Birgitta Ohlsson Och Vad Som Upprör En Liberal

Birgitta Ohlsson var idag uppriktigt moraliskt indignerad över att en smällare detonerade under sin demonstration för att Israel ska ha rätten att massmörda palestinier när det behagar Israel och att de ska ha rätten att göra detta utan att någon lägger sig i. Hon talar om yttrandefrihet, hon talar om demokrati, hon talar om mänskliga rättigheter. Men hon nämner inte palestiniernas rättigheter. Palestinierna är inte individer i hennes ögon, de är vägbulor i marken på deras roadmap to peace. Hon är mer upprörd över att en smällare detonerade än över att över 1300 palestinier miste sina enda liv under 22 dagars Israeliskt så kallat självförsvar. De dödade palestinska barnen har knappt hunnit begravas när Birgitta Ohlsson står och håller ett hyllningstal till Israel.

Hon säger att hon står bakom tvåstatslösningen. Men det är Israel som inte låter palestinierna få sin stat. Det är Israel som ockuperar Palestina. Det är Israel som bygger ut sin ockupation på Västbanken och kväver Gaza. Den tvåstatslösning som Israel officiellt erbjuder är en palestinsk stat med begränsat självstyre.

Det är ett brutalt, självutlämnande, osentimentalt budskap hon ger: palestinierna är untermensch, inte värda något av det hon talade om: allt är bara tomma ord när det kommer till palestinerna. Eftersom skulden läggs på de etniskt rensade, de ockuperade, de belägrade, och hon demonstrerar för Israel, så demonstrerar hon för kolonisatörens rätt att förtrycka. Så talar en person som tidigare tycker vi talat för mycket om kolonialism.

Israel existerar som stat. Det väl palestinierna så väl. Det är Israel som attackerar dem. Med F-16, apache-helikoptrar och tanks. De vet mycket väl att Israel existerar. Det är Israel som förnekar de sin vardag. Palestinierna vet alltför väl att Israel existerar. Det är staten Israel som bestämmer över dem. Det är mot staten Israel deras motstånd riktas. Så palestinierna vet mycket väl att Israel existerar. När de begraver sina döda vet de mycket väl att staten Israel existerar. De behöver inte bli påminda om det. De vaknar varje dag upp till den verkligheten. Endast i deras drömmar existerar deras frihet.

Det är Palestina som idag inte existerar som stat. Kan någon påminna Birgitta Ohlsson om det?

Finn Hur Många Fel Som Helst

Detta har några dagar på nacken, men Gudmundsson på SVD hittade en artikel som han gillade i en Västervikstidning. Det är en man som skriver om borgerlig kulturpolitik. Men beklagar sig mest över vänstern. (Notera hans uppradande av vänsterikonerna.)

Att vänsterregimer orsakar fattigdom och förtryck är oftast USA:s fel. Lenin, Hitler, Stalin, Mao, Castro, Lukasjenko, Chavez. Vänsterikonerna varierar så smått i typ och brutalitet. Fienden är alltid USA, Israel och den fria marknaden. Det är religiös fanatism förklädd till politisk och ekonomisk lära. Styrkan i brygden är avsevärd.

Borgerligheten har varit gisslan så länge att den börjat solidarisera sig med sina fångvaktare. Det blir viktigare att vara kompis med kulturskäggen än att driva sina egna uppfattningar.

Trycket är så stort att många borgerliga debattörer känner sig tvungna att i vilket fall nicka erkännsamt åt vänster. Hur många borgerliga debattörer har till exempel inte betygat sin beundran för Naomi Klein i stället för att helt enkelt konstatera att 90 procent av allt hon skriver i princip är lögn? Hur många erkänner inte mumlande att Marx - som haft fel i exakt allt - är en intressant tänkare?"

Japp det är synd om borgerligheten. Det är sant.

Sen läste jag en liten sak av låtsasliberalen Birgitta Ohlsson där hon skriver om vänsterpartiet:

De kämpar för att upplösa EU, bojkotta Mellanösterns enda demokrati och stödja Latinamerikas diktaturer. Vänsterpartiet får betyget icke godkänt i historia. EU skapades ur andra världskrigets aska och ruiner. Europas ledare insåg att ett nära samarbete och ömsesidigt beroende var enda möjligheten att förhindra nya krig. Tack vare EU har Europa åtnjutit fred, frihet och demokrati det senaste halvseklet.

Det må vara sant att EU i viss mån skapades som ett fredsprojekt inom delar av europa. Men efter andra världskriget har europeiska länder ockuperat och bombat andra länder och även byggt sina egna tortyrcentrum eller koncentrationsläger. Men det är klart: det var ju utanför europa. I obskyra länder i Afrika, Asien: där icke-vita människor bor. Sedan är det åter intressant att notera att hon faktiskt kallar Venezuela en diktatur. Ety: det är ju inte en diktatur.

Birgitta Ohlsson tillägger: Vi får aldrig glömma histo­rien och lärdomen om varthän alternativet till samarbete och solidaritet leder.

Men att bojkotta folkvalda palestinier är däremot helt okej? Hon menar att alternativet till samarbete och solidaritet leder till förtryck och kaos och fattigdom och terror? Som i Gaza?

Låt oss alla sjunga med Christer Sjögrens låt:

I’m walking down the street, my feet feel like dancing,
The people that I meet are smiling, romancing
It’s something in the air that makes it enchanting
This is the place for you and me
We’re a part of one big family

I love Europe

Är Inte Att Vara FN-Vän Ett Skällsord Inom "Liberala" Kretsar?

Nåväl. Det här med att bli "årets" något är ju inte alltid belagt med evig ära, men att Birgitta Ohlsson blir årets FN-vän är ändå en smula tragikomiskt.

För kan man vara okritisk Israel-vän, ställa upp i en demonstration för Israel samtidigt som landet bombar sönder delar av Libanon och samtidigt vara FN-vän? Israel hyser ju enbart förakt för FN. Där för övrigt man i Libanon fortfarande får lida för de klusterbomber Israel valde att ösa ut under krigets slutskede, när man dessutom, visste att det skulle ta slut. Men för Birgitta Ohlsson var allt Hizbollahs fel. Alla libanesiska civila som dog: Hizbollahs fel. För Birgitta Ohlsson har Israel INGET ansvar för problemen i mellanöstern. Nej. Israel är föredömet, och verktyget för fred. Så FN vad tror ni om det?

Hennes försvar för Israel leder henne till detta: "Människorna som i dag kämpar för frihet i resten av Mellan Östern vill inte ha några smulor från vårt bord. De vill ha samma meny av friheter som finns i Israel. Det finns endast ett styrelsesätt som är värdigt fria medborgare. Det heter demokrati.

Konflikten i Mellan Östern löses inte över en natt. Det krävs uthållighet och principer. Eller för att citera en av världens första kvinnliga ledare, den israeliska premiärministern Golda Meir:”Ingenting i livet bara händer. Man måste ha ork att möta hinder och ork att övervinna dem. Ork är att kämpa”.

Hennes försvar för Israel bygger på att Hamas och Hizbollah är rakt igenom onda. Men hur försvarar hon då övergreppen mot palestinierna från Israel? Nåväl. Eftersom hon citerar Golda Meir, kan hon väl fortsätta med att använda Golda Meir som moraliskt rättesnöre: det finns inga palestiner, de har aldrig existerat, som Golda Meir så fint uttryckte det. Det gör liksom det lite lättare. Ignorera mera.

Birgitta Ohlsons försvar för Israel bygger helt enkelt på att helt blunda för Israels övergrepp, för över hur staten idag kan existera tack vare år av etnisk rensning och hur den fortsätter att existera genom olika tekniker som skapar grunden för fortsatt etnisk rensning. Hon gör det genom att blunda för liberalismen, genom att blunda för hur Israel på daglig basis förvägrar palestinier enkla liberala rättigheter. Och faktiskt att blunda för det land som mer än något annat drabbats av (och nonchalerat) FN-resolutioner.

Å andra sidan blir ju Birgitta Ohlsson ibland lite arg på annat. Som när hon ilsknade till på Carl Bildt för att han inte ville kalla det som hände i Darfur för folkmord. Så hon tycker det är fel med folkmord. Och det är ju bra. Kanske årets FN-vän-bra.

Men vad säger Per Ahlmark? FN-vän? Måste väl vara ett skällsord.

Birgitta Ohlsson, Mänskliga Rättigheter och Amnesty

Amnesty är i Almedalen för att diskutera olika frågor angående mänskliga rättigheter. Jag såg att Birgitta Ohlsson är där för att försöka sälja sig som människorättsaktivist. Hennes trovärdighet är i mina ögon låg av flera skäl, men ett av de största skälen är hennes ointresse för palestiniernas rättigheter. Nej, hon vill att vi i högre grad ska intressera oss för Israels rättigheter som stat och de som bor i den staten. Hennes förhoppning ligger i den liberalfeministiska traditionen; det personliga är politiskt: " Kanske ligger det ändå nära till hands för svenskar att identifiera sig med israelerna när dessa faller offer för terrorhandlingar. Det är trots allt en demokrati som liksom vi kommit långt i sociala frågor. Det finns en grundläggande olust inför att behöva spela på terroristers villkor. "

Kanske tycker man att det borde finnas en grundläggande olust i att vara ockuperad och fråntagen många av de mest elementära, eller grundläggande om ni så vill, liberala rättigheterna, men eftersom Birgitta Ohlsson inte ens kan tänka den tanken så förstår hon säkert inte vad jag syftar på. Sen kan man ju fråga sig om vad hon tycker om att israelisk militär använder sig av palestinska byar på Västbanken som träningsområden. Inga kommentarer, misstänker jag, i dess sanna mening. (Det vill säga: inga kommentarer. Inte ett ljud.) Det är förvisso inget av de allvarligare övergreppen men visar ändå lite på hur man från Israels sida ser på en tvåstatslösning.

I Almedalen ska man bland annat tala om Mänskliga Rättigheter i Kina inför det stundande OS. När det kommer till Kina vet vi ju ändå att världens alla kapitalister ( i varje fall de som tjänar pengar på Kina) är rätt nöjda med förhållandena där. Mervärdet kommer bland annat från Kina.

Men jag håller med Birgitta Ohlsson i hennes jättejättemodiga utspel om Darfur. Det är hemskt det som pågår och som har pågått där. (Inom parantes sagt så vill vissa införa flygförbud i Sudan. Men tydligen är det så att med hjälp av humanitär hjälp från "ovan" så har man lyckats förbättra situationen ganska mycket för de behövande. Dödligheten har till och med minskat, om än marginellt, jämfört med hur det var innan kriget. )