Hur ska den första boken beskrivas? Eduardo Galeanos Mirrors – Stories Of Almost Everyone (Nation Books 2009).* På ett sätt påminner den om hans tidigare Bakvända världen. Lekfullt språk, med en tillbakahållen ilska: med humoristiska glimtar om en elak värld. Det är en bok om en värld som inte bara är möjlig att förändra utan nödvändig att förändra.
Men hur ska denna ändå rätt märkvärdiga bok beskrivas? Som en väldig massa korta anekdoter och små sagor – tidigare berättade och nedtecknade av andra- , och om människor vars röster inte får höras, och om Gudar vi inte längre tillber, även om det framförallt även kryllar av berättelser om välkända historiska figurer. Det är en bok utan källhänvisningar, skriven med historisk ärlighet men lekfullhet, och med Galeanos ändlösa empati för de röstlösa och fattiga och förtryckta – men därmed inte svaga. Han avskyr utan förbehåll rasismen och fattigdomen – orättvisor av människan skapade, för med det kommer en rädsla som kastrerar oss som människor, som förminskar oss som människor, som berövar människor på sin potential. Men det är just där hoppet ändå finns.
Ett utdrag:
The Devil Is Poor
Todays cities are immense jails holding prisoners of fear, where fortresses masquerade as homes and armor as clothing.
A state of siege. Do not get distracted, do not let down your guard, do not ever trust, say the lords of the world, masters of impunity who rape the environment, kidnap countries, extort wages, and murder by the throng. Watch out, they learn, the bad guys are right there, huddled in miserable slums, chewing on their envy, resentfully licking their wounds.
The poor: the raggamuffins for all bondage, the dead for all wars, the flesh for all prisons, the bargain-basement hands for all jobs.
Hunger, which kills silently, kills the silent. Experts speak for them, poorologists who tell us what the poor do not work at, what they do not eat, what they do not weigh, what height they do not reach, what they do not have, what they do not think, what parties they do not vote for, what they do not believe in.
The only question unanswered is why poor people are poor. Could it be because we are fed by their hunger and clothed by their nakedness?
En annan bok jag vill se översatt nu, inte senare, är Chris Harmans A Peoples History Of The World (Verso 2008), och titeln beskriver även vad boken utger sig för att vara. En bok om folkens historia. En bok om varför vi är där vi är, om hur vi formas med hjälp av den mänskliga historien. En bok ur marxistisk synvinkel: det vill säga en historia som är mer komplicerad än en historia mellan gott och ont, en historia som bygger på mer än enstaka historiskt viktiga individer och enstaka stora händelser. Det är en tjock men läsvärd och lättläst bok på cirka 50 relativt korta kapitel. För att kunna förstå världen måste vi känna till historien bakom. (Jag läste några rader på Newsmill hur en konservativ man förklarade hur han blivit konservativ. Han var formad framförallt av två händelser. Göteborgskravallerna och nineeleven. Med ett sådant fattigt narrativ är det kanske inte så konstigt om man blir moderat eller kristdemokrat, men det han själv inte förstår, är att han själv har formats så att det för honom är lätt att välja ut just dessa två händelser som viktiga för honom. Hans egen konservativa bakgrund gjorde det lättare att skapa sig en förenklad förståelse av vår komplexa historia och värld. Vi måste bli medvetna om vår historia. Vår gemensamma historia för att verkligen kunna förändra något till det bättre. )
Det finns i båda dessa böcker trots en massa nedslående nedslag i den mänskliga historien en gemensam nämnare: vi kan bättre, vi förtjänar bättre. En annan värld är inte bara möjlig, den är nödvändig.
Den unge Alexander erövrade Indien.
Han ensam?
Caesar slog gallerna.
Hade han inte åtminstone en kock med sig?
Filip av Spanien grät när hans flotta gått under.
Grät ingen annan än han?
Fredrik den andre segrade i sjuårskriget.
Vem segrade mer än han?
På varje sida en seger.
Vem lagade festmåltiden?
Vart tionde år en stor man.
Vem betalade omkostnaderna?
Så många berättelser.
Så många frågor
Brecht: Ur Frågor från en arbetare som läser
* Översatt för US-amerikansk publik från spanskan eftersom fotboll är översatt till soccer. Alltid en nagel i ögat på mig.
söndag 26 juli 2009
Lästips För Förläggare (Och Valfri Medmänniska): Två Böcker Att Översätta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
En bra karl reder sig även i köket - jag tvivlar på att Caesar behövde hjälp där! Han klarade säkert själv av att reda till en läcker pastej på lärktungor!
Citatet från Galeano är något förbryllande: folk var väl påklädda i städerna även yesterday? Och inte kutar man omkring naken på landsbygden (om man inte befinner sig på ett nudistläger eller någon avlägsen by i de papuanska bergens djungler?
Fast... det Galeano syftar på är knappast fattiga människors brist på kläder eller fattigas särskilda (omoraliska?*) böjelse för nudistläger. Det hela är mer symboliskt menat.
Det är inte Galeanos viktigaste bok. Det finns mer av en skönlitterär touch i den. Men mycket läsvärd. Tycker jag.
* Och nej, jag tycker inte nudistläger, är omoraliskt, även om jag själv aldrig skulle anmäla mig till ett sådant.
Skicka en kommentar