Detta Är Ockupation, Detta Är Sionism

Detta är en rapport som säger ganska mycket. En rapport med vittnesmål från israeliska soldater. Men det som är intressant, och skrämmande, är att det här är den vardag palestinierna tvinga utstå. Någon normaliserad vardag har palestinierna ingen möjlighet att få. Men i den här rappotren är det soldaternas historier vi får höra. Här finns historier vad som sker med soldater: vad som blir normalt att göra. Det är inga märkvärdigheter. Det här är vad ockupation gör med människor. Men samtidigt, vid eftertanke, inser en del av soldaterna vad det är de gör. Kanske är det, det här som behövs. Palestinierna lyssnar den civiliserade västvärlden inte på. Men, mitt tips: inte mycket kommer att hända.

För detta är ockupation. Ockupation är inte något humanitärt biståndsarbete. Förbrytelser sker. Det ligger i ockupationens natur.

Palestinierna är flyktingarnas folk, de fängslades folk, där Israel sedan 1967 gripit och fängslat 700 000 palestinier, vilket innebär 24 % av palestinierna i de ockuperade områdena. Sen muras man in. Isoleras från varandra. Belägras. De ockuperade områdena blir till tränings- och fritidssysslor för bosättare och soldater.

Palestinierna blir till leksaker för soldaterna. Man tävlar till exempel i att kväva dem tills de svimmar. Ett vittnesmål berättar:

Choke them. One guy would come, make like he was checking them, and suddenly start yelling like they said something and choke them… Block their airways, you have to press the adams apple. It's not pleasant. Look at the watch as you're doing it, until he passes out. The one who takes longest to faint wins."

Det här ska palestinierna tydligen tåla. Men när något sker från palestinskt håll då har Israel rätt att agera, rätt att försvara sig. Men vart ska palestinierna vända sig?

Rawia Morra och Jinge skriver en aning om rapporten. Och Israel fortsätter attackera Gaza. SVD.