Annapolis. Den Sista Chansen?

Det sägs så bland en del, att Annapolis kan vara sista chansen. Och många är inbjudna. Inte vissa relevanta palestinska grupper men dock. Stora protester mot konferensen sker på de palestinska områdena. Kommer skulden också att läggas än en gång på palestinierna för att det inte blev mer än ett samtal?

Israel - Med Rätt, Till Skillnad Från Andra, Att Existera, har kanske mer att förlora än de själva tror. Palestinierna som måste erkänna Israels rätt att existera har snart ingenting att förlora. Och det verkar vara det som oroar många liberaler.

Kanske är det precis så här palestinierna måste gå sin stat. Man ska inte tala om palestiniernas rättigheter. Man måste få Israel att förstå att det är för deras eget bästa palestinierna måste få sin frihet. Samma sak gäller våra svenska liberaler. Om Israel ska kunna fortsätta existera så måste palestinierna få sin stat, alltså inte för palestiniernas skull. Man kanske måste tvingas ta till rasismen för att få våra svenska liberaler och västvärlden att agera för att palestinierna ska få sin stat. Man får säga: ”Ja, Israel är viktigare än Palestina. Judarna i Israel är mer värda än araberna, men just därför måste palestinierna få sin stat.” Det påminner mig om en historia ur en av Michel de Montaignes Essayer. Montaigne övertalade en man ur adeln eller med kungligt blod att göra en viss sak, men enbart genom att tala till den blåblodiga mannens fåfänga, till dennes egoism och självupptagenhet.

Judarna med europeiskt påbrå är väl mer lika oss eller nåt. Å andra sidan, är inte det vägen till en bättre värld. Jag delar visionen om att en annan värld är möjlig. En bättre värld. Mindre nationalistisk, rasistisk och anti-semitisk.

Men om detta är sista chansen för en tvåstatslösning. Säg mig vad återstår då? Enstatslösningen? Palesreal som Joel Kovel ville kalla den. Om inte det blir en tvåstatslösning, säg mig vad återstår då? En stat, där bara hälften har rätt att rösta. Hur demokratisk är mellanösterns enda demokrati, och enda stat med en rätt att existera? Egentligen? Hur pass mycket mer rätt att existera har en stat än individerna har en rätt att ha okränkbara rättigheter? Är en stats rättigheter större än individernas? Ur en rent liberal aspekt alltså?

(Inom parantes sagt. USA är som bekant nyckeln till fred för våra kära liberaler. Tillåt mig småle.)

Fotnot: Av någon anledning har vi människor förbannat svårt att tro annat än att just vi lever i avgörande skeden. Historien lär oss tydligen inte alltid så mycket. Det är väl en form av hybris och fantasibrist (visionbrist måhända). Det här är naturligtvis inte sista chansen för en tvåstatslösning. Dessutom kan det mycket väl sluta med en enstatslösning. Men vi kanske inte lever då. Den mänskliga historien är inte förutsägbar, men den är inte heller obegriplig.