Så vad ska man ”hoppas” på i Israel efter Olmert? Kanske en man som en gång talade om att döda 70 palestinier per dag. Det var lagom många tyckte han liksom. Ett pris värt att betala. Shaul Mofaz är en hårdför man vilket han bevisat under sina år i Israel, både som minister och i det militära. Knappast någon som kommer att hjälpa palestinierna att få sin stat. Inte för att det råder brist på hökar i Israel, med föga respekt för palestinska liv, som exempelvis Barak visar med sitt löfte om nya attacker mot ghettofängelset Gaza.
Nu går det ju att döda palestinier på flera sätt. Man kan förvägra dem vård. Det händer ju att palestinier dör när de inte släpps igenom till sjukhusen. Senast i förra veckan rapporterades det om fem människor som dog inom loppet av 24 timmar på grund av detta. Det är med ofattbar cynism Israel agerar gentemot palestinierna. För att de ska släppas igenom för att få den vård de behöver kan de tvingas bli informatörer, tjallare, förrädare, golare. Israel utnyttjar alltså den misär man själva skapat till sin egen fördel. Denna fördel visar dock på Israels kroniskt kortsiktiga tänkande.
Lite sionistisk rysk roulette. Israels moral har redan spelat. Och förlorat.
Ps! Läs gärna även journalisten Mohammed Omer om sin situation som journalist efter misshandelsvälkomnandet. Publicerades först i The Nation, nästan som en vädjan till människor i USA: Hör på oss. Lyssna även på oss.
Jinge. Svensson.
tisdag 5 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar