Så bortglömt. Och spåren av kriget, lidandet och dess kvardröjande effekter.
Men också så där besvärligt komplicerad. Det finns ingen egentlig enighet om krigets orsaker och motiv. Och mitt i alltihopa, giriga kapitalister.
Bok som rekommenderas: Thomas Turner. The Congo Wars Conflict, Myth & Reality.
Men man blir inte nödvändigtvis särskilt optimistisk och glad av den.
En konflikt så grym att orden saknas mig. Det blodigaste kriget sedan andra världskriget. Men ändå så anonymt. Så bortglömt. Och spåren av kriget, lidandet och dess kvardröjande effekter.
Men också så där besvärligt komplicerad. Det finns ingen egentlig enighet om krigets orsaker och motiv. Och mitt i alltihopa, giriga kapitalister.
Bok som rekommenderas: Thomas Turner. The Congo Wars Conflict, Myth & Reality.
Men man blir inte nödvändigtvis särskilt optimistisk och glad av den.
tisdag 18 november 2008
Hur ska samtal om en tvåstatslösning kunna föras när medlaren är så uppenbart partisk?
Jag läste en historia om hur några Gazabor engagerat sig för att få Barack Obama vald. Det känns som en tragikomisk affär när man har i åtanke var Obama står i Palestina/Israel-frågan och angående om det verkligen hade spelat någon roll vilken kandidat som vunnit gällande just denna fråga. Eller med Obamas ord: "I have been proud to be a part of a strong bipartisan consensus that has stood by Israel in the face of all threats. That is a commitment ... both [Senator] John McCain and I share because support for Israel in this country goes beyond party."
Så i retorik fanns kanske ingen anledning att välja Obama före McCain. I sakfrågorna då? Nej. Det ser onekligen dystert ut. USA som av någon tragisk anledning måste vara delaktigt i medlingen mellan Palestina och Israel är ett land med ett extremt, i ordets rätta bemärkelse, ställningstagande för Israel mot Palestina.
Obama har stött attackerna mot Libanon, bombningen av Syrien, han var emot de palestinska valen år 2006 (något Joe Biden för övrigt är mycket stolt över), han stöder isoleringen av Hamas och har varit emot varje försök till medling mellan Hamas och Fatah. Han har lovat minst 30 miljarder dollar av militärt bistånd till Israel, och talar sig varm för ett NATO-samarbete med Israel. Han har uttryckt en kommentar om att Jerusalem ska tillhöra Israel. Han är emot palestiniernas rätt till att återvända. Listan fortsätter. Man kan därtill tillägga hur, på vilket sätt, han talar om Israel och hur, på vilket sätt, han talar om palestinierna. Det finns inte mycket utrymme till hopp där inte.
När Barack Obama för ett ögonblick såg ut att visa förståelse för palestiniernas lidande, ”inga lider som palestinierna”, var han tvungen att förklara sig efter påtryckningar och skylde, som sig bör i USA, palestiniernas lidande på andra palestinier (Hamas). Det går alltid från Israels sida och dess vänners sida att skylla på andra palestinier. Till detta krävs naturligtvis historieförfalskning och historierevisionism och ett allmänt förakt för palestiniernas historiska lidande och deras kamp för ett land och grundläggande rättigheter.
Därtill har han till stabschef valt den extremt Israel-vänlige Rahm Emanuel, vilket gör det hela än värre. En stabschef som varit kritisk mot Bush för att denne varit för Israel-kritisk. Obama har noga tagit avstånd från personer som kan sammanknippas med minsta möjliga ansats till förståelse för palestiniernas situation. För den som hoppas och tror att Barack Obama ska vara en ny injektion i fredssamtalen mellan Israel och palestinierna bör noga tänka sig för. Tvåstatslösningen ser allt svårare ut att nå. Under året som gått har ingenting hänt vad gäller tvåstatslösningen. Ja, annat än att Israel lyckats göra livet allt svårare på de ockuperade områdena för palestinierna förstås, vilket i sin tur ökar desperationen och minskat hopp för tvåstatslösningen från palestinskt håll.
Allt detta sker samtidigt som Israel fortsätter svälta ut Gaza, en kollektiv bestraffning som borde få människor med hjärtan att gråta av ilska och sorg. Men i Europa dunkar hjärtat högljutt för Obama och här jublar man fortfarande över Barack Obama. I Europa är man glada eftersom man tror att Barack Obama kan tina upp relationerna mellan USA och Europa. Som om det verkligen var det som var det stora problemet med Bush-administrationen. Men, det är inte för den här frågans (Israel/Palestina) skull som man jublar. Nej, den här frågan har varit frånvarande när man i Europa diskuterat de båda presidentkandidaterna.
I USA är dessutom den folkliga opinionen allmänt anti-palestinsk. Detta sker naturligtvis genom att media medvetet undanhåller den amerikanska befolkningen den palestinska realiteten. Detta gör det naturligtvis svårare för politiker i USA som åtminstone tror att för att skapa en tvåstatslösning så måste man också lyssna och ta hänsyn till palestinierna. Men som det ser ut nu, kommer detta icke ske. Vi kan antagligen räkna med fyra förlorade år för palestinierna. Och inte lär Europa komma till palestiniernas undsättning. Vi hör inte palestiniernas lidande mitt i vårt jubel och firande för Barack Obama. Men det finns ändå EU-parlamentariker som förstår situationens allvar. Kanske kommer man även från USA och Israels sida inse det ohållbara i den nuvarande situationen. Palestinierna kommer i varje fall inte ge upp. Motståndet fortsätter.
Men min fråga är: Hur ska samtal om en tvåstatslösning kunna föras när medlaren är så uppenbart partisk? Kan någon vara vänlig och förklara detta?
Källa: Electronic Intifada, Jonathan Cook.
Ps! Bli förbannad.
Så i retorik fanns kanske ingen anledning att välja Obama före McCain. I sakfrågorna då? Nej. Det ser onekligen dystert ut. USA som av någon tragisk anledning måste vara delaktigt i medlingen mellan Palestina och Israel är ett land med ett extremt, i ordets rätta bemärkelse, ställningstagande för Israel mot Palestina.
Obama har stött attackerna mot Libanon, bombningen av Syrien, han var emot de palestinska valen år 2006 (något Joe Biden för övrigt är mycket stolt över), han stöder isoleringen av Hamas och har varit emot varje försök till medling mellan Hamas och Fatah. Han har lovat minst 30 miljarder dollar av militärt bistånd till Israel, och talar sig varm för ett NATO-samarbete med Israel. Han har uttryckt en kommentar om att Jerusalem ska tillhöra Israel. Han är emot palestiniernas rätt till att återvända. Listan fortsätter. Man kan därtill tillägga hur, på vilket sätt, han talar om Israel och hur, på vilket sätt, han talar om palestinierna. Det finns inte mycket utrymme till hopp där inte.
När Barack Obama för ett ögonblick såg ut att visa förståelse för palestiniernas lidande, ”inga lider som palestinierna”, var han tvungen att förklara sig efter påtryckningar och skylde, som sig bör i USA, palestiniernas lidande på andra palestinier (Hamas). Det går alltid från Israels sida och dess vänners sida att skylla på andra palestinier. Till detta krävs naturligtvis historieförfalskning och historierevisionism och ett allmänt förakt för palestiniernas historiska lidande och deras kamp för ett land och grundläggande rättigheter.
Därtill har han till stabschef valt den extremt Israel-vänlige Rahm Emanuel, vilket gör det hela än värre. En stabschef som varit kritisk mot Bush för att denne varit för Israel-kritisk. Obama har noga tagit avstånd från personer som kan sammanknippas med minsta möjliga ansats till förståelse för palestiniernas situation. För den som hoppas och tror att Barack Obama ska vara en ny injektion i fredssamtalen mellan Israel och palestinierna bör noga tänka sig för. Tvåstatslösningen ser allt svårare ut att nå. Under året som gått har ingenting hänt vad gäller tvåstatslösningen. Ja, annat än att Israel lyckats göra livet allt svårare på de ockuperade områdena för palestinierna förstås, vilket i sin tur ökar desperationen och minskat hopp för tvåstatslösningen från palestinskt håll.
Allt detta sker samtidigt som Israel fortsätter svälta ut Gaza, en kollektiv bestraffning som borde få människor med hjärtan att gråta av ilska och sorg. Men i Europa dunkar hjärtat högljutt för Obama och här jublar man fortfarande över Barack Obama. I Europa är man glada eftersom man tror att Barack Obama kan tina upp relationerna mellan USA och Europa. Som om det verkligen var det som var det stora problemet med Bush-administrationen. Men, det är inte för den här frågans (Israel/Palestina) skull som man jublar. Nej, den här frågan har varit frånvarande när man i Europa diskuterat de båda presidentkandidaterna.
I USA är dessutom den folkliga opinionen allmänt anti-palestinsk. Detta sker naturligtvis genom att media medvetet undanhåller den amerikanska befolkningen den palestinska realiteten. Detta gör det naturligtvis svårare för politiker i USA som åtminstone tror att för att skapa en tvåstatslösning så måste man också lyssna och ta hänsyn till palestinierna. Men som det ser ut nu, kommer detta icke ske. Vi kan antagligen räkna med fyra förlorade år för palestinierna. Och inte lär Europa komma till palestiniernas undsättning. Vi hör inte palestiniernas lidande mitt i vårt jubel och firande för Barack Obama. Men det finns ändå EU-parlamentariker som förstår situationens allvar. Kanske kommer man även från USA och Israels sida inse det ohållbara i den nuvarande situationen. Palestinierna kommer i varje fall inte ge upp. Motståndet fortsätter.
Men min fråga är: Hur ska samtal om en tvåstatslösning kunna föras när medlaren är så uppenbart partisk? Kan någon vara vänlig och förklara detta?
Källa: Electronic Intifada, Jonathan Cook.
Ps! Bli förbannad.
Shopocalypse now: Vem Ska Köpa Skiten?
Förvisso. När konsumtionen av varor går ner, kanske det helt enkelt är i andra branscher kapitalisterna får söka sig. Branscher som kan beskostas med hjälp av skattemedel.
Men hur blir det med alla dessa köpcentrum? De som redan nu verkar ha problem. Hur blir det med Solna stads hybris när man hör ord som dessa: "Det handlar om kläder, skor, möbler och elektronikindustrin som drabbas. Dagligvaror som det man handlar i matbutiker brukar konsumenterna inte dra ned på i första taget."
Samtidigt planeras gigantiska skrytbyggen. För privatkonsumtionen av just ovan nämnda varor.
"Mall of Scandinavia, som ska stå klart lagom till julhandeln 2012, blir minst 100 000 kvm - dubbelt så stort som Täby Centrum. Konceptet är helt unikt med minst 230 butiker i tre våningar samt med ett garage med 4 000 parkeringsplatser. På sikt kommer bortåt 4 500 personer att jobba här. Mall of Scandinavia ska tillsammans med Swedbank Arena bli flaggskeppen som ska locka miljontals årliga besökare till Solna. Detta ska bli ett centrum för människor från hela Europa som älskar shopping, idrott, musik mm. "
Dubbelt så stort som Täby Centrum? Wow! Varifrån ska dessa miljontals människor komma? Från övriga europa och Täby? Ska man bygga ett stort spökslott? Hur mycket kan vi shoppa? När jag senast besökte Vällingbys nya centrum var det just ganska öde i det nybyggda shoppingkomplexet. Jag kunde se gäspande anställda sitta framför datorer, och gissningsvis, surfade eller som lade patiens. (Inget ont i det.)
Men å andra sidan. Solnaborna har enligt VD:n för det framtida ägarbolaget av köpcentrat ett unikt behov av service och kultur. Vilket i och för sig ställer till ett problem. I Solna bor det inga miljoner människor. Inte ens hundra tusen. Lättförförda kommunalpolitker finns förvisso, men de är färre än antalet butiker som kommer att smällas upp. Vi AIK:are får bära ett tungt lass. Tanken är ju att medan vi konsumerar så kan vi se matchen.
Men hur blir det med alla dessa köpcentrum? De som redan nu verkar ha problem. Hur blir det med Solna stads hybris när man hör ord som dessa: "Det handlar om kläder, skor, möbler och elektronikindustrin som drabbas. Dagligvaror som det man handlar i matbutiker brukar konsumenterna inte dra ned på i första taget."
Samtidigt planeras gigantiska skrytbyggen. För privatkonsumtionen av just ovan nämnda varor.
"Mall of Scandinavia, som ska stå klart lagom till julhandeln 2012, blir minst 100 000 kvm - dubbelt så stort som Täby Centrum. Konceptet är helt unikt med minst 230 butiker i tre våningar samt med ett garage med 4 000 parkeringsplatser. På sikt kommer bortåt 4 500 personer att jobba här. Mall of Scandinavia ska tillsammans med Swedbank Arena bli flaggskeppen som ska locka miljontals årliga besökare till Solna. Detta ska bli ett centrum för människor från hela Europa som älskar shopping, idrott, musik mm. "
Dubbelt så stort som Täby Centrum? Wow! Varifrån ska dessa miljontals människor komma? Från övriga europa och Täby? Ska man bygga ett stort spökslott? Hur mycket kan vi shoppa? När jag senast besökte Vällingbys nya centrum var det just ganska öde i det nybyggda shoppingkomplexet. Jag kunde se gäspande anställda sitta framför datorer, och gissningsvis, surfade eller som lade patiens. (Inget ont i det.)
Men å andra sidan. Solnaborna har enligt VD:n för det framtida ägarbolaget av köpcentrat ett unikt behov av service och kultur. Vilket i och för sig ställer till ett problem. I Solna bor det inga miljoner människor. Inte ens hundra tusen. Lättförförda kommunalpolitker finns förvisso, men de är färre än antalet butiker som kommer att smällas upp. Vi AIK:are får bära ett tungt lass. Tanken är ju att medan vi konsumerar så kan vi se matchen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)