Amnesty är i Almedalen för att diskutera olika frågor angående mänskliga rättigheter. Jag såg att Birgitta Ohlsson är där för att försöka sälja sig som människorättsaktivist. Hennes trovärdighet är i mina ögon låg av flera skäl, men ett av de största skälen är hennes ointresse för palestiniernas rättigheter. Nej, hon vill att vi i högre grad ska intressera oss för Israels rättigheter som stat och de som bor i den staten. Hennes förhoppning ligger i den liberalfeministiska traditionen; det personliga är politiskt: " Kanske ligger det ändå nära till hands för svenskar att identifiera sig med israelerna när dessa faller offer för terrorhandlingar. Det är trots allt en demokrati som liksom vi kommit långt i sociala frågor. Det finns en grundläggande olust inför att behöva spela på terroristers villkor. "
Kanske tycker man att det borde finnas en grundläggande olust i att vara ockuperad och fråntagen många av de mest elementära, eller grundläggande om ni så vill, liberala rättigheterna, men eftersom Birgitta Ohlsson inte ens kan tänka den tanken så förstår hon säkert inte vad jag syftar på. Sen kan man ju fråga sig om vad hon tycker om att israelisk militär använder sig av palestinska byar på Västbanken som träningsområden. Inga kommentarer, misstänker jag, i dess sanna mening. (Det vill säga: inga kommentarer. Inte ett ljud.) Det är förvisso inget av de allvarligare övergreppen men visar ändå lite på hur man från Israels sida ser på en tvåstatslösning.
I Almedalen ska man bland annat tala om Mänskliga Rättigheter i Kina inför det stundande OS. När det kommer till Kina vet vi ju ändå att världens alla kapitalister ( i varje fall de som tjänar pengar på Kina) är rätt nöjda med förhållandena där. Mervärdet kommer bland annat från Kina.
Men jag håller med Birgitta Ohlsson i hennes jättejättemodiga utspel om Darfur. Det är hemskt det som pågår och som har pågått där. (Inom parantes sagt så vill vissa införa flygförbud i Sudan. Men tydligen är det så att med hjälp av humanitär hjälp från "ovan" så har man lyckats förbättra situationen ganska mycket för de behövande. Dödligheten har till och med minskat, om än marginellt, jämfört med hur det var innan kriget. )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har alltid faschinerats över med vilken målmedvetenhet denna människa drar på sig skygglapparna.
Inte så få gånger har jag skämts å hennes vägnar!
Någon gång måste man ju inse att mas måste vara trovärdigt, eller åtminstone försöka var det, i ALLA frågor man argumenterar för.
Att tala mänskliga rättigheter för en del människor, medan ögonen brinner av hat så fort man nänmner palestiniena, gör att hela bilden krackelerar, obönhörligt. Jag kan inte ens lyssna på hennes feministiska argument för det. För jag vet, att hon i grunden har fel. Att det råkar bli rätt, ibland, räcker absolute inte.
Skicka en kommentar