... skulle lika gärna kunna sägas om Israel.
Idag var han ju i Abu Dhabi, och på Rapport kunde man se Bush tala och det lät faktiskt som om det kunde handla om Israel. Visst inte allt kanske: men så här lät det delvis idag när han höll ett tal. (Det nedan är vad Rapport tog med.)
It seeks to intimidate its neighbors with ballistic missiles and bellicose rhetoric. And finally, it defies the United Nations and destabilizes the region by refusing to be open and transparent about its nuclear programs and ambitions.
I talets inledning felsurrar Bush om "en ny era", och inte vilken era som helst. Är det den som kommer efter Condi Rice´s födslosmärtor?
A great new era is unfolding before us. This new era is founded on the equality of all people before God. This new era is being built with the understanding that power is a trust that must be exercised with the consent of the governed -- and deliver equal justice under the law. And this new era offers hope for the millions across the Middle East who yearn for a future of peace and progress and opportunity.
Så nu vet vi. A great new era är på väg. Ha bara tålamod. Och be en bön eller nåt.
Visar inlägg med etikett Mellanöstern. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mellanöstern. Visa alla inlägg
söndag 13 januari 2008
söndag 18 november 2007
Har Ekdal Telefonnumrets Andra Del?
Ekdal tycker att vänstern är förvirrad och korkad och förklarar världen så här djupsinnigt i Dagens Nyheter:
”USA är inte i Asien för vare sig Israels, oljans eller terrorismens skull, än mindre för att sprida anarki. USA är där för att ett antal länder har drabbats av nervösa sammanbrott.”
Problemet med Israel/Palestina sammanfattar och förklarar han så här: ”Två folk med olika religion som ryker ihop när britterna lämnar, flyktingtragedier och 60 års bitter konflikt, med inslag av kärnvapenutrustning.” Två folk som ryker ihop, mina damer och herrar, när britterna lämnar, thats all. Sionismens terror och agenda lämnas därhän.
Ekdal menar att det är en konspirationsteori om man tror att USA hjälper Israel att förtrycka palestinierna. Oh really? Man kan bara ta sig en extra sekunds utblick för att se att USA praktiskt, ekonomiskt och politiskt stödjer Israel. Och att Israel förtrycker palestinierna är ju en ren sanning. Till Ekdals försvar utvecklar han detta lite senare med att tillägga att förhållandet mellan Israel och USA ”är allt annat än okomplicerat.” Det räcker liksom så.
Fast även om britterna skapade en del problem, och det stundtals, förr, handlade om råvaror, så bidrog britterna till en hel del gott. Kolonialismen är inte oskyldig till det mesta här i världen. Men det är lite fördel vs nackdel och i slutändan går det jämt upp. I en kapitalistisk värld gör inte de mest framstående kapitalistiska länderna längre något för egen vinnings skull. Tillbaks till USA och anledningen till att USA har stött en del despoter. ”Felet var att stödja Saddam Hussein på 1980-talet, som man stött så många andra despoter i stabilitetens namn, inte att utmana honom 20 år senare.”
Det har dock ingenting med olja att göra. Ingenting med ekonomiska intressen att göra.
Aldrig någonsin har USA gjort något för egen vinnings skull. Varken i Sydamerika, mellanöstern eller Asien. Det verkar enbart vara en slump att det sammanfaller så ofta, i stort sett undantagslöst med ekonomiska intressen. När man hjälpt till att störta demokratiskt valda ledare? Ingenting? Tidigare har han förklarat USA:s felsteg med att man har svårare att navigera i vissa områden. Han pekar på Naomi Kleins chockteorier. Men egentligen är det ingenting märkligt att det ofta är kriser som kan tvinga fram de nyliberala ekonomiska reformerna som högern anser behövs. Att det första Bremer utropade i Irak var: "Irak är nu öppet för affärer" och inte att Irak nu var fritt för irakierna är i mitt tycke rätt talande. Kapitalismen lever alltid i kris för övrigt, vilket öppnar för möjligheten till ökade privatiseringar och minskad ekonomisk demokrati.
Jag håller med om att USA inte ville ha ett sådant Irak som det är idag. Jag håller med om att man i grunden vill ha en stabil värld. Men man vill i första hand ha stabila länder som blint lyder USA. Man vill inte att länder någonstans på den här planeten och framförallt inte i ekonomiskt viktiga regioner har en annan ekonomisk politik än den USA vill att de ska ha.
De neokonservativa hade till hälften rätt när man gick in i Irak skriver Ekdal och fortsätter att: " Det är lika meningsfullt som att ha ett halvt telefonnummer." Har Ekdal den andra halvan? Tveksamt. Jag tycker det vekar som han inte har många siffror rätt.
”USA är inte i Asien för vare sig Israels, oljans eller terrorismens skull, än mindre för att sprida anarki. USA är där för att ett antal länder har drabbats av nervösa sammanbrott.”
Problemet med Israel/Palestina sammanfattar och förklarar han så här: ”Två folk med olika religion som ryker ihop när britterna lämnar, flyktingtragedier och 60 års bitter konflikt, med inslag av kärnvapenutrustning.” Två folk som ryker ihop, mina damer och herrar, när britterna lämnar, thats all. Sionismens terror och agenda lämnas därhän.
Ekdal menar att det är en konspirationsteori om man tror att USA hjälper Israel att förtrycka palestinierna. Oh really? Man kan bara ta sig en extra sekunds utblick för att se att USA praktiskt, ekonomiskt och politiskt stödjer Israel. Och att Israel förtrycker palestinierna är ju en ren sanning. Till Ekdals försvar utvecklar han detta lite senare med att tillägga att förhållandet mellan Israel och USA ”är allt annat än okomplicerat.” Det räcker liksom så.
Fast även om britterna skapade en del problem, och det stundtals, förr, handlade om råvaror, så bidrog britterna till en hel del gott. Kolonialismen är inte oskyldig till det mesta här i världen. Men det är lite fördel vs nackdel och i slutändan går det jämt upp. I en kapitalistisk värld gör inte de mest framstående kapitalistiska länderna längre något för egen vinnings skull. Tillbaks till USA och anledningen till att USA har stött en del despoter. ”Felet var att stödja Saddam Hussein på 1980-talet, som man stött så många andra despoter i stabilitetens namn, inte att utmana honom 20 år senare.”
Det har dock ingenting med olja att göra. Ingenting med ekonomiska intressen att göra.
Aldrig någonsin har USA gjort något för egen vinnings skull. Varken i Sydamerika, mellanöstern eller Asien. Det verkar enbart vara en slump att det sammanfaller så ofta, i stort sett undantagslöst med ekonomiska intressen. När man hjälpt till att störta demokratiskt valda ledare? Ingenting? Tidigare har han förklarat USA:s felsteg med att man har svårare att navigera i vissa områden. Han pekar på Naomi Kleins chockteorier. Men egentligen är det ingenting märkligt att det ofta är kriser som kan tvinga fram de nyliberala ekonomiska reformerna som högern anser behövs. Att det första Bremer utropade i Irak var: "Irak är nu öppet för affärer" och inte att Irak nu var fritt för irakierna är i mitt tycke rätt talande. Kapitalismen lever alltid i kris för övrigt, vilket öppnar för möjligheten till ökade privatiseringar och minskad ekonomisk demokrati.
Jag håller med om att USA inte ville ha ett sådant Irak som det är idag. Jag håller med om att man i grunden vill ha en stabil värld. Men man vill i första hand ha stabila länder som blint lyder USA. Man vill inte att länder någonstans på den här planeten och framförallt inte i ekonomiskt viktiga regioner har en annan ekonomisk politik än den USA vill att de ska ha.
De neokonservativa hade till hälften rätt när man gick in i Irak skriver Ekdal och fortsätter att: " Det är lika meningsfullt som att ha ett halvt telefonnummer." Har Ekdal den andra halvan? Tveksamt. Jag tycker det vekar som han inte har många siffror rätt.
måndag 21 maj 2007
"The Palestinians are all alone--even their leadership is working against them."
Visst är det sorgligt. Tragedin är mångfacetterad. Palestinierna har utnyttjats retoriskt och politiskt av sina "vänner", men har aldrig egentligen fått något praktiskt stöd, och man plågas från alla håll. Men behandlas illa från USA (lex: Sami Al-Arian), Jordanien, Irak, via Israel och de ockuperade områdena till Libanons flyktingläger, där 40 000 civila är instängda.
I stort sett överallt skiter man i palestinierna. Svenska folkpartiliberaler är bland de starkaste palestinaföraktarna i Sverige. Men, kanske värst av allt, är när det palestinska "ledarskapet" sviker de sina. Värst, på så vis, att det är så uppgivenhetskänslor kan uppkomma.
Och med kämpar som Mohammad Dahlan (här kallad palestiniernas Pinochet) på sin sida, behöver man inte många fiender. Men fiender det får man ändå. Och Israel kan nog inte låta bli att le. Israel grunden till problemen. Ju förr alla som kallar sig liberaler inser detta, först då kan man komma någonstans i en fredsprocess.
Hamas politiska visioner är knappast progressiva, deras militära gren, verkar vara våldsam men också tämligen usel (i jämförelse med Hizbollah). Det är dystert överlag. Fatah bär sin korruption och sitt maktbegär och sin undergivenhet gentemot Israel och USA utan att skämmas, vilket i sig de borde skämmas för.
Palestinierna är kanske inte ensamma. Men, nog fan ser det dystert ut.
Fotnot: Rubriken snodd från Angry Arab
I stort sett överallt skiter man i palestinierna. Svenska folkpartiliberaler är bland de starkaste palestinaföraktarna i Sverige. Men, kanske värst av allt, är när det palestinska "ledarskapet" sviker de sina. Värst, på så vis, att det är så uppgivenhetskänslor kan uppkomma.
Och med kämpar som Mohammad Dahlan (här kallad palestiniernas Pinochet) på sin sida, behöver man inte många fiender. Men fiender det får man ändå. Och Israel kan nog inte låta bli att le. Israel grunden till problemen. Ju förr alla som kallar sig liberaler inser detta, först då kan man komma någonstans i en fredsprocess.
Hamas politiska visioner är knappast progressiva, deras militära gren, verkar vara våldsam men också tämligen usel (i jämförelse med Hizbollah). Det är dystert överlag. Fatah bär sin korruption och sitt maktbegär och sin undergivenhet gentemot Israel och USA utan att skämmas, vilket i sig de borde skämmas för.
Palestinierna är kanske inte ensamma. Men, nog fan ser det dystert ut.
Fotnot: Rubriken snodd från Angry Arab
tisdag 6 februari 2007
Dum & Dummare.
När jag går in på ett bibliotek överväldigas jag av all denna litteratur. Jag blir nästan deprimerad av allt det där jag aldrig kommer att hinna läsa. Men det gäller att prioritera. Inte halka in på någon pophögersida som försöker sig på att kombinera analyser om mellanöstern med tja, någon form av liberalism av något oliberalt märke, för då blir man bara Dum och dummare. Vad gäller detta snedsteg, skyller jag ifrån mig. Jag skyller på en ung man vid namn Ryan. (Inom parantes sagt: jag lovar att aldrig mer, aldrig mer besöka den där sidan. Ah... det känns bättre nu när jag lovat mig själv det. )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)