då jag skulle vilja kasta
verktygslådan i något bottenlöst.
Det finns dagar
när håglöshet och apati
drar sin köldstråke genom
arbetsglädjen.
Då undrar jag
varför
gick jag in i fällan
och blev så lutheranskt präktig?
Ibland undrar jag
hur anarkisten inom mig
över huvud taget kan överleva
på en oblat
och tre spruckna visioner.
Bengt Cidden Andersson, Smalkost.
Det verkar som om nästan ingen berättar om arbetarnas vardag idag. Detta trots att majoriteten av jordens befolkning inte är glitterochglamour-entreprenörer som Maud Olofssons utopia består utav. Centern, De Nya Moderaterna, som nu dessutom anser att det passar sig att göra anställningarna än osäkrare som det djupt anti-fackliga partiet man faktiskt är. Som om det är det som behövs idag.
Det finns människor där ute som ruttnar på sina arbetsplatser. Inte till arbetets ära, utan för sin överlevnads skull, människor för vars arbete är rena helvetet. Det handlar om individer som är osynliggjorda – avindividualiserade. I den borgerligt flåshurtiga sagan om arbetet kommer man få ett arbete man älskar bara man verkligen vill och anstränger sig. Man ska älska sitt arbete och göra karriär - då är man en individ - karriär som livets egentliga livsblod. Men sådan är inte människans vardag. Jag minns när George W. Bush, denne känslomässigt inkompenta och störda man, mötte en ensamstående mamma som berättade att hon hade tre arbeten. Inte för att hon älskade sina arbeten, utan för att hon var tvungen till det. George W. Bush blev imponerad. Hans respons var att säga att det var bra av henne och att det var typiskt amerikanskt och lade till en fråga om hon fick någon sömn överhuvudtaget. Bush fattade inte vad det var han egentligen hade hört, och förstod inte innebörden av det han sa.
När nu söndagen snart övergår till måndag - och vissa vrider sig i ångest inför morgondagen - vill jag bara tillägga att vi borde inte bara prata om jobben ur ett rent kvantitativt perspektiv utan även ur ett kvalitativt. En annan värld är inte bara möjlig, utan nödvändig. Om du vill ha bevis för det, läs då även Michael D. Yates: Work is hell. med flera utdrag ur arbetares vardag. For nearly everyone in the world, work is hell. The sad truth is that the many have to be demeaned, worn out, injured, mentally and physically deformed, and all too often killed, on the job so that a few can be rich.
Om du vill ha mer bevis för det läs även Aftonbladets Kristian Lundbergs artikel Löntagarlimbo.
Och så avslutar jag med ett utdrag ur Artur Lundkvists Fabriker:
Arbetet - ?
Är det inte vår förbannelse?
Tar det inte våra dagar och vår kraft,
suset i vårt blod
och den röda gnistan i vår själ?
Domnar inte våra lemmar,
bräckas inte våra kroppar?
Griper vi inte efter ruset
för att glömma och få gyllene ögon
och höja livets skri i gränderna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar