lördag 5 april 2008

Jude Som Skällsord Och Fotboll Som Förklarar Världen

Jag läste nyligen att hatgrupperna ökar i USA. Mycket dystert. Men det är nog så även på många andra håll i världen.

En av hatgrupperna skriver att judarna härstammar biologiskt från djävulen. Hur kommer man fram till det? Det är en del av hatet och rasism. Man behöver inte forska. Det bara är så. Lögnen anpassas till olika miljöer. Dess sannolikhetsgrad anpassas. En ateistisk anti-semit tar inte till sig ett sådant argument.

Jude. Hur ofta har jag inte hört det spottas fram som ett skällsord i sig? Det var i och för sig ganska länge sen nu, framtills en incident på tunnelbanan alldeles nyligen. Jag tror att anti-semitismen på många håll är latent för tillfället. Det är hatet och rädslan mot muslimen som tagit över. Muslimen är den nya främlingen.

Men, jag åkte tunnelbana för inte länge sedan, när en mycket berusad man spottade ut sig det mot en man som satt några meter ifrån. ”Jude.” Obegripligt. Obehagligt. Den berusade mannen hade sin bror med sig som fick hålla pli på sin berusade bror.

Jude. Ordet i sig räcker alltså. I ordet jude finns en samling negativa begrepp ihopsamlade. Att vara jude är i sig något hotfullt och ont. Juden är som han är därför att han är jude. En jude är inte snål för att han är snål: han är snål för att han är jude. Det anti-semitiska ligger inte främst i att hävda att juden är på ett visst sätt, utan att det är det faktum att han är jude som förklarar sättet han är på som är anti-semitiskt.

Jag minns även en incident från lågstadiet, tredje klass. En flicka vars pappa var från Tunisien uttryckte något som fick klassen att tystna. Hennes pappa försvarade Hitlers agerande gentemot judarna. Han försvarade förintelsen! Så vedervärdigt att man mådde fysiskt illa redan som nioåring över rasism och anti-semitism. Anledningen var hur Israel behandlade palestinierna. Det är första gången, och faktiskt har det hänt ytterligare ett par gånger till, men då på nätdiskussioner på angry arabs kommentarsidor, som jag upplevt anti-semitism som försvar för palestinierna. Detta vidriga ihopblandande av kritik mot Israel med verklig anti-semitism är skadlig på alla nivåer.

Jag är AIK-supporter. Jag har hört supportrar ropa jude till domare, till motståndare. När djurgårdsfansen sjungit Åh djurgården har AIK-supportrar kontrat med ”åh judegårn, åh judegårn”. Jag frågade en ung kille en gång varför han sjöng med i den ramsan. Han förstod inte frågan. Det är inte många som sjunger den, och nu var det tack och lov, länge sedan jag hörde den. Märkligt nog har det, så vitt jag vet, aldrig tagits upp.

I den underhållande och läsvärda boken Fotboll Förklarar Världen av Franklin Foer diskuteras anti-semitismen i europeisk fotboll. Bland annat menar Foer att MTK i Budapest har lite supportrar just för att den ursprungligen är en klubb som grundats av en stor judisk koloni i Budapest. Han skriver om hur vissa klubbar tagit till sig en judisk identitet utan att egentligen vara det. Han skriver om populära klubbar som Tottenham och Ajax, där framförallt den senare är en klubb som i hög grad har en judisk identitet.

Det finns dock en passage i boken som visar på Foers egen inskränkthet. Den är självklar för sionister. Det är när han skriver om den nya anti-semitismen som i sak grundar sig på att man i europa förvägrar Israel rätten att försvara sig, förvägrar Israel rätten att vara en judisk nation. Han citerar med gillande Mark Lilla: ”En gång i tiden förlöjligades judarna för att de inte hade en egen nationalstat. Idag kritiseras de för att de har en.”

Är man sionist ser man inte problemet här. Man nickar nog instämmande. Man tänker: ”precis, just så.” Det är dock en detalj som saknas. Den är inte liten heller. Palestinierna. De glöms bort. De raderas ut. Som om de inte fanns. Som om Israel verkligen är uppbyggt för ett folk utan land, på en plats utan folk. Detta är ofta en nödvändighet för sionister. Jag tror inte att det alltid handlar om hyckleri eller retorik. Man både vill tro och rent intellektuellt tror att huvudkritiken mot Israel bygger på att det är hatet mot judarna som ligger bakom. Foer diskuterar inte Israel mycket. Under den korta tiden han gör det, gör han heller inte någon referens till palestinierna. Men om nu man ska försöka sig på att förklara världen med hjälp av fotboll skulle man kunna diskutera Beitar Jerusalem. En av Israels största och mest framgångsrika klubbar. Denna klubb är djupt rasistisk. Det är en klubb som också mycket precist beskriver att kolonialismen fortfarande lever. Man bygger mycket av sin identitet på judisk överlägsenhet och arabisk underlägsenhet. Jag antar att en sådan beskrivning inte hade hjälpt till att förklara Foers värld.

1 kommentar:

Charlotte Wiberg sa...

Eh ja, så att om man anser att Israel har rätt att existera som en judisk stat (vilket landet ju har gjort nu i över ett halvt sekel) så är man liksom mot palestinier eller så...det låter ju...ja alltså...hört talas om ordet "tvåstatslösning"?