En Ursäkt Skulle Lösa Allt.

Niklas Ekdal, DN-liberalernas numero uno, anser att israeler och palestinier borde be varandra om ursäkt för de illdåd man åsamkat varandra.

Den dagen israeler och palestinier erkänner varandras historiska lidande, i stället för att bara se det egna, löser sig gränsproblemet.

Mästeranalytikern Ekdal anser dessutom att konflikten har sin grund i att det är två religioner som står mot varandra. Som började slåss mot varandra samtidigt.

Nu har Israel haft ihjäl några palestinier till. Man räknar över 50 döda palestinier sedan en israel dödades. Men då är vi där igen. Då är vi där med det israeliska tolkningsföreträdet. Israel bara reagerar mot det palestinska våldet. Som om varje israelisk attack är svaret på en palestinsk attack som i sin tur bara är ren ondska. Utan motiv.

Det är märkligt hur man kan låta Israel bestämma vad det är som sker och varför. Som om palestinierna inte skulle reagera på att palestinier dödas. Eller ockupationen, eller belägringen.

Belägringen av Gaza beror i våra medier på vad det är för anledning Israel säger sig ha för tillfället. Må det vara att Hamas, vägrar erkänna Israels rätt att existera (på palestiniernas och mänskliga rättigheters bekostnad), eller att det skjuts raketer mot Sderot.

När Israel dödar finns det på något vis alltid mer eller mindre legitima skäl i våra liberala medier. Det ges alltid en tillhörande förklaring. Ett skäl. Palestinska motståndsmän räknas inte heller som riktiga människor. Israeliska ockupationssoldater som tillfångatas räknas som legitima skäl att påbörja krig.

De palestinier som dör i väntan vid checkpoints räknas dock inte in i någon statistik. En soldat nekade en man och hans fru passage till sjukhus med de medmänskliga orden: "Get out of here, we don't care if your wife dies,”

Okej, men låt oss börja tillämpa Ekdals visdom och filosofi, så kanske situationen kan lätta en aning. Den palestinska mannen får väl be om ursäkt för att han inte bodde närmare ett sjukhus och den israeliska soldaten kan be om ursäkt för att han inte släppte in mannen och istället lät kvinnan dö där, i onödan. Skaka nu hand med varandra och gå vidare. För fredsprocessens skull!

De palestinska husägare som får sina hus nedrivna får väl be om ursäkt för att huset stod mitt i vägen och de som rev husen får väl be om ursäkt för att de rev deras hus. Så skaka nu hand med varandra och gå vidare. Stå inte i vägen för fredsprocessen! Gränsproblemet kommer att lösas: bara ni ber om ursäkt till varandra.

Ett exempel på åtminstone en början till ursäkt var talesmannen för den israeliska militären som undrade varför de civila inte håller sig undan. Det är sant och visst. Nu väntar vi på palestiniernas ursäkt. ”Vi ber om ursäkt för att vi stod i vägen för er granatattack”. Det är uppenbart att det är palestinierna som här måste ta steget närmare israelerna och förstå hur illa man gör israelerna när man låter sina barn dödas, exempelvis när de får för sig att spela fotboll. Skaka nu hand med varandra och gå vidare! Erkänna varandras lidande!

Det är också dags för de palestinska barnen att be om ursäkt för att de slänger sten mot pansarvagnar och skjuter slangbella mot soldaterna. För då kan soldaterna be om ursäkt för det som de förstör och de människor de lemlästar och dödar med sina tanks och vapen.

Det är också dags att be om ursäkt från palestiniernas sida för den soldat man tillfångatog sommaren 2006, så kan Israel be om ursäkt för de över 10 000 fångar man har idag. Och de hundratusentals man har haft tillfångatagna.

Sen bör palestinierna be om ursäkt för att man tvingade bosättarna att överge bosättningarna i Gaza så kan Israel be om ursäkt för allt man tagit sedan 1948. En ursäkt borde vara tillräcklig i det här läget, så att man kan gå vidare och lösa det där lilla gränsproblemet.

Israel bör be om ursäkt för de trauman som palestinierna tvingas uthärda vid olika checkpoints och förhindrats komma till sina arbeten och skolor så bör palestinierna i sin tur be om ursäkt till soldaterna som tvingats uthärda att stå där och arbeta. Det är ju naturligtvis inte stressfritt för soldaterna att stå där och tvingas höra på palestinska klagomål. Dessutom bör man be om ursäkt till de israeler som på det här viset inte kan dra nytta av billig arabisk arbetskraft.

Israel bör be om ursäkt för att man med sin mur förstör odlingar och vattencisterner och brunnar och tar mark av palestinierna så bör palestinierna be om ursäkt för att Israel tvingas bygga muren och förstöra en del av landskapet och utsikten. Nå! Ta varandra i hand och be om ursäkt. Livet är för kort för att gå och vara gramse på varandra, när allt som behövs är lite vänlighet och ödmjukhet.

Sedan bör palestinierna be om ursäkt för att fredsamtalet vid Camp David havererade när Arafat ändrade sig. Och Israel bör be om ursäkt för att man blev så arga på palestinierna då och att man konsekvent har vägrat lyssna på palestiniernas fredsförslag och effektivt fått det att framstå som palestinierna aldrig haft några.

Israel får be om ursäkt för den etniska rensningen som skapade Israel 1948 fram till idag så får palestinierna be om ursäkt för den europeiska anti-semitismen och förintelsen som hade ihjäl 6 miljoner judar som föranledde att Israel var tvunget att skapas. Det kanske låter ologiskt på ett vis: men eftersom det finns anti-semitism bland palestinierna, och det var anti-semitism som skapade förintelsen så är det inte så långsökt som det först kan låta.

Naturligtvis bör palestinierna först och främst be om ursäkt för terrorattacker och självmordsbombningar. Israel kan då be om ursäkt för det betydligt större antal palestinier man haft ihjäl, men eftersom israelerna är människor vars värde är betydligt högre per individ så går det på ett ut. C:a 53 gånger mer faktiskt. (2007 dödades 53 gånger fler palestinier av israeler än israeler av palestinier.)

Men vem ska börja med att be om ursäkt? Eftersom Israel är det land som har sloganen mellanösterns enda demokrati, (ungefär lika korrekt som Stockholm – the capital of Scandinavia: det gäller att kalla sig det först och högst.), så bör man i Israel få rösta om vilka som ska be om ursäkt först.

Niklas Ekdal sitter dessvärre på DN:s ledarredaktion och hoppas att de båda parterna skakar hand med varandra och ber om ursäkt. ”Vi är lika goda kålsupare båda två. Låt oss nu bestämma oss för att sluta. Låt oss behålla den jord vi har nu. Det är väl rättvist så?”
Nej, Ekdal måste genast lämna sitt skrivbord och bege sig till mellanöstern och sätta sig vid ett annat bord: förhandlingsbordet. Pronto! En ursäkt är allt som krävs.