Allt Detta Slöseri Med Människoliv

Jag talar inte bara om de som dör, utan då även om de som överlever och får hatet som näring. Människor som tvingas leva i segregerade uppdelade miljöer där vissa pekas ut som onda. Människor som föds in i hatet och rädslan.

Det som hände i Jerusalem är tragiskt för de inblandade. Nu dog människor igen. Människor med en framtid utplånades, deras enda chans på jorden utplånades, och deras familjer lämnas där med sorgen att bära. Det är naturligtvis även ett slag i ansiktet på de som tror på en fredsprocess. Det är ett slag i ansiktet för de som tror på enstatslösningen.

På Rapport ikväll sade en bosättare med en son på skolan (och som naturligtvis varit livrädd för att hans son skulle varit en av de dödade): "Det finns ett israeliskt talesätt. Inga araber - inga problem." Han sa att man borde kasta ut alla araber. Han sa också att araberna har 22 länder att välja på. Våldet är dock sådant att det skapar rasism och sionismen som sådan skapar också rasism.

Hamas i sin tur är följden av att palestinierna aldrig fått chansen. Men samtidigt är det svårt att se att det är ett steg närmare fred och tvåstatslösningen att hylla dådet i Jerusalem som heroiskt. Inte desto mindre är det ju också så att en fredlig väg inte alltid fungerar för att få det man vill ha. Fråga sionisterna. Våldet var deras väg till Israel. Våldet är deras plan för Eretz Israel. Etnisk rensning skapade Israel. Etnisk rensning är våld.

Nationalism är inte den rätta vägen, religiös fundamentalism är inte den rätta vägen. Inte om den rätta vägen ska handla om fred. Däremot fungerar det som en enande kraft mot De Andra.