tisdag 6 november 2007

När Man Inte Trodde Att von Holstein Kunde Sjunka Lägre I Mina Ögon...

...Då gör fanskapet just det... Det är väl inte direkt jätteoväntat i och för sig. Det ligger ju i linje med vad han tidigare har uttryckt för åsikter.

Johan Staël von Holstein. Han är väl inte värd det. Egentligen. Uppmärksamhet menar jag. Men han bereds utrymme i Metro där han förpestade min morgon. Metro: Där han bereds utrymme för sina människovidriga åsikter. Han vill sänka lönerna i Sverige till Dubais nivå. Han vill skapa arbetsförhållanden liknande de i Dubai. Det här är supernyliberala Johans paradis. Johan bevisar mer än andra nyliberaler vems frihet han talar om.

Han hyllar Dubai. Sverige borde göra som Dubai menar denne man. Dubai? Han hyllar:

Detta Dubai: "They still wake before dawn in desert dormitories that pack a dozen men or more to a room. They still pour concrete and tie steel rods in temperatures that top 110 degrees. They still spend years away from families in India and Pakistan to earn about $1 an hour. They remain bonded to employers under terms that critics liken to indentured servitude."

Detta Dubai: Att sparka arbetare, vilket för dem ofta är detsamma som att bli deporterad, är både enkelt och vanligt i Förenade Arabemiraten. Fackliga rättigheter existerar knappt. Det är förbjudet att organisera sig fackligt, det är förbjudet att kollektivt förhandla om lönen, det finns inga lagar mot diskriminering och de få fackliga lagar som faktiskt finns efterlevs inte alls eller mycket dåligt. Alla arbetsgivare beslagtar dessutom sina anställdas pass, vilket gör det omöjligt att söka sig någon annanstans.

Detta Dubai: Women from Asia and Africa often sign contracts to work as maids, waitresses, hairdressers and secretaries, only to have employers confiscate their passports and force them to work as prostitutes, the U.S. report said. Others work excessive hours under the threat of mental, physical or sexual abuse until they can pay off recruitment costs.

Det här är ett land där människorättsaktivister trakasseras. För ett land, en stad, där rättigheter undertrycks, för att en elit ska kunna frottera sig och pengar ska tjänas slutar det med övergrepp, förakt och vidriga förhållanden för den arbetande befolkningen: den som ska underhålla byggnaderna, överklassen och skapa vinstutrymmet för de rika. Därtill: Att bara pressa lönerna nedåt leder inte till välstånd vilket Johan tycks tro. Johan vill skapa ett större utanförskap, och en slum i Sverige.

Men där rör sig inte Johan. Han rör sig med de enda människor som har rättigheter i hans värld. Överklassen. När han ser sånt här, när han läser sånt här, reagerar han så här: So? Såna och sånt som skulle ge människorna som bygger överklassens rikedom och frihet på sin bekostnad rättigheter hatar Johan.

Johan har en märklig tilltro till entreprenörskap. Den existerar i ett socialt, ekonomiskt och mänskligt vakuum.

Ps! Alla människor är individer. Inte bara entreprenörerna.

Inga kommentarer: