Igår kväll gick dokumentären Fördärvad på SVT (finns på nätet )som handlar om DAMP, forskning, forskningsfusk, tolkningsföreträde, en vetenskaplig strid, personliga vendettor och även ADHD. Kanske kommer den här debatten att blossa upp igen? Men helst då på äkta vetenskaplig mark.
”När blir en avvikelse plötsligt ett mediciniskt handikapp?”
Leif Elinder ställer den mycket nödvändiga frågan i den nämnda dokumentären, som går i repris på söndag på SVT 1. För detta är något vi måste fråga oss.
Professor Christopher Gillberg som är en huvudfigur i dokumentären och även ligger bakom mycket av socialstyrelsens syn på neuropsykiatrin, såg sig själv som förföljd. Kanske borde han själv få en diagnos? Den som däremot borde ses som förföljd är Eva Kärfve vid Lunds Universitet. Hennes bok Hjärnspöken från år 2000 är viktig i debatten. Underhållande, lättläst, faktafylld om än en smula raljerande och kanske inte konventionellt akademisk.
Gillbergs begrepp DAMP existerar bara i skandinavien. I övriga världen ses DAMP som icke-vetenskapligt. "Fjuttstudie" kallar en professor och expert i vetenskapsmetodik Gillbergs dampstudie.
ADHD är däremot ett begrepp som finns i hela världen. Denna neuropsykiatriska diagnos ökar i omfång. Kriminella och missbrukare är det framförallt nuförtiden som utreds för ADHD. Men att ADHD skulle vara bevisat är naturligtvis felaktigt. Neuropsykiatriska diagnoser är problematiska. Det finns enorma brister i att utreda just neuropsykiatriska diagnoser. Väldigt många tar illa upp när de vetenskapliga bevisen för diagnoser tas upp. Det blir rent personligt. Men all vetenskap måste ju kunna ifrågasättas.
I en rapport från Stockholms landsting från 2005 kan man läsa: ”ADHD kan inte förklaras av sämre socioekonomiska förhållanden, snarare är dessa resultatet av ADHD.” 80% av fallen anses vara ärftliga.
Diagnoserna ökar i en nyliberal era.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar