De kommande fredssamtalen kan vara den sista chansen för fred skriver man på DN:s ledarsida. Jaså? Den påstått liberala ledarsidan diskuterar sedan vad som krävs för en lösning på konflikten. En diskussion som man för inte oväntat utifrån en prosionistisk synvinkel.
Det är onekligen så menar denna påstått liberala ledarsida att skulden är delad. I viss mån. Det ursprungliga problemet är att araberna inte var lika pragmatiska som sionisterna och godtog den uppdelning av mark som gjordes över huvudet på araberna. Dessutom var det Yassir Arafats fel att det inte blev en palestinsk stat förra gången. Visst är det för skönt? Man har ingen som helst fantasi att förstå det bisarra i att man från arabiskt håll skulle godta denna uppdelning som situationen var vid den tidpunkten 1948. Man tar ingen som helst hänsyn till vad det var för palestinsk stat Arafat skulle godta. Med denna grundinställning tar ledarsidan sig sen till Sydafrika för att hämta inspiration till en sanningskonferens.
För sen. Läs och begrunda: En väsentlig del av konfliktens asymonetri [?] ligger ju i att bägge sidor identifierar sig som offer och projicerar sina värsta historiska minnen på motståndarna. Med en gemensam bild av det förflutna, och erkännande av ömsesidiga oförrätter, kunde fredsprocessen åter komma på spåret. Detta kan aldrig åstadkommas om starka krafter står bredvid och obstruerar. Syrien har visat sig kallsinnigt till toppmötet. Hamas är inte inbjudet.
Detta är ju en smula intressant. Nu ska gemensamma oförrätter erkännas. Denna gemensamma bild är nödvändig. För det första: som om förbrytelserna ens var på samma nivå. Men det kommer hur som helst knappast att ske. Förnekandet av nakban i Israel är välomvittnad. Det mesta har gjorts för att förstöra palestiniernas historia. Förneka den. Man har med alla medel försökt cementera myterna om Israel, även om vissa är döda, som Golda Meirs "det finns inga palestinier" eller den gamla sionistiska slagdängan från "pragmatikernas" tid: "ett folk utan land, ett land utan folk". Lägg därtill att de starka krafterna som obstruerar är ju de sionistiska krafterna. DN blundar som vanligt för hur extremt Israel-vänligt det politiska USA är. Det handlar inte bara om Bush och hans administration. USA är alltid hoppet för DN.
DN tycker för övrigt, som vi alla vet, att Israel är ett föredöme. Som kommit att vara det västerländska liberala ljuset i det arabiska mörkret. Om det bara inte var för den där attans ockupationen.
"Bortsett från ockupationen av palestinsk mark är Israel ett lysande föredöme i området, med öppet samhälle, hög ekonomisk tillväxt, integration av invandrare och framgångsrikt miljöarbete. Den dag fokus riktades mot dessa succéer snarare än mot vapenskramlet vid tröstlösa checkpoints skulle stora saker kunna hända. "
Bortsett från.
Dessutom: Som om ockupationen i sig är något fristående från staten Israel. Något oturligt som inte alls har med sionismen att göra, som om det bara är en följd av olyckliga omständigheter. Som om problemet dessutom bara har med 1967 att göra. Som om den etniska rensningen och den palestinska flyktingvågen 1947-1948 var irrelevant. (DN-liberalerna anser dessutom att de största och viktigaste bosättningarna på Västbanken ska vara kvar. Så bortsett från och bortsett från... )
Israel – Staten Med Rätt Att Existera har ju trots allt kommit till genom att skapa utrymme för judar, på samma sätt, som man skapar utrymme för bosättare på Västbanken, som man skapar rörelsefrihet för judarna, på det område som är Palestina – Staten Som Kan Få Lov Att Existera Om Så Israel Behagar och På Israels Villkor. Men annars. Om detta nu är den sista chansen, vilket i sig är en smula dödfött att påstå eftersom både Israel och USA gått ut och sagt att det inte kommer att förhandlas om fred, hur har DN då tänkt att det skall lösas? Antagligen med det sedvanliga liberala ointresset för de mest utsatta. För Israel, Staten Med Rätt Att Existera, existerar ju, och är ju med DN:s ord ett föredöme, medan palestinierna, folket utan stat och som oturligt nog bara är utsatta för det enda felet med perfekta Israel: ockupationen. Det är nästan som om man på DN:s ledarsida tycker synd om Israel. Om det bara inte var för ockupationen. Bortsett från ockupationen.
Men igen. Hur tänker DN om detta är den sista chansen? I helgen hålls en konferens om en Enstatslösning? Vore inte det, det mest liberala alternativet. En stat för alla religioner. Där alla kan röra sig fritt över större ytor. Men för DN-liberalerna går en stats rätt att existera före alla individers rättigheter.
Dessutom. Idag handlar det om en stat. Det kanske inte är alternativet. Det är realiteten. Överge tvåstatstänket. Palestinierna börjar i varje fall alltmer misströsta. Men det är ju å andra sidan bara palestinierna. De har ju ingen stat som har en Rätt Att Existera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"DN-liberalerna anser dessutom att de största och viktigaste bosättningarna på Västbanken ska vara kvar"
Vet inte om man kan dra alla DN-liberaler över en kam här - jag sätter en slant på att det är Wolodarski som skrivit den aktuella ledaren.
Det finns nämligen ingen rationell anledning för vare sig liberaler, sossar eller konservativa att förespråka permamentering av vissa judiska bosättningar.
Inte heller finns det någon ideologisk anledning att förneka palestinierna rätten till återvändo. Såtillvida man inte är rasist och vill se Israel som ett fortsatt FN-trotsande judiskt militärfort i all evighet.
Det är rätt och riktigt att de skiljer sig åt. Men de är alla proisraeliska. De skiljer sig åt i grad inte i art.
Oavsett om det är Per Ahlin, Wolodarski, eller Ekdal är utgångspunkten den israeliska. Dessutom är det ju en namnlös ledare vilket borde innebära att alla i grunden borde instämma i huvudledarens huvudteser.
Ekdal kan exempelvis, vilket han gjort i mailkontakt, medge att Israel bär på det största ansvaret. Detta i sig hindrar honom inte från att i första hand se till Israels intresse.
Det de alla har gemensamt är det eviga tjatet om mellanösterns enda demokrati och Israels rätt att existera.
De flesta idag bär på grundläggande liberala värderingar. Men man kan hävda som sosse, liberal och konservativ att det vore en politisk omöjlighet att så att säga riva de judiska bosättningarna. Men då gör man det, därför att man anser för att få fred måste man prioritera de starkares rätt. Och naturligtvis finns det rasism inblandat. Det finns hos socialister, konservativa och liberaler.
Dessvärre har historien i stort sett undantagslöst tvingat de maktmässigt och materiellt svagare att ge upp rättigheter och jord för att få ett minimum av trygghet även om stora liberala och humanistiska framsteg gjorts under åren.
Skicka en kommentar