Säg mig är ni förvånade?
Nu säljer Mats Odell bolaget (Carnegie - min kommentar) vidare till andra privatkapitalister. Staten gick alltså in, rensade upp i problemet och lämnar nu över de positiva värdena till likasinnade aktörer på finansmarknaden, så att dessa kan spela vidare. Skattebetalarna och det offentliga får ta riskerna och notan, finanshajarna får bonusar och värdepapper. Spelet går vidare. (Esbati)
Säg mig: trillade ni av stolen av förvåning när ni läste det ovan? Stannade hjärtat för ett ögonblick, ni tänkte: det kan inte vara sant? Inte?
(Inom parentes sagt: Imorgon ska jag själv fortsätta att arbeta inom socialtjänsten med hemlösa på min arbetsplats. Stockholm hade som stad ett stort budgetöverskott i år. På vår arbetsmässigt tungt belastade arbetsplats, Enheten För Hemlösa, ska vi göra besparingar på mellan 8-10 miljoner kronor. En väldigt stor besparing för oss. Några av de som söker hjälp de närmaste dagarna kommer säkert att få avslag på sina ansökningar om SL-kort. Kanske åker de dit i någon kontroll. Får böta. Men vi har ju i varje fall lyckats sänka skatterna i Stockholm. Och då kan ju en och annan borgerligt lyckad individ kanske köpa Situation Stockholm av någon som ser moraliskt acceptabel ut - och som inte luktar sprit- gud bevare- och så att säga dra sitt strå till stacken för att hjälpa till. Och sen kanske lägga tidningen, oläst, men i vart fall genombläddrad på köksbordet där hemma.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.
Det borde inte vara några problem att få koncensus att agera mot detta, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet.
Men mot för våra politiker verkar betyda till?
Då de istället för att agera i för samhället så viktiga frågor och tar sitt förtroendeuppdrag gentemot samhället på fullaste allvar, lägger över ansvarsfrågan till hjälplösa social/frivilligarbetare.
Som i hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.
Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov. Vilket beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.
Och då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten.
De i sin tur lägger sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer.
På detta människovidriga sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en "klient" med sociala problem. Problem som passar socialtjänsten och de kategoriboenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.
För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa.
Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa och fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri” (fattighusen) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.
Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och samtidigt en arbetsmarknad för redan etablerade av ett bostadspolitiskt problem.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Skicka en kommentar