Hur Man Bemöter Kritik Mot Israel: Ignorera Huvudproblematiken

Så här svarar Federley på kritik på sin blogg från en israel-kritiker som handlar om vart Federleys välgörenhetspengar från sin kommande Israel-fest skall gå till.

”…den svenska synen i mångt o mycket är på Israel. De har inga liv, ingen kultur och inget sker utom det du kallar murbygge, ockupation osv.”

Det är ett mycket besynnerligt svar. Faktum är att om man ur en politisk aspekt vill kritisera Israel ur grundläggande liberala perspektiv så handlar det ju om det palestinierna utsätts för: inte om israelisk litteratur. Mig veterligen har ingen kritik mot Israel byggt på att de inte har något liv, eller kultur. Eller om man så vill: då går det ju att använda det faktum att man i Israel har betydligt lättare att faktiskt leva, än man har på de ockuperade områdena. Det finns naturligtvis kultur i Israel, liksom på de palestinska områdena, även om det är enklare att utöva kultur i Israel, rörelsefriheten existerar i Israel. Man skulle i så fall även, hävda att det även sällan skrivs om palestinsk kultur och palestinska liv, men Federley osynliggör ju palestinierna totalt. Palestinsk kultur är onekligen ett ämne Federley sällan har tagit upp. (Även jag har sällan skrivit om palestinsk kultur. Inte särskilt mycket om svensk heller.) Federley blandar medvetet ihop judisk kultur med Israels ockupationspolitik. Så vem är anti-semiten?

Dessutom skulle man även kunna hävda att en så omhuldad Israel-vän som Per Ahlmark ofta brustit i detsamma. Per Ahlmark har inte gjort sig känd för att skriva om den israeliska litteraturen eller kulturen. Lägg även märke till att Federley här inte ens själv vill ta orden murbygge och ockupation i mun. Som om det var enskilda individers åsikter att murbygge och ockupation pågick. Det är faktiskt ännu ett övergrepp när han ifrågasätter även grundläggande fakta som murbyggande och ockupation.

Det som också är tragiskt är det faktum hur gärna man tolkar kritiken mot Israel som anti-semitismen. Detta intellektuella självbedrägeri är skadligt för alla parter. Även om man tror att det är ett intelligent taktiskt sätt att kunna undvika att diskutera själva kritiken mot Israel så är det kontraproduktivt.

Anti-semitismen är högst reell. Den måste bekämpas precis som all rasism måste bekämpas. Men den bekämpas inte genom att blanda ihop kritiken mot Israel med någon form av judehat. Personligen tycker jag inte att detta kan vara så svårt att se. En viktig ingrediens i detta intellektuella självbedrägeri är osynliggörandet av palestinierna. Man måste ifrågasätta palestiniernas lidande, och som Federley gör, ifrågasätta själva ockupationen och murbyggandet. Man väljer att undvika att tala Israel som faktisk ockupationsmakt och vad detta innebär i realiteten.

Att Politiskt Utnyttja Anti-Semitismen

Det finns enligt min mening en politisk risk med att göra som Fredrick Federley gör när han nu ska skapa en ny fest för Israel är det för att dels hylla den judiska kulturen (vilket naturligtvis går att göra oerhört bra utan att fira Israel: men som Alliansfritt mycket riktigt påpekar, är detta ett sätt att göra kritiken mot Israel liktydig med kritik mot judar och judendom), och dels för att fira att "efter att i årtusenden varit slavar eller förtryckta fick judarna sin fristad i Israel." Fristad? Står inte Israel enligt sionister och diverse låtsasliberaler för ett evigt, konstant reellt hot om utplåning? Menar inte Olmert att "araberna" i Jersualem är ett ständigt hot mot Israels judar? DN-liberalerna har ju till och med bevis för att Iran har konkreta planer på att utplåna Israel. Det är inte mycket till fristad. Dessutom visar då låtsasliberalen Federley, att för att vissa ska få en fristad måste andra människors liberala rättigheter undertryckas och undanhållas. Att han sedan, dock ej medvetet, eftersom han rent intellektuellt inte kan förstå det, bagatelliserar anti-semitismen är också tragiskt. Anti-semitismens långa, tragiska historia ska inte utnyttjas för försvaret av Israels apartheidliknande politik. Är det så mycket begärt att få lite liberaler i riksdagen som har en konsekvent syn på liberalism? Fotnot: Att säga "araberna" istället för palestinierna är också ett politiskt knep för att förneka palestinierna rättigheter till sitt land. Detta beskyller jag dock inte Federley för att göra. Det finns så klart något genuint i deras kamp mot anti-semitism, men att göra det genom att ignorera palestinierna kommer aldrig fungera och är dessutom inte liberalt.

Han Försöker Nog Så Gott Han Kan: Om Federley Och Hans 150 Heltidssysselsättningar

Katrine Kielos skriver om Fredrick Federleys smått tragikomiska småföretagarfiasko:

Den enda affärsidé som Fredrik Federley och Dominika Peczynski hade när de öppnade grönsaksverksamhet vid Stureplan var att inte teckna kollektivavtal. Eftersom det där med företagande inte visade sig vara lika glamoröst som i en Ayn Rand-roman (trots att de anställde ideologiskt renläriga CUF:are) upphörde affärsverksamheten efter bara tre månader.

Varken Federley eller Peczynski hade investerat några pengar i salladsbaren. Köpesumman på 300.000 kronor hade en tredje delägare gått in med. Det hela var mindre Ayn Rand och mer Alexander Dumas: "Företagande? Det är enkelt. Det är andra människors pengar.

Federley må rycka på axlarna. Men som SR rapporterar, andra företag, är inte lika glada. Federleys förklaring till varför det inte gick så bra var ju att han hade så många andra sysselsättningar: inte mindre än 150. Vilka då undrar nog till och med Vän Av Ordning, folkpartisten? Har någon läst hans ditt o datt bloggar? Jag kan inte för mitt liv lista ut vari dessa 150 andra sysselsättningar skulle finnas. Räknar han in bloggandet på två olika bloggar som två sysselsättningar?

Kan man hitta någon förklaring på dessa bloggar? En förklaring av värde alltså. Från igår finns bland annat att läsa följande:

14:06: Det är fan inte lätt att klä sig nu. Möten och saker som kärver kläder på men det enda jag vill är att gå runt naken.

14:09: Jag städar o svettas. Jonas kommer snart. Vi ska med Sjöstadsmaffian på en klädbutiksinvigning och sen ska vi låsa in oss med några filmer hoppas jag. Bara mys o sommarsvettning.

Jag har försökt lista ut vari hans 150 heltidsanställningar finns. Om man räknar bloggarna som två, hans arbete som riksdagspolitiker och någonting i centern, så är jag uppe i fyra heltidsanställningar. Om vi räknar in att han märkligt nog verkar städa sin egen lägenhet så återstår 145. Hushållsnära tjänster är väl en centerpartistisk hjärtefråga? Nåväl.

Det verkar vara en väldans massa fester därutöver. Vilket jag absolut inte missunnar honom. Tvärtom. Om man undantar den där festen för apartheid och ockupation, en fest där man hyllar att man gör en och en halv miljon människor, varav 48 % är under 15 år, till ghettofångar. Men är festerna en heltidssysselsättning?

Efter en stunds minglande ser jag henne. Condoleezza Rice. Himmel. En av mina hjältar står bara några meter bort. Jag blir feg och vågar inte knuffa undan ministrar och annat löst folk för att hälsa.

Varför är hon en hjälte? Federley är en sucker för kvinnor med makt visar det sig. Om vi låter honom hållas i sin underdåniga beundran för brottslingen Condi och istället fortsätter med undersökningen eller nedräkningen om ni så vill. Räknar han minglande som en sysselsättning? I så fall återstår bara 144.

Så bär det av om en knapp timme till Kungens middag på Rosersbergs slott. Polisekort hela vägen ut och på plats har vi en hel del av världspolitikens namn. Middag två timmar och sen bär det av hemåt igen till ett mer normalt liv. Kanske varma mackor framför tv:n.

Räknas att få poliseskort, (wow liksom, Federley får verkligen röra sig med Fint Folk,) som en heltidssysselsättning? Jag är tveksam. Att umgås med Kungen i två timmar måste däremot få räknas som två heltidssysselsättningar. Vi är då nere i 141 kvar.

Släpade mig till gymet i en attack av hurtighet. Vill ju inte heller att dejten ska tycka att jag sväller över alla gränser. Men fad vad jobbigt det var om än skönt efteråt. Frågan är om jag ens kommer att kunna gå eller sitta i morgon.

Räknas gymmande som en heltidsysselsättning, och dejtande som en heltidssysselsättning? I så fall återstår 139. Dejtande kan ju onekligen vara jobbigt. Kanske vore Patrick Dempsey ett bra val. Att bedöma om kändisar är "hunkar" eller inte kanske också är något som Federley räknar in. 138. Sen är det ett jobb att ha husdjur. 137. Fika. Biopremiärer. Handla på NK. 134.
Men där tar det stopp. Vilka är de återstående 134, Federley? Jag bara undrar.

Men Federley ger svar på tal, "fuck up" liksom:

Det ska bokas resor, kvitton ska redovisas, anföranden skrivas, bloggar uppdateras, handlingar läsas, artiklar skrivas osv osv

Inte konstigt om han inte har tid och energi att göra en ordentlig affärsidé. Han har helt enkelt inte tid att tänka. Vilket förklarar en del.

Fotnot: På frågan ovan om man kan hitta något av värde på dessa bloggar är svaret: nej. Nej, det kan man inte. Å andra sidan. Denna blogg imponerar ju knappast med bloggande om Federleys bloggande.

Helt Galet: En Fest För Etnisk Rensning

"– I Sverige tycker vi synd om den som tar på sig ett bombbälte."

Fredrick Federley säger detta. Med denna kommentar sammanfattar han vänsterns sympati för att palestinierna ska få frihet. Få en stat. För Federley är en palestinier en person som tar på sig ett bombbälte.

Är det det som kallas anti-semitism?

Han ska ordna en PR-gala för Israel. Det kommer bli helt galet. Hans önskegäst är, och det är nästan här man börjar tro att karln skämtar: Carolina Gynning.

Av alla människor han kan komma på.

– Vi vill ordna en flott fest för Israel. I det här landet är det kontroversiellt att stödja Mellanösterns enda demokratiska stat, säger Fredrick Federley rikspajas.

Federley vill synas. Till varje pris. Det kostar bara hans heder.

Via Esbati.

Så Reagerade Ett Par Liberaler När Deras Favoritmur Föll

Så kan man ju göra, när man som liberal inte vill dela glädjen med andra människor när de river en mur och kan handla nödvändigheter och befria sig för en kort stund; man ställer sig frågan: Var fick de alla pengarna ifrån? "Få frågade sig varifrån de nyss så isolerade och utblottade Gazainvånarna fått alla pengar." Var inte palestinierna fattiga och utblottade? De ljög! Så kan man göra när man inte respekterar alla människors lika värde, man frågar: Hur kunde de handla? De kanske inte ens var isolerade? (Jag undrar om det är besvikelse över att de kunde handla, eller om det är glädje över att man på så här vis kan hävda att Israels blockad mycket väl kan fortsätta. De har ju pengar.) Man blundar för friheten, för överlevnaden, för desperationen.

Oh la la. Det kan inte vara lätt att kalla sig liberal och ogilla liberalism. Men så är det: för våra liberaler räcker inte liberalismen till för alla människor. Det är inte mat och vatten och skog som det måste hushållas med, utan liberalism tydligen.

Fotnot: Jag orkar inte ta reda på fler reaktioner. Jag är rädd att min helg förstörs av deras kalla hjärtan.

Federleys Hån

Federley allstå. Vilken stjärna. Han gick i konkurs med sin salladsbar löjeväckande kvickt. Men det ska ju gå fort med saker och ting. Fort ska det gå. Och lägg därtill: Hans CV växte.
Men först ett par frågor till historiens egen lilla hjälte: (Från SVD.)

Vad har du lärt dig av den här erfarenheten?

- Fantastiskt mycket om en av de svåraste branscherna man kan verka i som småföretagare. Det krävs verkligen 100 procent närvaro, och därför var det nog dömt att misslyckas när man som jag och Dominika har 150 andra heltidssysselsättningar.

(Detta är värt att begrunda. Han upptäckte att det gick inte att ha 150 andra heltidssysselsättningar. 1. Det klagas ibland på att vi jobbar för lite i Sverige framförallt från nyliberalt håll. En heltidssysselsättning för Federley är uppenbarligen inte som en heltidssysselsättning för vanliga Svenssons. 2. Han hånar mer eller mindre öppet småföretagare när han trodde att det här var egentligen ganska enkelt. Federley är helt enkelt inte en seriös företagare. Såna behöver inte den här branschen. Man kan också säga det så här: det är lätt att vara efterklok eller fördum.)

Hur har er relation med facket varit?

- De har inte ens visat sig här. Men de vet väl att jag inte hade gett mig och eftersom de bara ger sig på personer som de vet att de kan knäcka så har de inte dykt upp här. Men jag hade gärna bjudit dem på kaffe.

(Federley som ser facket som något som bara är ute efter att knäcka småföretagare ser inte ens den lustiga lilla ironin här. Om facket bara är till för att knäcka människor, insåg väl facket helt enkelt, att Federley inte behöver knäckas. Hans egen inkompetens kommer knäcka honom. Och hur länge varade försöket? Tragiskt nog kan man också se i svaret en bristande självinsikt. Och vittnar om att det han i första hand ville göra var att utmana facket, inte att hjälpa småföretagare eller vara småföretagare i en salladsbar. Men bläcket hann aldrig torka på fackets papper innan Federleys utmaning självdog.)

Jinge har en elak liten kommentar om det hela.

Rörigt, sa Federley Och Menade

A)

B)

C)

Eftersom jag börjar misstänka att Federley snart kommer att tycka att det här med politik och riksdagen blir lite, som på andra ställen, rörigt i längden så kommer han nog inte att hålla på så särskilt länge med partipolitik. Men det kommer ju finnas alternativ för människor med hans omvärldsanalytiska förmåga, språkliga finesser, och förmåga att ändra åsikt. Varm borgerlighet som han tidigare har talat om (läs Ali Esbatis inlägg) påminner ju också lite om compassionate conservatism.

Nåväl. Always Look On The Bright Side Of Life. Ska det vara lite tårta till kaffet?