Hur Man Bemöter Kritik Mot Israel: Ignorera Huvudproblematiken

Så här svarar Federley på kritik på sin blogg från en israel-kritiker som handlar om vart Federleys välgörenhetspengar från sin kommande Israel-fest skall gå till.

”…den svenska synen i mångt o mycket är på Israel. De har inga liv, ingen kultur och inget sker utom det du kallar murbygge, ockupation osv.”

Det är ett mycket besynnerligt svar. Faktum är att om man ur en politisk aspekt vill kritisera Israel ur grundläggande liberala perspektiv så handlar det ju om det palestinierna utsätts för: inte om israelisk litteratur. Mig veterligen har ingen kritik mot Israel byggt på att de inte har något liv, eller kultur. Eller om man så vill: då går det ju att använda det faktum att man i Israel har betydligt lättare att faktiskt leva, än man har på de ockuperade områdena. Det finns naturligtvis kultur i Israel, liksom på de palestinska områdena, även om det är enklare att utöva kultur i Israel, rörelsefriheten existerar i Israel. Man skulle i så fall även, hävda att det även sällan skrivs om palestinsk kultur och palestinska liv, men Federley osynliggör ju palestinierna totalt. Palestinsk kultur är onekligen ett ämne Federley sällan har tagit upp. (Även jag har sällan skrivit om palestinsk kultur. Inte särskilt mycket om svensk heller.) Federley blandar medvetet ihop judisk kultur med Israels ockupationspolitik. Så vem är anti-semiten?

Dessutom skulle man även kunna hävda att en så omhuldad Israel-vän som Per Ahlmark ofta brustit i detsamma. Per Ahlmark har inte gjort sig känd för att skriva om den israeliska litteraturen eller kulturen. Lägg även märke till att Federley här inte ens själv vill ta orden murbygge och ockupation i mun. Som om det var enskilda individers åsikter att murbygge och ockupation pågick. Det är faktiskt ännu ett övergrepp när han ifrågasätter även grundläggande fakta som murbyggande och ockupation.

Det som också är tragiskt är det faktum hur gärna man tolkar kritiken mot Israel som anti-semitismen. Detta intellektuella självbedrägeri är skadligt för alla parter. Även om man tror att det är ett intelligent taktiskt sätt att kunna undvika att diskutera själva kritiken mot Israel så är det kontraproduktivt.

Anti-semitismen är högst reell. Den måste bekämpas precis som all rasism måste bekämpas. Men den bekämpas inte genom att blanda ihop kritiken mot Israel med någon form av judehat. Personligen tycker jag inte att detta kan vara så svårt att se. En viktig ingrediens i detta intellektuella självbedrägeri är osynliggörandet av palestinierna. Man måste ifrågasätta palestiniernas lidande, och som Federley gör, ifrågasätta själva ockupationen och murbyggandet. Man väljer att undvika att tala Israel som faktisk ockupationsmakt och vad detta innebär i realiteten.