Demokratibygge Genom Svek

Kurderna var de som stod bakom USA mest när det gällde invasionen och ockupationen av Irak. Men, kurderna har förr blivit förda bakom ljuset av USA.

En ledare Mustafa Barzani sa på sin dödsbädd för många år sedan hur mycket han ångrade att han trott på USA:s löften, på deras ideal.

Kissinger har också förklarat hur det går till när man sviker just kurderna. Att först stödja en revolution för att göra en mindre politisk vinst: och sedan förråda de man uppmanat att revoltera, genom att lämna de ensamma: "Det är en militär operation och inte något missionärsarbete". Turkiet frågade USA om det var okej att göra sin operation på kurdisk/irakisk mark nyligen. En talesman för Vita Huset sa: We were notified and we urged the Turkish government to limit their operations to precise targeting of the PKK to limit the scope and duration of their operations . . . ." Det fria Irak hade inte så mycket att säga till om. http://www.counterpunch.org/brauchli03052008.html

Man ville inte att Turkiet skulle ockupera Irak.

Nu börjar man åter tröttna på USA och löften från kurdiskt håll.
- Ingen kurd litar på USA. Vi är ett material, de handlar med oss. Säger en man i en artikel i Yelah.

Nej det bör man inte göra. Sveken har varit många. Kurderna har varit nyttiga ett tag. Bra att låtsas stödja.

Politiskt signifikanta figurer som Henry Kissinger, Ronald Reagan, Bush x 2 har spelat med kurdernas tillit för sin egen vinnings skull. Naturligtvis har kurderna ofta spelat med. Inte av kärlek till USA utan för att man själva trott att man skulle få den hjälp man så länge velat ha. Men man är gång på gång dömda till besvikelse.

Nej. Kurderna har inga andra vänner än bergen.

Jag tror det var för ett par år sedan som en äldre kurdisk man förklarade kurdernas öde, ungefär så här: vi har ett tragiskt förflutet, och vi ett miserabelt nu, som tur är har vi ingen framtid.