Nakba

Jag har ofta undrat hur man klarar av att förneka den etniska rensningen av palestinier. Man har från sionistiskt och Israelkramande håll förklarat att det handlade om människor som lämnade sina hem frivilligt eller som flydde på grund av ett krig. Min fråga har alltid varit: men hur skulle man kunna bygga en judisk stat då? Hade man så att säga bara tur? Shit happens, så att säga… för palestinierna alltså.

Historiker som Ilan Pappe har ju visat tydligt att det handlat om etnisk rensning, men från statsterrorapologeternas håll, kallar man Pappe för galning och anser att det räcker med det. Men Benny Morris då? Shlomo Ben-Ami? Benny Morris har sagt att: ”A Jewish state would not have come into existence without the uprooting of 700,000 Palestinians. Therefore it was necessary to uproot them." Morris skiljer sig kraftigt från Pappe, då han inte visar någon större sympati för palestinierna. "There are circumstances in history that justify ethnic cleansing." Och om Ben-Gurion har kunnat lastats för något, enligt Benny Morris, så är det för att han inte var tillräckligt hård i sin etniska rensning. Det skulle helt enkelt ha varit bättre om man blivit av med alla araber.

Shlomo Ben-Ami tar en medelväg. Man bör erkänna oförrätterna, men kan inte acceptera att flyktingarna får återvända. Han menar i likhet med många historiker, att det är så här länder skapas. Genom våld, övergrepp, stöld av mark och etnisk rensning.

Att erkänna övergrepp och oförrätterna vore ett viktigt första steg. Detta menar också ett gäng intellektuella arabiska israeler som vill se…” A democratic state based on equality between the Israeli Jews and the Palestinian Arabs in Israel will ensure both groups' rights in a just and egalitarian way,"

Många menar att judarna måste också få ha en stat. En specifikt judisk stat. Jag undrar ibland även hur man ser på den stora minoriteten i landet. Innebär inte detta en form av diskriminering? Jag har förståelse för att historiens anti-semitism har skapat ett behov av ett hem där man kan känna sig trygg. Men, i det här fallet, gjorde man det på bekostnad av icke-judar. Jag har själv har blivit förespråkare för enstatslösningen på senare år, om än med reservation. Det kan ses som naivt. (Och problemen och hindren för denna lösning är för många för att reda ut här.) Men tvåstatslösningen ser också naiv ut. (Med den lilla fördelen dock att Israel nu ändå faktiskt konkret existerar. Skulle Israel ge upp sin existens som Israel? Verkar ej troligt.) Framförallt när man ser hur Västbanken alltmer styckas upp. Man kan säga att det idag råder en enstatslösning där den palestinska befolkningen förtrycks. På sätt och vis kan man se att den israeliska politiken är en smula självdestruktiv i och med att man närmast omöjliggör Västbanken för palestinierna. Förvisso hoppas nog en del att palestinierna än en gång ska ”frivilligt” lämna sina hem, då man är helt isolerade, men palestinierna är envisa.

I Israel blir man dessutom allt oroligare för den demografiska situationen, i varje fall på vissa håll. I Jerusalem flyttar den judiska, sekulära medelklassen ut och kvar stannar de ortodoxa som förvisso genom häpnadsväckande högt barnafödande hjälper till att öka den judiska befolkningen, så ökar araberna mer ändå.

Ett annat problem är att vi har en ganska begränsad syn på historien. Trots att klimathotet ibland tar till undergångsliknande brösttoner , så måste man försöka skapa en framtidsvision som så att säga tänker längre än bara ett par år framåt. Det finns ofta en förmåga att tala om historiens slut. Man ser sig själv leva i den epoken. Men historien är oviss och komplicerad. Det viktigaste vore att söka en lösning där människor kan leva gemensamt. Visst finns det ett stort hat i regionen. Men om hatet och segregationen ska brytas måste man hitta alternativ till den politik som förs.

...we must begin to construct a vision of a nonracial, nonsectarian Palestine-Israel, which belongs to all the people who live in it, Israeli Jews, Palestinians, and all exiles who want to return and live in peace with their neighbors.

Samtidigt i USA gör man ett reportage om palestinsk hatpropaganda, som i verkligheten visar sig vara israelisk propaganda. Men över hela linjen i USA sprids den (och även i Sverige). Man litar på MEMRI. Från Fox "News" till The Daily Show: palestinska barn indoktrineras. Man beklagar sig över det oresonliga palestinska hatet. Samtidigt i den verkliga världen händer det andra saker:

While all of this air-time was being devoted to the mouse, some real news about the region with genuine political implications was completely ignored:

1. World Bank criticizes Israel over Palestinian economy: Describing a system of apartheid that has devastated the Palestinian economy without naming it as such, the World Bank warned of the consequences if this continues.

2. Israel plans new Jerusalem settlement: In response to the report, Israel announced the approval of plans to further Judaize Jerusalem, bringing the number of settlers living illegally on Palestinian land in the Occupied West Bank to 570,000.

3. Shot West Bank woman ‘loses baby’: During an Israeli army raid in the West Bank, a pregnant woman was shot in the stomach and lost her baby.