Lars Adaktusson skriver en väldigt propagandaartad debattartikel idag i SVD. Han försöker påstå att han själv är neutral. Han försöker påstå att det i Sverige bedrivs anti-israelisk propaganda. Det han vill säga är i stort sett att kritiken mot Israel bör tystas. Detta är i grunden vad han vill säga till journalisterna: Om ockupation må ni icke berätta!
Det påminner en aning om när Ekdal i Dagens Nyheter såg lösningen i Israel/Palestina i att båda sidor erkände varandras oförätter, då skulle gränskonflikten lösa sig. Som om de var jämförbara. Som om det handlade om två jämnbördiga parter som tvistade om en liten trädgårdsgräns med lika mycket våld.
Hur man än räknar är det palestinska lidandet större. Det handlar om rörelsefrihet, det handlar om rätten att få bygga hus, det handlar om hur mycket vatten man använder, det handlar om hur många som blivit tillfångatagna, det handlar om hur många som fått sina hus rivna, det handlar om hur många som blivit dödade, det handlar om hur många som förhindras läkarvård, det handlar om hur många som drabbas av posttraumatisk stress, det handlar om rätten att få rösta, det handlar om hur många som tvingats ifrån sin mark, det handlar om hur många som belägras, och så vidare. Hur man än räknar blir det palestinska lidandet större.
Hur man än räknar?
Nej. Jag får ta tillbaka det. Om man värderar människor olika. Anser man att en israel är värd mer än en palestinier då kan det jämna ut sig.
Faktum är att alla brott från Israels sida rapporteras inte. Den senaste rapporten om övergrepp från Israels sida, vardagsövergreppen, har inte fått speciellt mycket medial uppmärksamhet. Det är ofta små saker i den palestinska vardagen också. Små och små förresten. Det är inte så små saker, men det har hänt värre saker. För ett tag sedan läste jag om hur man använde palestinsk byar som militära träningsläger. Man skadade ingen palestinier fysiskt. Förstörde ingen egendom. Men det handlar om den totala respektlösheten mot palestinierna. Det är i sammanhanget naturligtvis ingen stor nyhet. Jag begär inte att den ska rapporteras i svensk medi. Men det säger en del. En hel del.
Jag kan också läsa att en Israellobby försöker på olika sätt påverka Wikipedia. Historien ska förfalskas. De israeliska brotten förskönas. Palestiniernas lidande förminskas. En typ av "journalism" som Adaktusson kanske är mer intresserad av.
Ingen kan, om man vill vara intellektuellt konsekvent och hederlig, påstå att det är palestinierna som står för tolkningsföreträdet i media. Det Adaktusson protesterar emot är att man beskriver palestiniernas lidande som om det vore värre än israelernas. Men hur ska man göra när antalet människor som dödas konstant är fler på palestiniernas sida? Ska man vara neutral och inte nämna vilka som dog? Bara nämna antalet?
Visst är det hemskt med människor som drabbas även i Israel. Jag minns själv för många år sedan hur hemskt det lät när jag hörde talas om föräldrar som inte lät sina barn åka samma buss. Ifall något skulle hända. Att ens tvingas kalkylera med något dylikt.
Men fortfarande. Israel existerar. Det finns en vardag i Israel. Man har större möjligheter att förverkliga sig själva. Vore man konsekvent liberal skulle väl detta vara lätt att inse också.
onsdag 23 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar