söndag 1 februari 2009

Battle Of The Morons: Januari 2009

Välkomna till Battle Of The Morons. Januari månad år 2009.

Det finns dumhet som bekämpas på daglig basis. Människor världen över försöker avslöja makthavares juridiska och moraliska nakenhet och rena idioti. Det finns en dumhet som aldrig får vagga oss till ro genom distanserad ironi och sedan lämnas därhän, som om det inte spelade någon större roll. Sedan finns det dumhet som bekämpas i en intern kamp. Som här. I Battle Of The Morons.

De 8 finalisterna är George W. Bush som möter sin fanatiske Fan-club ordförande i Sverige, Dick ”Bagdad Bob den andre” Erixon. Fredrik Malm, några delar folkpartist, några delar sverigedemokrat och några delar klåpare möter Tzipi Livni, apartheidstaten Israels utrikesminister omtyckt av en företrädesvis vit, liberal elit. I den tredje kvartsfinalen möts Richard Williamson, katolsk förintelseförnekandebiskop nyligen förlåten av den lika katolska Påven (jag är inte anti-katolik), och, "journalisten" Dilsa Demirbag-Sten. I den fjärde kvartsfinalen möts, dessvärre, en nuvarande minister Nyamko Sabuni och en; dess bättre: före detta, minister Erik Åsbrink.

Kvartsfinal ett:

För lite mer än en vecka sedan blev, till omvärldens illa dolda förtjusning, George W. Bush av med sin presidentpost. George W. Bush har därför hållit en del avskedsintervjuer och presskonferenser där han beretts möjlighet att sammanfatta sitt presidentskap och ge sin syn på eventuella misstag. Han har förklarat att det är en sak han ångrade och det var ”mission accomplished” banderollen på det där hangarskeppet. Det ångrar han. Eller med hans egna ord: "It sent the wrong message. We were trying to say something differently," Efter 8 år av väldokumenterat elände, med misstag som finns i böcker tjockare än Bibeln, så var det enligt honom själv just det som blev fel (och att han ibland använde sig av fel retorik).

I övrigt handlar det om en del ”besvikelser”. Abu Ghraib var en ”besvikelse”. Besvikelse är onekligen något man känner inför något andra gör. Själv skulle jag använda ordet besvikelse om att AIK häromdagen förlorade en relativt betydelselös match mot jumbogänget Nybro i ishockey. Det var en besvikelse. ”Besvikelse” är det du känner när någonting går fel på grund av olyckliga omständigheter eller för att någon annan har gjort fel. Och det är att lägga ifrån sig ansvaret på andra. Detta är denna president som …

...hans kvartsfinalmotståndare i Battle Of The Morons , Dick Erixon, försvarar och beundrar reservationslöst. Dick har även varit en oförtröttlig, lögnaktig, propagandamaskin för Israel. (Finns för övrigt Dick Erixon? Eller är han lite som den där jobbiga Robert i Boxer-reklamen? Jag har sett Dick på TV, men jag har även sett Robert på TV.) ”Men är det inte mer krig och elände som Bush har skapat? Nej. Fredsforskarna är samstämmiga: det pågår färre krig i världen nu än det gjort på 50 år. Inte sedan 1960 har antalet krig varit så få som nu.”
Domarna är samstämmiga. Din bristande logik förtjänar kvartsfinalplatsen och en motbild. Man kan säga att ju mindre intresserad Bush varit av diverse regioner, desto fredligare har det varit där.

Resultat: Erixon får trots allt foten, Bush skor sig på sin egen inkompetens och haltar vidare. One moron left behind.

Kvartsfinal 2:
Fredrik Malm – som har haft en tung period med att försvara Israel – även om Israelvännerna sällan behöver lägga ned särskilt mycket tid eller tankekraft på sina inlägg eller argument, då de med stor sannolikhet är botar allihop. Han har använt ett av de mer korkade argumenten när det gäller att försvara Israel (notera även den sverigedemokratiska källan han använder sig av, med det mest orwellska namnet på en blogg genom tiderna- , lite som om jag skulle döpa om min blogg till Paolo Pissoffis manifest för sionismen):
Bloggen Fred i Mellanöstern konstaterar att Gaza stad är mindre tätbefolkad än Umeå och att Gazaremsan är mindre tätbefolkad än både Monaco och Köpenhamn. Faktum är att Monaco är fyra gånger så tätbefolkat som Gaza. Detta kontrasterar starkt mot den medierapportering vi möter.”

Det är mycket oklart vad man vill säga med detta argument. Utom att det är ett präktigt självmål. Fredrik ”USA in i Iran” Malm gjorde även följande verklighetsfrånvända kommentar: ”Jag tvivlar på att Israel bombar annat än militära anläggningar”.

Hans motståndare är dock en mycket svår motståndare: Tzipi Livni är trots allt utrikesminister för det land Fredrik Malm gärna ägnar sig åt gratispropaganda för.
Det finns ingen humanitär kris i Gaza-remsan och därför inget behov av en humanitär vapenvila.” sade Tzipi Livni om ett område som var i humanitär kris innan Israel började bomba sönder ghettofängelset.

Resultat: Tzipi Livni marscherar välförtjänt mot semifinal. Fredrik Malm får väl sätt in Livni i sin startelva i fotboll. Livni skulle säkert uppskatta den sortens humor.

Kvartsfinal
3.
Biskopen, Richard Williamson, som förnekade förintelsen. Behöver egentligen knappast kommenteras. Dock: det borde finnas ett speciellt helvete för förintelseförnekare. Särskilt såna som tror på Gud och uttalar sig om bristen på historiska bevis för att förintelselägren existerat. ”Jag anser att de historiska bevisen starkt talar emot att sex miljoner judar avsiktligt skulle ha gasats ihjäl i gaskammare, som en avsiktlig policy från Adolf Hitlers sida.”

Dilsa Demirbag-Sten för sin besynnerliga retorik, där hon i grund och botten försöker göra kritik mot Israel till anti-semitism och därmed använda Israel-vännernas klassiska om än sönderutnyttjade triumfkort. Hon hävdar: ”Som fri skribent tar jag mig rätten att inte välja sida i konflikten utan ta ställning för ökad demokrati och mot antisemitism. Det behövs i dessa dagar, med en finanskris som kommer att piska upp stämningarna än mer.”
Kanske är det här läge att stanna upp och fråga sig: vem i all sin dar har skyllt finanskrisen på Israel eller judarna? Mer än Dilsa alltså. Sen vet jag inte vem hon försöker lura med att hon inte har valt sida i konflikten. Mer än sig själv alltså.

Resultat: Williamson går vidare på grund av sin historiskt bevisade okunskap och sin verkliga existerande antisemitism. Så Dilsa har naturligtvis rätt i att antisemitismen fortfarande existerar och är ett hot.

Kvartsfinal 4:

Nyamko Sabuni – för att hon anser att det i sak inte spelar någon roll om en vetenskaplig rapport är korrekt gjord eller inte, så länge budskapet i rapporten passar hennes agenda.

Det är väl bra om forskare granskar varandra. Den diskussionen ska jag som politiker inte lägga mig i. Men den vetenskapliga debatten får inte överskugga det faktum att det finns barn och kvinnor som förtrycks och trakasseras av ett antal radikala personer i Rosengård, säger demokratiminister Nyamko Sabuni (FP) till TT med anledning av debatten om rapporten om radikal islamism.

Oväntad kvartsfinalist är Erik Åsbrink, försäkringskassans ordförande. Åsbrink, som i SVD försöker förklara hur man ska lösa problemen på försäkringskassan. Missnöje råder där för att personalen på försäkringskassan helt enkelt inte hinner göra ett tillräckligt bra jobb vilket drabbar de sökande, och där arbetsmiljön bedöms vara undermålig vilket gör att många vill sluta enligt en studie från fackförbundet ST. Åsbrink: “Vi kan ännu inte säga vad som krävs. Men vi har redan minskat personalen från 17000 till 13000.”

Detta är rent borgerlig tänk och en borgerlig logik. Men onekligen komisk sådan. Man lever i något konstant nu, där man inte kan tänka sig, att besparingar nu, kan bli dyra samhällskostnader sen. Men det är sant. Om man vill få så lite missnöjd personal som möjligt kanske man ska minska personalen med ytterligare 13000.
(Vän Av Ordning skulle kanske hellre placera socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson, som verkar rätt nöjd med handläggningstiderna på FK och som skyller ifrån sig vad gäller själva problemen, på den här kvartsfinalplatsen, men icke så, ty jag nominerar som jag vill. Däremot borde hon avgå. Fortare än det tar att handlägga ett ärende.)

Resultat: Nyamko är förvisso inget vidare som politiker, men det är en bra förutsättning för att gå vidare i den här tävlingen.

Semifinaler:
Bush Vs. Tzipi.
Det vore att missunderskatta Bushs klåparaktighet och allmänna idioti att låta Livni vinna.

Williamson Vs. Nyamko.
Resultat: Williamson är den större knäppskallen. Det går inte att förneka.

Final:
George W. Bush avgår med segern i Battle Of The Morons - Januari. Hans okunskap har drabbat fler människor. Hans enastående självbedrägeri är helt enkelt outstanding. Amen.

Han får en gyllene vänstersko i förstapris. Grattis. Gå nu. Go away! Shoo.

2 kommentarer:

Swimsuit Issue sa...

En oerhört spännande turnering måste jag säga och ja, Bush var en värdig vinnare.

Jag tro för övrigt som du att Erixon inte finns på "riktigt".

European sa...

Vinnare är nog AFA och antifascisterna som bedriver kamanjen mot fascismen precis på det sätt som rasisterna i Nationaldemokrater och Sverigedemokraterna vill. För övrigt samma sätt som misslyckades på 20-talet!

Afa är årets morons!

http://ligator.blogg.se/2009/february/dum-dummare-rasister-och-antirasister-uppre.html

/Torbjörn jerlerup