Demokratiproblem

Demokratiproblemet. Barbro Hedvall skriver några få rader i DN om miljöpartisternas debattartikel om vänsterpartiet. Hon berömmer skribenterna. Stark i sak, måttlig i ord, lyder den lilla rubriken.

Vänstern har demokratiproblem. Det gillar Barbro Hedvall. ”Vänstern vill förbjuda friskolor, tiger om Tibet och har en problematisk demokratisyn.”

Problematisk demokratisyn. Som jag ser det finns det sånt som är verkliga demokratiproblem. Det är exempelvis om det inte finns partier som befolkningen kan känna igen sig i, eller när vissa åsikter helt försvinner hos partierna, fastän befolkningen har dessa åsikter.

I USA kan vi till exempel se två stora högerpartier, men det finns en befolkning där som i mångt och mycket hyser frågor som står till vänster om dessa partier. Men utrymmet finns inte. Kapitalismen går före demokratin i USA.

I Sverige vill många ledarskribenter att sossarna och vänstern måste modernisera sina åsikter. Det vill säga: gå högerut. Men samtidigt finns det en stor population som inte vill detta.

Denna del av befolkningen hyser många högermänniskor djupt förakt för. De är jantar, drabbade av sossementalitet med mera. (Och om jag inte minns fel så bor de specifikt i Borlänge. För var det inte så någon moderat grät ut när EMU-röstningen gick fel?)

Borde det inte finnas EU-kritiska partier när en stor del av befolkningen är det? Borde det inte finnas partier som är kritiska mot friskolor när stora delar av befolkningen är det? Borde det inte finnas partier som är emot privatisering av stora statliga företag och privatisering av skolor och sjukhus när stora delar av befolkningen är det? Borde det inte finnas partier som vågar säga emot och kritisera USA med hårda ordalag? (Snacka om demokratiproblem. Ett land med en befolkning på cirka fem procent kan diktera villkoren för den övriga planetens befolkning. Och låt oss inte gå in på andelen röstande människor i USA…)

Nej. Detta är svaret från ledarskribenter som talar om demokratiproblem hos vänsterpartier. Det ska bara finnas högerpartier är svaret från våra liberala demokratiälskande ledarskribenter. Vi vill ha det mer som i USA. Två högerpartier, om än mer sekulariserade.

Man ser inget demokratiproblem i en värld där få rika människor har större inflytande än massor av medelinkomsttaggare, låginkomsttagare och riktigt fattiga människor. Detta är inget demokratiproblem av någon underlig anledning. Man ser antagligen inget demokratiproblem i det faktum att våra medier har en enorm borgerlig övervikt och att människor med samma åsikt som de själva har större chans att göra sin röst hörd. Demokratiproblem, det är något som andra har.

(Man kan naturligtvis diskutera problemet med Sverigedemokraterna i en sån här diskussion. )