1-0 Till Irak

Jag har precis öppnat upp en bok av den marxistiska litteraturprofessorn Terry Eagleton med titeln, och håll i er nu: The Meaning Of Life. Han inleder egentligen med att fråga om det är en verklig fråga? Eller är det en idiotisk fråga. Är det här en bra fråga? Filosofer skriver han, har annars en irriterande vana att analysera frågor istället för att besvara de.

Jag tänker på detta och ser till min glädje hur irakier fyller Sergels Torg efter segern idag över Saudiarabien i Asiatiska Mästerskapen. Meningen med livet? Vem har tid med det när man måste överleva? Fotboll? Å andra sidan.

- Det betyder så mycket. De säger att det finns inget hopp i Irak, men i dag är vi bara glada, säger en leende Arkan Al Hashemi med sin femåriga dotter Benin på axlarna och en irakisk flagga i näven.

Fotboll är inte bara 90 minuter. Och när hoppet är borta. Då vet man att det kommer alltid en ny säsong.

Å tredje sidan. Fotboll är fortfarande bara fotboll. Irak må vara mästare i fotboll. Landet är fortfarande i spillror.

Då kommer en passande opinionsundersökning från USA. Stödet för att invadera Irak har ökat något. Den är uppe i 42 %. Om man ser tillbaka: ja, det var nog rätt ändå, resonerar alltså 42 %. Kanske kommer det här guldet att öka det stödet. Det här var ju trots allt Iraks första guld. Innan kriget: inget guld. Efter och under ockupationen. Ett guld. 1-0 till det ockuperade Irak.

Men ändå: Idag är vi bara glada. Ett mål uppnått. Meningen med livet kan vänta.