Klass, kön och att dricka latte varje dag

I vad som faktiskt lät som ett försenat 1:a april skämt har det visat sig att Täby Kommun först menade allvar med sitt läger för flickor mellan 11 och 13 år. Lägret skulle vara: ”En vecka av hejdlöst frossande i mode och cityliv.” Som bland annat skulle gå ut på att ”besöka Östermalm, gå på Spa, göra färganalys och dricka latte varje dag.”

Ebba Von Sydow är kritisk och föreslår ridläger för flickorna istället.

(Inom parentes sagt: Mannen bakom idén mats Blückert visar någon form av, tja, insikt och säger följande: – Det finns något väldigt känsligt i flickor och deras intressen. Men jag menar att man kan försöka få in diskussioner om ideal från andra hållet. Är flickorna för smala får vi väl stoppa i dem en bakelse … om du förstår vad jag menar.)

I en krönika i Metro för någon vecka sedan under rubriken ”Rika barn leka bäst – och fattiga” skrev Marcus Dunberg om hur klassamhället skapar fattiga relationer och människor. Nu var det knappast hans syfte. Men det är så jag läser den antagligen medvetet provocerande krönikan.

” För två somrar sedan hade jag idén att tillsammans med vänner hyra en segelbåt i Grekland. Tanken var att blanda människor som normalt inte umgås, men som jag tror skulle uppskatta varandras sällskap. Ja, ni förstår vart det här leder.
Kulturarbetande vänner tyckte att båten var dyr och ville rationalisera bort kocken medan de framgångsrika New York-vännerna tyckte att båten var för spartansk och ville uppgradera till något svulstigare – och gärna kasta in lite mer personal. ”

Han skrotade den idén, liksom han tidigare skrotat en Paris-resa därför att hans kamrat inte kunde tänka sig att bo på ett billigt 2500 kronor-om-natten-hotell. Kompisen hade tydligen som krav att man bodde på ett hotell som kostade minst 6000 kronor natten. Måste vara riktigt, riktigt bra polare de där. Fattiga, rika, medelklass –övre och nedre- deras världar möts aldrig och det verkar vara lika bra så. Att det även finns fattigare människor än kulturarbetare är för Marcus Dunberg kanske en främmande tanke. (Och som kulturarbetare kan du ju uppenbarligen inte vara framgångsrik i Marcus mening, då framgångsrik tydligen är synonymt med att vara rik.)

”Är det synd om dem som har sämre med pengar? Inte alls. De har ju sin egen lilla grupp som gillar att äta olika grytor hemma, dricka billigt rödtjut och spela sällskapsspel.”

Hur var det nu? Kapitalismen som befriare av individen?