En dikt skriven av tolv år gamla Suha Hasan Ismail, flykting från Nahr al-Bared.
I woke up and how I wish I hadn't.
It was 4 am and I was deep in sleep, frolicking amongst the trees.
But my dream was interrupted by the explosion.
They won't let me be at peace, even in my dreams.
Förvisso, minns man väl Olmerts ord från förra sommaren. "I natt ska ingen i Gaza få sova." Så palestinierna är vana. Vana att fly. Vana att inte få sova. Vana vid hot. Vana att bli bestulna. Vana att bli terroriserade. Och som ödets elaka ironi: Vana att bli kallade terrorister.
Men det betyder inte att de vänjer sig. De värjer sig. Även om de blir kallade terrorister på kuppen. För vad ska de göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar