Så var det inga muslimska terrorister som greps i New York, kan bland annat Motbilder berätta. Det visade sig vara en bluff. Men det hade sin stora mediastund i varje fall. Och det var ju bra för nykonservativa bombkåta rasistiska mörkermän som Dick Erixon (som tror sig tillhöra världssamfundet - i så fall om jag också är med, begär jag utträde - jag vill inte vara i samma rum eller världssamfund som Dick). Dick ser ju mer än gärna kopplingar om terrorism och synagogor, eftersom det kan försvara US-amerikansk terror, tortyr och imperialism.
Sånt här har sina syften. Glöm aldrig bort det. Det skapar en rädsla. Som i slutändan säger: okej, inte den här gången kanske: men nästa. Det kunde ha varit som vi först spekulerade om. Det kunde ha varit typ Al-Qaeda. Nån gång, då jävlar smällar det. Det skapar en hjälplöshet i sin skräck för det främmande som skapar en patologisk ovilja att förstå varför vi ens ska behöva leva i den skräcken. Varför hatar de oss, blir till ett hjälplöst rop på hämnd snarare än en fråga som söker svar.
(Samtidigt som det faktiskt smäller hela tiden. US-amerikansk terror regnar över afghanska byar. Talibaner angriper och terroriserar andra afghaner. Eller för den delen människor som slaktas i östra Kongo. I Irak fortsätter våldet att skörda ofattbara mängder med människoliv. Och så vidare. Med det här vill jag säga: att medan vi talar om eventuell terror pågår terror dagligen. Bara inte bland de vita. Så ja Dick Erixon - vi behöver vara medvetna om att terrorismen fortfarande är ett hot som måste tas på allvar. Idiot.)
Läs nedanstående bloggar:
Motbilder. Robert Dreyfuss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar