Om Den Palestinska Vänstern

Artikeln finns dessvärre inte på nätet. Men i den senaste Arbetaren, som ska komma ut varje torsdag till prenumeranter, (men som hos mig utkommer lika ofta på fredagar, måndagar tisdagar som när den ska) finns en mycket bra artikel av Andreas Malm om den palestinska vänstern. Det bortglömda, fattiga tredje-alternativet för palestinierna. PFLP, den socialistiska folkfronten för Palestina, har svårt att hitta sin plats. Att göra sig hörd. Men en sak verkar man vara övertygad om hos PFLP: PLO måste återuppbyggas och bli en levande stark kraft att räkna med igen.

I artikeln beskrivs hur detta behövs, hur denna röst dock saknar medel att göra sig hörd. PFLP har sitt starkaste fäste i flyktinglägret/stadsdelenYarmouk, i Damaskus.

I artikeln intervjuas bland annat Feryal Ali som tillhör PFLP:s kvinnoorganisation och hon fördömer både Hamas och Fatahs aktioner den senaste tiden. De måste båda ta sitt ansvar. Och hon menar att det är kvinnorna som har en extra betydelsefull roll i det hela. ”Det är alltid vi som håller ihop vårt folk”. Hon säger även: ”Idag bedrivs motståndet inne i Palestina. Men vi är ändå en del av det, vi utbildar våra barn i deras identitet, i deras tillhörighet till Palestina, i deras rätt att återvända. Det är också en form av motstånd.”

PFLP drabbades även de av Hamas våldsaktioner i Gaza. Bland annat så ska tydligen en medlem ha dödats av Hamas-medlemmar för att ha varit ateist. Därutöver har även deras kontor plundrats av Hamas.

Samtidigt har Hamas skapat lag och ordning i Gaza. Dessutom så har två män har anhållits för hedersmord.

Den palestinska vänsterns minskande roll har även beskrivits av Ramzy Baroud. Den palestinska vänstern svek också den demokratin och det palestinska folket menar han: When Hamas entered into rounds of talks with Palestinian 'socialist' groups, I was most certain that the latter would appreciate the intensity of the challenge and would take part in a unity government even if a union with a religious grouping stands at odds with its overall principals. I thought, the situation is too grave for superficial manifestos and party programs to stand in the way. I was wrong.

Socialisterna befinner sig på den akademiska nivån inte bland folket: The bizarre twist is that Hamas, by a practical definition, is much closer to socialist principals than the urban 'socialist' intellectuals.

Baroud tecknar en dyster bild över den palestinska vänstern. Den kunde ha spelat en roll. Man kunde ha sagt något när man fick möjlighet att tala. Den kunde ha skapat sig en plats för att få folket med sig, att stå för den palestinska saken: they lost the only opportunity that could've made them relevant, and now they continue to pander to the status quo, yet posing as the wise ones in an ocean of dim-witted multitudes: the precise definition of intellectual elitism.

Så när kommer de goda nyheterna?