Hanne Kjöller Presenterar: Konsten Att Dra En Ideologiskt Passande Slutsats

När Hanne Kjöller skriver baxnar jag (gammalt Paolo-ordspråk):

Ju högre andel tjänstemän med vänstersympatier, desto högre ohälsotal. Hur blev det "vänster" att tycka att människor inte behövs, att de inte har något att bidra med?

Ja, Hanne Kjöller. Visst är det för konstigt. Man kliar sig förbryllat i huvudet. Personligen tror jag inte att det har att göra med någon inre stalinistisk ondskegen. Eller; Hör mig ut: så blev det "vänster" i samma stund som du bestämde dig för att "så måste det vara". "Min slutsats av detta seminarium blir att vänstern inte tycker att människor behövs. Ah. Nu mår jag genast bättre."

Att säga att människor inte behövs är annars mycket riktigt knappast vänster. Det är på så sätt en märklig slutsats som hon drar. Och människor kan bidra utanför arbetet: andra kan kanske inte bidra i arbetet i det tillstånd de befinner sig i. Men framförallt, måste man väl också ta hänsyn till individen. Ett arbetsliv där stressen ökar. Bördorna ökar. Det är exempelvis besparingstider. Och vinsttider. Få saker görs för att få de som arbetar att må bättre på själva arbetsplatserna. På många arbetsplatser tror man inte att individerna kan bidra utan kontroller. Det finns även en misstro från arbetsgivare. Samtidigt kräver man att varje individ ska kunna hantera samma mängd stress. Man ser inte till grundläggande orsaker. Man ska rehabilitera individerna. Var Och En För Sig. Sen ska de kriga om lönerna. Det finns ett ansvar för arbetsgivarna som Hanne Kjöller blundar för.

Hanne Kjöller anser också att det finns en bakvänd tillit från staten gentemot medborgarna. Jag har ofta ansett att det finns en bakvänd tilltro till individen från liberaler. Man vill gärna att de ska konsumera och välja fritt bland fonder, telebolag, elbolag och kläder. Så att kapitalet rullar vidare. Man har även en tilltro till individer när det gäller miljöfrågor. Individerna ska tänka och handla miljömässigt. Individen vet väl själv sitt bästa. Samtidigt ser man en fuskare bland varje arbetare och medelsvensson. Man förfäras över att folk ringer och beställer tandläkartid på arbetstid. Skattefusket ser man inte riktigt lika allvarligt på. Det har ju sin naturliga förklaring. Det är ju en form av folkligt motstånd mot en enorm orättvisa. Det är pragmatiskt handlande i en Pol-Potsk skattedjungel där man måste göra allt för att överleva.

Vidare:
Om man helt plötsligt inte ligger i koma kan man inte vara utbränd verkar Hanne Kjöller mena. Om man vågar sig på att göra något som sjukskriven ska man ut och arbeta. Omedelbums. Oavsett om grunderna för utbrändheten kan kvarstå. Hanne Kjöller blir låtsasuppriktigt förvånad över att de utbrända efter ett tag ger sig på saker som att exempelvis måla. Något för Uppdrag Liberal Granskning. Avslöja de ej sängliggande.

Hanne Kjöller är en typisk liberal, där det personliga är politiskt. Hon lever sitt privilegierade liv. Har sin trygghet på Dagens Nyheters oberoende liberala ledarredaktion. "Vad klagar de för? Jag mår ju bra."

(Inom parantes sagt. Jag tror själv att det är viktigt att bryta människors isolation och alienation. Vi är sociala varelser. Arbetet har här en viktig roll. Men tilltron till individerna är också viktig.)

Fotnot: Hanne Kjöller var på ett heldagsseminarium som Försäkringskassan anordnat. Jag har en känsla av att man väljer de seminarier där man tror sig få möjlighet att bekräfta sin egen världsbild. Å andra sidan kan nog Hanne Kjöller hitta nackdelar med fackföreningar i en fackföreningslös sweatshop. Man ser ofta det man vill se.