Manligheten Är Problemet

I stället för att tro på en metafysisk ondska som likt en demon intar pojkar som mördar skolkamrater och en österrikare som skapade ett eget helvete borde vi tala om vad det är i manligheten som skapar gärningsman. (Ulrika Milles i DN.)

Dagen innan den här artikeln var jag på en föreläsning om mäns våld mot kvinnor. Ungefär samma sak togs upp. Det här med manligheten. Vad är det som gör att män utövar våld? Det är inget biologiskt. Det är den manliga kulturen som är problemet. Även Josefin Grände, som höll i föreläsningen, ställde frågan: Varför tar ingen upp den självklara gemensamma nämnaren med alla gärningsmän som skjuter skolkamrater och lärare? De är alla män.

Varför vill vi inte börja där? Varför inte börja prata om manligheten som problemet, eller i var fall, ett problem. Så att vi slipper bli anklagade för att vara som djur.

Men Josefin Grände tog också upp en intressant undersökning där ungdomar frågats om vad manlighet var för dem. Olika kategorier målades upp. Manliga män, övermanliga män, vanliga män och omanliga män, samt kategorin en bra person.

Inget av de attribut som gavs en bra person fanns med i någon av kategorierna män.

För socialarbetarna kommer då frågan. Hur ska man arbeta med män som slår? Vågar man ställa frågan, när man vet att de kommer från avtjänade fängelsestraff, vad de blivit dömda för? Om man skulle få veta att han har misshandlat en kvinna, vad gör man då med svaret? Det är frågan.