Det är ingen ny idé.
Känns sympatiskt, naivt måhända, men hoppfullt inte desto mindre och som ett alternativ när det kan verka som inga alternativ finns.
Vi talar om enstatslösningen. Inte enbart för att tvåstatslösningen av olika skäl inte blir av, utan av djupt etiska och humanistiska skäl. Liberala om ni så vill.
En konferens i skuggan av skådespelet i Annapolis.
Ilan Pappé omtalad som knäppgök av Svensk Israel-Information säger det så här alltså:
– Vi måste tala om en enkel och greppbar princip. En människa en röst, i hela landet Palestina. Vi måste utmana den internationella politiska elit som låter rasism ligga till grund för en fortsatt så kallad “fredsprocess" och bara vill intensifiera delningen i samma rasistiska anda: en klyvning av Västbanken i två delar, där den ena överlämnas till Israel, och cementeringen av det stora öppna fängelse som är Gaza. Vår vision om en sekulär, demokratisk stat vill ersätta denna rasism. Vi vill arbeta för historien – inte emot den.
Och ett dokument, en deklaration, från den konferensen med några viktiga punkter, bland andra:
- The historic land of Palestine belongs to all who live in it and to those who were expelled or exiled from it since 1948, regardless of religion, ethnicity, national origin or current citizenship status;
- Any system of government must be founded on the principle of equality in civil, political, social and cultural rights for all citizens. Power must be exercised with rigorous impartiality on behalf of all people in the diversity of their identities;
Egentligen. Visst det är inte enkelt. Men ska det vara så svårt att förstå? Kan vi inte diskutera det i varje fall? För att förstå desperationen bland palestinierna. Hur utelämnade de är till det israeliska övertaget och tolkningsföreträdet och USA.
Diskutera, såsom Abunimah och Kovel gör i sina böcker. (Och även andra Victoria Tilly.)
Artikel ur Arbetaren. Läs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar