För ett par kvällar sedan var jag tillsammans med mina föräldrar och min syster och såg Euskefeurat. En grupp som mest kan betraktas som ett mycket lokalpatriotiskt vänsterband, även om ödmjukhet är deras ledord. De är inte, som Beatles säger, bättre än Jesus, men däremot fler än Jesus, enligt Ronny.
Jag tycker att de fungerar som bäst rent musikaliskt när man rör sig någonstans i folkrock/bluegrass. Men samtidigt är humorn och det politiska minst lika viktigt. Låten ovan är kanske inte deras bästa kanske, och ljudkvalitén lämnar en del att önska. Men den handlar om en man som en gång var en oerhört energisk arbetare men som en dag tappade lusten.
LITTORIN HUMPA
När väckarklockan ringer, så där nån gång vid sju
Då vägrar jag att kliva upp ur sängen
Då kommer du för sent till jobbet säger kanske du
Javisst det är ju det som är poängen
När jag väl kommit dit
Gör inte jag ett skit
Då är jag inte flitig som en myra
När jag slutar klockan fem
Har jag redan hunnit hem
Då har jag varit hemma sedan fyra
Förr när klockan ringde, då klev jag upp direkt
O var på jobbet bland dom första för det mesta
Flitens lampa lyste, den var aldrig släckt
Jag streta på och gjorde jämt mitt bästa
Jag gjorde aldrig bruk
Av att anmäla mig sjuk
Inte ens den gång jag slitit av menisken
Men nu sjukskriver jag mej
Fast jag känner mig okej
För nuförtiden vågar inte jag ta risken
För jag vill inte äta lunch med Sven-Otto
Nej då väljer jag hellre en diet
Som består av gammal uppvärmd risotto
Fast risotto är den värsta mat jag vet
lördag 3 november 2007
Euskefeurat Littorin Humpa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar