En kvinna vid namn Somaly Mam från Kambodja fick ett högst välförtjänt pris häromdagen. Hennes livshistoria kan inte lämna någon med ett hjärta oberörd. Men på något vis har vi här ett annat problem. Vi kan enas om att ingen ska behöva leva på det viset. Hon kommer att stödjas för sin kamp. Hon belönas för det. Hon räddar ju människor. Jag vill dessutom utvidga frågan här. För här kommer ett problem som påminner om Dom Helder Cameras: "When I give food to the poor, they call me a saint. When I ask why the poor have no food, they call me a Communist."
Om vi frågar varför de unga flickorna, barnen, tvingas förnedra sig och prostituera sig råkar man ut för en liknande reaktion. Vi kan fördöma enstaka män. När de utnyttjar barn och när de utnyttjar traffickingoffer. Kampen skall tydligen gå ut på att rättvisemärka de prostituerade, och rädda enskilda individer, men alltför sällan ska man bekämpa de grundläggande orättvisorna som skapar denna ”marknad.” Somaly har levt ett mycket hårt liv. Ett liv ingen ska behöva leva. Många av de som idag är prostituerade i många länder utnyttjades redan som barn. Men vi måste fråga oss de bakomliggande faktorerna här. Vi måste det. Vi måste ifrågasätta de grundläggande strukturerna här. För egentligen vill vi ju slippa belöna kvinnor som Somaly Mam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar