Ur: Samuel Becketts I Väntan På Godot
Vladimir: Har du läst bibeln?
Estragon: Bibeln… (Funderar). Jag måste väl ha tittat i den någon gång.
Vladimir: I skolan?
Estragon: Jag vet inte.
Vladimir: Det var nog på kåken.
Estragon: Det kan hända. Jag kommer ihåg kartorna över det heliga landet. I färg. Mycket vackra. Döda havet var blekblått. Jag blev törstig jag bara såg det. Jag tänkte: där ska vi fira smekmånad. Vi ska simma. Vi ska vara lyckliga.
Vladimir: Du skulle ha blivit poet.
Estragon: Jag har varit poet. (Visar på sina trasor.) Syns inte det?
Vladimir: Vad var det jag skulle säga. Hur är det med foten?
Estragon: Den svullnar.
Vladimir: Jovisst jo, det var den där historien om rövarna. Minns du den?
Estragon: Nej.
Vladimir: Ska jag berätta den för dig?
Estragon: Nej.
Vladimir: För att få tiden att gå.
(Paus) Det var två rövare som blev korsfästa på samma gång som frälsaren. Det..
Estragon: Som vad?
Vladimir: Som frälsaren. Två rövare. Det står att den ena blev frälst och den andre blev (han söker efter motsatsen till frälst.) …fördömd.
Estragon: Frälst från vad?
Vladimir: Från helvetet.
Estragon: Nu går jag. (Rör sig inte.)
Vladimir: Och ändå… (paus). Hur kommer det sig? Jag hoppas att jag inte tråkar ut dig.
Estragon: Jag hör inte på.
Vladimir: Hur kommer det sig att det bara är en av de fyra evangelisterna som lägger fram det på det sättet? De var ju ändå där alla fyra- i alla fall var de inte långt därifrån. Och det är ju bara en som talar om en frälst rövare. (paus)
Gogo! Du måste sticka emellan ibland.
Estragon: Jag hör på.
Vladimir: En av de fyra. Av de tre andra är det två som inte säger nånting alls, och den tredje säger att de skällde på honom båda två.
Estragon: Vem?
Vladimir: Vadå?
Estragon: Jag förstår ingenting… (Paus) Skällde på vem?
Vladimir: Frälsaren.
Estragon: Varför det?
Vladimir: För att han inte ville frälsa dem?
Estragon: Från helvetet?
Vladimir: Nej, din dumbom! Från döden.
Estragon: Och sen då?
Vladimir: Sen blev de fördömda båda två.
Estragon: Än sen då?
Vladimir: Men den andre säger att det var en som blev frälst.
Estragon: Vad är det med det då? De är inte överens, det är alltihop.
Vladimir: De var där alla fyra. Och bara en av dem säger att en rövare blev frälst. Varför ska man tro mer på honom än på de andra?
Estragon: Vem gör det?
Vladimir: Men herregud, alla människor. De känner bara till den versioner.
Estragon: Folk är ena arslen…
söndag 9 mars 2008
Lindring Mot Söndagsångest: I Väntan På Godot
Etiketter:
Dialog I Världsklass,
Folk Är Ena Arslen,
Kultur,
Litteratur,
Samuel Beckett,
Söndagsångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ska vi se om jag kommer ihåg fritt ur minnet (20 år sedan jag läste den):
- Vill du ha en morot?
- Har du inget annat?
- Jag tror jag har några rovor.
- Ge mig moroten.
(Räcker över)
- Men det där var ju en rova!
Enligt vår tolkning i skolan då skulle Godot symbolisera Gud och den pojke som i mitten någonstans kommer förbi skulle symbolisera hoppet. Något mer kommer jag inte ihåg annat än att de "kände en gozo en gång, modern broderade".
Skicka en kommentar