Mail skickat till Stockholms ledande politiker:
Hej!
Jag har fått höra att alla anställda i Stockholms stad ska få tårta för att fira kungahusets bröllop.
Som republikan och som socialarbetare i en förvaltning som fått genomföra nedskärningar blir jag provocerad av detta. Jag anser inte att detta är väl använda skattemedel. Jag ifrågasätter det även ur en politisk aspekt. För mig är detta ett propagandajippo för kungahuset och jag anser inte att Stockholm stad ska vara delaktiga i detta.
Jag minns för ett par år sedan hur de borgerliga blev väldigt irriterade när Stockholm stad informerade stadens invånare om vart skattepengarna gick. Det var på den tiden det var röd majoritet. Det ansågs vara propaganda.
Kungahuset är ju trots sin odemokratiska grund beroende av att folket i viss mån stöder dess existens. Med hjälp av propagandainstitutioner som Public Service (Royal service) samt TV4 och Stockholm stad ser man till att de kritiska rösterna mot kungahuset drunknar i rent okritiska
hyllningar av en ceremoni där två människor gifter sig, där den ena personens största styrka och dygd är att hon är född av rätt föräldrar och den andra personens största styrka och dygd är att han gifter sig med en som är född av rätt föräldrar.
Dessutom, som om detta inte vore nog, har jag hört att Stockholm stad skänker en kryddträdgård värd 100 000 kronor till bröllopsparet. Jag kan bara hoppas att jag har fel. På socialtjänsten avslår vi ansökningar till människor som ansöker om cigarettpengar och julklappar till barnen
och medlemskap i olika föreningar (exempelvis eventuellt den republikanska) med avslagsgrunden att det inte kan anses nödvändigt för att tillförsäkra den sökande en skälig levnadsnivå.
Jag anser att bröllop borde vara en privatsak. Och bör jag väl tillägga, ifall ni skulle tro något annat , så känner jag inte paret i fråga, inte mer än vad den senaste löpsedeln kunde informera mig om. Jag hoppas de blir lyckliga såsom jag hoppas alla människor som gifter sig blir lyckliga tillsammans.
Jag vill avsäga mig min tårtbit men har förstått att det inte går. Det har dessutom ganska liten verkan. Jag vill däremot åtminstone göra min röst hörd, både som skattebetalare i Stockholm stad och som socialarbetare i en enhet som arbetar med stadens mest utsatta: de hemlösa.
Visar inlägg med etikett Kungahuset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kungahuset. Visa alla inlägg
lördag 19 juni 2010
söndag 7 juni 2009
Det Politiska Är Personligt
Det politiska är personligt.
Och nationaldagen är över.
Det var då tur det. Det var inte någon vidare dag. Inte kul någonstans. Halvrisigt väder, och få kan förklara varför vi har en nationaldag, och vad det är vi firar, egentligen.
”Men det är väl trevligt med lite sund nationalism?”
Undrar om jag skulle kunna ställa ut ett konstverk, kallat Sund Nationalism, – tillägnat Sverigedemokratin och nationaldagen – med en svensk flagga som använts som toapapper?
- Det säger du bara för att provocera.
Bara för att provocera. Det är inte så bara, och förresten, tror jag att man i så fall skulle göra det för att man själv kände sig provocerad. Med andra ord enligt ett sofistikerat: ”ah men du rå?”
- Är du helt störd?
- Ja, tackar som frågar.
Det svenska flaggviftandet dog ut någon gång strax innan klockan tio.
Ett uselt svenskt fotbollslandslag förmådde än en gång inte att göra mål. Man missade straff, och skänkte bort ett mål. Vi som skulle vinna. Vi som har Zlatan, som ibland gör oss mållösa, på vår sida. Analyserna kommer att dugga tätt, och sågningarna kommer att försöka överträffa varandra i aggressivt språklig lekfullhet.
Lagerbäcks avgång kommer att krävas. Och detta i ett land som älskar att beskylla sig självt för att vara ett janteland. (Fast det där med jante, brukar vara enligt principen, att det gäller alla andra – inte jag själv.)
Men klockan elva eller något satte man igång den sjukligt dåliga svenska sickcomen Sjukan på SVT som borde framkalla en debatt om dödshjälp. En serie som inte är kul någonstans. Men SVT har ju en gång producerat skiten och tydligen dammades den av, då man insett att svensk humor inte har förbättrats ett skit, så det är lika bra att reprisera fanskapet, även om man borde ha begravt alla spår av den serien.
Inte kul någonstans.
Tidigare på dagen hade TV4 varit i någon liten svensk stad som Victoria passerade vinkandes såsom kungligheter gör. De är duktiga vinkare, det kan man inte ta ifrån dem. De har precis rätt teknik. Inte några överdrivna vinkningar, utan naturliga, men tydliga och utan att överanstränga handen så att hon orkar vinka sig igenom hela staden. (Vad gäller Silvia, misstänker jag att hon är lite av en kunglig Terminator, opererad så många gånger att hennes leende och vinkningar är helt automatiserade.)
En reporter gick och frågade barn om vad de tyckte om att Victoria var i stan och vad de skulle säga till henne. Ett barn sa att hon tyckte det var jätteroligt för hon hade aldrig sett Victoria förutom på TV och ett annat barn skulle säga ”Hej” till Victoria. Gulligt va?
Det var en stor dag för den lilla staden.
Året är 2009.
Fast... År 2049 sitter jag säkert och beklagar mig över att det faktiskt är 2049 och man fortfarande beundrar de vinkande kungligheterna. Det är inte kul någonstans.
Föräldrarna till dessa barn kan mycket väl vara motståndare till religiösa (främst muslimska) skolor för att de är oroliga för indoktrineringen.
Och snart är även EU-valet över, det lär inte vara någon trängsel imorgon när jag ska rösta, och det kommer att bli känt som valet då ”Piratpartiet dansade en sommar.”
Men det är individualiseringens tid (dock inte individens). Det märks inte minst på socialpolitiken, där de sociala problemen individualiserats. Det saknas en tro på att samhället kan förändras till det bättre rent artmässigt. Gradmässigt, vill de flesta förändra samhället. Mona Sahlin vill reparera a-kassan. Kanske lite mer resurser till socialarbetarna. Hon har lovat att satsa på välfärden.
Själv går jag till vallokalen med den principiella insikten om att en annan värld inte bara är möjlig, utan nödvändig – och då finns det inte plats för ett ideologifattigt parti som piratpartiet. Dessutom kommer jag att ha tagit på mig någon av mina politiska tröjor. Alltid provocerar det någon. Det politiska är personligt.
Och nationaldagen är över.
Det var då tur det. Det var inte någon vidare dag. Inte kul någonstans. Halvrisigt väder, och få kan förklara varför vi har en nationaldag, och vad det är vi firar, egentligen.
”Men det är väl trevligt med lite sund nationalism?”
Undrar om jag skulle kunna ställa ut ett konstverk, kallat Sund Nationalism, – tillägnat Sverigedemokratin och nationaldagen – med en svensk flagga som använts som toapapper?
- Det säger du bara för att provocera.
Bara för att provocera. Det är inte så bara, och förresten, tror jag att man i så fall skulle göra det för att man själv kände sig provocerad. Med andra ord enligt ett sofistikerat: ”ah men du rå?”
- Är du helt störd?
- Ja, tackar som frågar.
Det svenska flaggviftandet dog ut någon gång strax innan klockan tio.
Ett uselt svenskt fotbollslandslag förmådde än en gång inte att göra mål. Man missade straff, och skänkte bort ett mål. Vi som skulle vinna. Vi som har Zlatan, som ibland gör oss mållösa, på vår sida. Analyserna kommer att dugga tätt, och sågningarna kommer att försöka överträffa varandra i aggressivt språklig lekfullhet.
Lagerbäcks avgång kommer att krävas. Och detta i ett land som älskar att beskylla sig självt för att vara ett janteland. (Fast det där med jante, brukar vara enligt principen, att det gäller alla andra – inte jag själv.)
Men klockan elva eller något satte man igång den sjukligt dåliga svenska sickcomen Sjukan på SVT som borde framkalla en debatt om dödshjälp. En serie som inte är kul någonstans. Men SVT har ju en gång producerat skiten och tydligen dammades den av, då man insett att svensk humor inte har förbättrats ett skit, så det är lika bra att reprisera fanskapet, även om man borde ha begravt alla spår av den serien.
Inte kul någonstans.
Tidigare på dagen hade TV4 varit i någon liten svensk stad som Victoria passerade vinkandes såsom kungligheter gör. De är duktiga vinkare, det kan man inte ta ifrån dem. De har precis rätt teknik. Inte några överdrivna vinkningar, utan naturliga, men tydliga och utan att överanstränga handen så att hon orkar vinka sig igenom hela staden. (Vad gäller Silvia, misstänker jag att hon är lite av en kunglig Terminator, opererad så många gånger att hennes leende och vinkningar är helt automatiserade.)
En reporter gick och frågade barn om vad de tyckte om att Victoria var i stan och vad de skulle säga till henne. Ett barn sa att hon tyckte det var jätteroligt för hon hade aldrig sett Victoria förutom på TV och ett annat barn skulle säga ”Hej” till Victoria. Gulligt va?
Det var en stor dag för den lilla staden.
Året är 2009.
Fast... År 2049 sitter jag säkert och beklagar mig över att det faktiskt är 2049 och man fortfarande beundrar de vinkande kungligheterna. Det är inte kul någonstans.
Föräldrarna till dessa barn kan mycket väl vara motståndare till religiösa (främst muslimska) skolor för att de är oroliga för indoktrineringen.
Och snart är även EU-valet över, det lär inte vara någon trängsel imorgon när jag ska rösta, och det kommer att bli känt som valet då ”Piratpartiet dansade en sommar.”
Men det är individualiseringens tid (dock inte individens). Det märks inte minst på socialpolitiken, där de sociala problemen individualiserats. Det saknas en tro på att samhället kan förändras till det bättre rent artmässigt. Gradmässigt, vill de flesta förändra samhället. Mona Sahlin vill reparera a-kassan. Kanske lite mer resurser till socialarbetarna. Hon har lovat att satsa på välfärden.
Själv går jag till vallokalen med den principiella insikten om att en annan värld inte bara är möjlig, utan nödvändig – och då finns det inte plats för ett ideologifattigt parti som piratpartiet. Dessutom kommer jag att ha tagit på mig någon av mina politiska tröjor. Alltid provocerar det någon. Det politiska är personligt.
tisdag 24 februari 2009
Public Propagandaservice
SVT berättar: I sagornas värld
Gymägaren av folket, bördig från ett radhus i Ockelbo som får prinsessan och blir hertig av Västergötland. Och SVT ställer viktiga frågor som: Kan prinsen fortsätta att vara gymägare? Som man har en kunglig expert som besvarar.
...Och detta är naturligtvis något nödvändigt för kungafamiljen, konservatismen och rojalismen som för en kamp för sin överlevnad mot republikanerna. Det nödvändiga är den underdåniga, lyckliga sagoberättelsen om människor som är lite finare än oss övriga. Den ena för att hon har blått blod, den andra för att han, trots att han vara bördig från ett radhus i Ockelbo får prinsessan och blir hertig av Västergötland. Public Service hjälper kungahuset och rojalismen att överleva genom sin servila mediabevakning. Public Service sätter därför in extra TV-program.
Gymägaren av folket, bördig från ett radhus i Ockelbo som får prinsessan och blir hertig av Västergötland. Och SVT ställer viktiga frågor som: Kan prinsen fortsätta att vara gymägare? Som man har en kunglig expert som besvarar.
...Och detta är naturligtvis något nödvändigt för kungafamiljen, konservatismen och rojalismen som för en kamp för sin överlevnad mot republikanerna. Det nödvändiga är den underdåniga, lyckliga sagoberättelsen om människor som är lite finare än oss övriga. Den ena för att hon har blått blod, den andra för att han, trots att han vara bördig från ett radhus i Ockelbo får prinsessan och blir hertig av Västergötland. Public Service hjälper kungahuset och rojalismen att överleva genom sin servila mediabevakning. Public Service sätter därför in extra TV-program.
onsdag 23 juli 2008
Den Nya Tidräkningen I Upplands-Bro
En folkpartist, tillika kommunstyrelsens ordförande (men knappast republikan), Yvonne Stein, i Upplands-Bro säger följande angående kungabesöket som nyligen skett:” I Upplands-Bro rådde rena karnevalsyran. Många av våra invånare delar numera in tiden i före och efter kungabesöket.”
Upplands-Bro är som ni förstår inget imponerande ställe. Vare sig f.KB eller e.KB.
Källa: Dagens Nyheter 080723. Pappersupplagan.
Upplands-Bro är som ni förstår inget imponerande ställe. Vare sig f.KB eller e.KB.
Källa: Dagens Nyheter 080723. Pappersupplagan.
måndag 30 juni 2008
En Relativt Enkel Kille Från Ockelbo
Via min hotmail, eller via MSN, får jag veta de mest ointressanta nyheter den här världen de facto kan presentera. De ligger under kategorin kändisnytt och är högre placerade än andra, mer världsliga, nyheter. Jag har bland annat genom "journalisten" Elisabeth Vedin fått ta del av följande fascinerande nyhet:
"Som Starlounge tidigare rapporterat ryktas det att Zac Efron hatar att duscha och att han luktar därefter. Hans flickvän Vanessa Hudgens hävdar dock att han inte alls slarvar med sin hygien och att skvallret är det töntigaste hon någonsin hört.
— Den som kom på det här ryktet är en komplett idiot. Han duschar! Han duschar! Tro mig, det gör han, säger Vanessa till Newsweek. Följdfrågan från tidningens reporter blev då ”Varje dag?”. — Ja, självklart, svarade Vanessa. "
Och nej. Jag vet inte vilka Zac Efron eller Vanessa Hudgens är. Jag tänker icke googla fram det heller. Jag vill dessutom tillägga: att det här var den största kändisnyheten den dagen.
Men jag såg att MSN Starlounge nu gjort en duell mellan "sessorna." Där får jag veta att Victoria är "sedan många år tillbaka tillsammans med gymägaren Daniel Westling - en relativt enkel kille från Ockelbo."
Undrar hur jag skulle etiketteras om jag "dejtade" en "sessa". "Klåparen från Blackan" kanske.
Fotnot: Det här luktar som en limerick.
Det var en gång en relativt enkel kille från Ockelbo
som hade en svåruppnådd dröm må ni tro
han dejta en sessa ville
men pappa kungen fick dille
och flyttade in i ett fågelbo.
Okej. Det var inte världens bästa limerick. Men jag gav mig själv bara tre minuter att komma på en.
"Som Starlounge tidigare rapporterat ryktas det att Zac Efron hatar att duscha och att han luktar därefter. Hans flickvän Vanessa Hudgens hävdar dock att han inte alls slarvar med sin hygien och att skvallret är det töntigaste hon någonsin hört.
— Den som kom på det här ryktet är en komplett idiot. Han duschar! Han duschar! Tro mig, det gör han, säger Vanessa till Newsweek. Följdfrågan från tidningens reporter blev då ”Varje dag?”. — Ja, självklart, svarade Vanessa. "
Och nej. Jag vet inte vilka Zac Efron eller Vanessa Hudgens är. Jag tänker icke googla fram det heller. Jag vill dessutom tillägga: att det här var den största kändisnyheten den dagen.
Men jag såg att MSN Starlounge nu gjort en duell mellan "sessorna." Där får jag veta att Victoria är "sedan många år tillbaka tillsammans med gymägaren Daniel Westling - en relativt enkel kille från Ockelbo."
Undrar hur jag skulle etiketteras om jag "dejtade" en "sessa". "Klåparen från Blackan" kanske.
Fotnot: Det här luktar som en limerick.
Det var en gång en relativt enkel kille från Ockelbo
som hade en svåruppnådd dröm må ni tro
han dejta en sessa ville
men pappa kungen fick dille
och flyttade in i ett fågelbo.
Okej. Det var inte världens bästa limerick. Men jag gav mig själv bara tre minuter att komma på en.
torsdag 26 juli 2007
...Som om det inte fanns skäl nog till att vara republikan…
Så får man ett till. Kungen visar sig nämligen vara djurgårdare. I en intervju i Kalmarposten berättar han detta i förtroende. Han som, likt Lars Forssell var, är ständig medlem i AIK.
Kungen säger att "som bernadotte föds man in i solnaklubben." Vilket kanske skulle kunna leda till en eftertanke om det där med att födas in i något. Eller? Nähä.
Fotnot: Solnaklubb och solnaklubb förresten. AIK bildades på Biblioteksgatan.
Kungen säger att "som bernadotte föds man in i solnaklubben." Vilket kanske skulle kunna leda till en eftertanke om det där med att födas in i något. Eller? Nähä.
Fotnot: Solnaklubb och solnaklubb förresten. AIK bildades på Biblioteksgatan.
söndag 15 juli 2007
Journalister Utbildade I Nordkorea Bevakade Victorias 30-årsdag
Hur okritiskt får det bli? Hur mycket fjäsk a la Nordkorea kan det bli? När ska det ta slut? Kronprinsessan hyllas i DN för att hon klarade av att fira sin egen 30-års dag. Med glans. Snälla någon. När ska det ta slut. Jag står ta mig fan inte ut. I en parantes skriver ”journalisten” att "man får en svindlande aning om vad folk som inte har något kungahus tvingas hitta på för att få det lite festligt” därför att en grupp människor var extra färgglada.
Och så har jag en lösning på detta överflödiga problem. Det här med att"Hon ska stärka monarkin, sälja Sverige och föda barn. Kraven hopar sig när kronprinsessans förutbestämda öde obevekligt närmar sig: att inta tronen. " Avskaffa skiten. Då kanske vi blir mer färglada. Vi svenskar anses ju vara lite väl gråa och tråkiga. Dessutom: inte behöver hon stärka monarkin heller. Det gör ju "journalisterna" så bra på egen hand.
Och igår.
Och så har jag en lösning på detta överflödiga problem. Det här med att"Hon ska stärka monarkin, sälja Sverige och föda barn. Kraven hopar sig när kronprinsessans förutbestämda öde obevekligt närmar sig: att inta tronen. " Avskaffa skiten. Då kanske vi blir mer färglada. Vi svenskar anses ju vara lite väl gråa och tråkiga. Dessutom: inte behöver hon stärka monarkin heller. Det gör ju "journalisterna" så bra på egen hand.
Och igår.
lördag 14 juli 2007
Att Beröva Victoria Och Hennes Far Tron
Victoria, vad har du gjort idag? Övat upp dig inför firandet kan jag tänka. Kanske pirrar det lite i magen på dig. Kanske avskyr du den här dagen. Men det kan du inte säga. Det får du i stort sett inte säga. För dig finns ingen plats för någon 30-årskris.
Själv, tog min individualitet, mig ingendirektstans. Jag läste morgontidningen. Fastnade för den besynnerliga, men ändå på sitt sätt klart logiska, debattartikeln. Om kungahuset och demokrati. Påminner mig om en insändare av en rojalist i Metro för ett par år sedan. Att påstå att kungahuset var odemokratiskt var lika dumt som att torka en katt i en mikrovågsugn, menade insändaren som hade tänkt till på sitt eget speciella sätt.
Individen skapar sin egen dag. Individen utnyttjar sin tid, sin fritid. Han/hon skapar sig själv. Victoria, hur skapade du dig själv idag? Victoria är en arvtagare och blivande drottning. Hon föddes som det. Hon kommer att bestå i historieböckerna. Inte som individ, utan som kronprinsessa och sedan som drottning om allt förlöper som det ska. Sen har vi ju Carl-Philip.
Carl-Philip är på ett sätt inget alls. Han skapar inte sig själv. Han blev skapad. Ty Han är prins. Han har ingen direkt personlighet. Han är en symbol. Som består. Vi skulle kunna ha en trädgårdstomte istället. En sån där som finns i Amelie Från Montmartre. Hans pappa är ju, hur som helst en harmlös form av tomte.
Så Carl-Philip, hur levde du upp till din roll som prins idag? Du andades? Bra gjort. Du levde upp till din roll som prins. Victoria har fler uppdrag. Fler intervjuer att göra där hon berättar hur intressant allt är som hon gör och som hon besöker. Intressant, va?
Jag minns hur lite som krävs av er, var gång de flaggviftande rojalisterna talar om er. Hur rojalisterna får tårar i ögonen bara av titta på er. Har du några åsikter Carl-Philip? Det får du i stort sett inte ha. Du är berövad rollen som tänkare, vilket kan jag tänka, kan vara rätt skönt. Men, du har ju din mamma. Hon tycker om barn sägs det. Det är ju rätt mänskligt. Men i dagens DN beklagar sig alltså en monarkiexpert. Det verkar som om för lite inavel är hot mot monarkin och demokratin. ” Införandet av kvinnlig tronföljd och slopandet av kravet på äktenskap med person av furstlig börd innebär ett kungahus med otaliga prinsar och prinsessor utspridda i samhället”. Förvisso verkar det vara besvärligt där borta i Saudiarabien med slösaktiga prinsar, men det är också av vikt att veta för oss här i Sverige var vi har de. Tänk om en prins skulle få för sig att vilja bo vid/på Snålkuk. Kanske ett ställe för de slösaktiga saudiska prinsarna.
Nåväl, kungabarn. Jag minns er pappas stora stund i ljuset. Han fick beröm för sitt personliga brev i samband med tsunamin. Det där personliga brevet som han inte skrev själv. Han blev populärare än någonsin.
Han åstadkom följande saker för att få allt beröm som även liberala republikaner uppskattade honom för.
1) Han föddes.
2) Han hade förlorat en nära anhörig som ung. (Sin far). Han kan alltså känna sorg.
3) Och så höll han det där personliga talet som hyllades. Ett tal som han alltså inte skrivit själv.
Det kan ju tyckas en smula märkligt att far er, blev hyllad för detta. Jag menar, visst det krävs ett mod, att stå där och hålla tal och ett personligt sådant. Men att uppleva sorg är inte unikt. Vissa verkar tycka att blåblodig sorg är finare, tyngre, ädlare, eller så var det upptäckten av att symbolen Kungen kunde känna sorg. Kungens far dog. Vad hemskt!
Victoria kunde vi se på löpsedlarna, hade också känslor. Hon grät vid någon minneshögtid för tsunamin. Vilket säkert var ärligt.
Men de liberala republikanernas hyllning behövde en ingrediens till för den där hyllningen. Det var nämligen så att kungen också:
4) Kritiserade den socialdemokratiska regeringen. (Om än milt.)
Dessa fyra punkter säger något om den värld vi lever i. Så kungabarn, er far är kung, inte för att det egentligen finns något annat behov än att skapa och upprätthålla symboler och en odemokratisk tradition vid liv. Men lägg märke till hur många som skulle kunna klara av dessa punkter. Fast vad gäller punkt ett. Här ska man väl ge honom och även er, cred. Ni är födda av speciella föräldrar. Det finns alltså en komplettering att göra till punkt ett. Födda av Kungligheter. Och Madde, vår egen lilla festprinsessa, som verkar har roligast av er tre. Och hennes vilda festnätter är de verkligen vildare än någon annans? Så frågan är retorisk och inte av intresse. Det är en form av låtsasliv, fritt från ansvar och förpliktelser.
Men om man ser till far er. Hur kritiserade han regeringen. Jo, genom att tala om ansvar. Och här kommer vi naturligtvis in i det hela. Individer tar ansvar. Samme man, er far, som talat om att stekta sparvar inte flyger in munnarna på dem, pratar om att man måste ta ansvar. Samme man, er far, som alltså lade skulden på UD för sin lilla hyllning av Kungen av Brunei. Hans ansvar är annars att vinka till undersåtarna med ett mer eller mindre krystat leende och inte säga olämpligheter. Den kungliga varianten av att sikta mot stjärnorna och åtminstone nå halvvägs. Han tror han är Kung. Vi låter honom tro det. Rojalisterna tror han är kung. Det är egentligen vår uppgift som demokrater att beröva kungen tron. I dubbel bemärkelse alltså.
Men en sista fråga Victoria: Vad blir ditt motto? "Livet är intressant."
Ps! Jag ber om ursäkt för att jag har duat dig Victoria. Jag vet att du ogillar det. Men detta är min blogg och som tröst kan jag säga att ytterst få läser den och troligtvis inga rojalister eller kungligheter.
Själv, tog min individualitet, mig ingendirektstans. Jag läste morgontidningen. Fastnade för den besynnerliga, men ändå på sitt sätt klart logiska, debattartikeln. Om kungahuset och demokrati. Påminner mig om en insändare av en rojalist i Metro för ett par år sedan. Att påstå att kungahuset var odemokratiskt var lika dumt som att torka en katt i en mikrovågsugn, menade insändaren som hade tänkt till på sitt eget speciella sätt.
Individen skapar sin egen dag. Individen utnyttjar sin tid, sin fritid. Han/hon skapar sig själv. Victoria, hur skapade du dig själv idag? Victoria är en arvtagare och blivande drottning. Hon föddes som det. Hon kommer att bestå i historieböckerna. Inte som individ, utan som kronprinsessa och sedan som drottning om allt förlöper som det ska. Sen har vi ju Carl-Philip.
Carl-Philip är på ett sätt inget alls. Han skapar inte sig själv. Han blev skapad. Ty Han är prins. Han har ingen direkt personlighet. Han är en symbol. Som består. Vi skulle kunna ha en trädgårdstomte istället. En sån där som finns i Amelie Från Montmartre. Hans pappa är ju, hur som helst en harmlös form av tomte.
Så Carl-Philip, hur levde du upp till din roll som prins idag? Du andades? Bra gjort. Du levde upp till din roll som prins. Victoria har fler uppdrag. Fler intervjuer att göra där hon berättar hur intressant allt är som hon gör och som hon besöker. Intressant, va?
Jag minns hur lite som krävs av er, var gång de flaggviftande rojalisterna talar om er. Hur rojalisterna får tårar i ögonen bara av titta på er. Har du några åsikter Carl-Philip? Det får du i stort sett inte ha. Du är berövad rollen som tänkare, vilket kan jag tänka, kan vara rätt skönt. Men, du har ju din mamma. Hon tycker om barn sägs det. Det är ju rätt mänskligt. Men i dagens DN beklagar sig alltså en monarkiexpert. Det verkar som om för lite inavel är hot mot monarkin och demokratin. ” Införandet av kvinnlig tronföljd och slopandet av kravet på äktenskap med person av furstlig börd innebär ett kungahus med otaliga prinsar och prinsessor utspridda i samhället”. Förvisso verkar det vara besvärligt där borta i Saudiarabien med slösaktiga prinsar, men det är också av vikt att veta för oss här i Sverige var vi har de. Tänk om en prins skulle få för sig att vilja bo vid/på Snålkuk. Kanske ett ställe för de slösaktiga saudiska prinsarna.
Nåväl, kungabarn. Jag minns er pappas stora stund i ljuset. Han fick beröm för sitt personliga brev i samband med tsunamin. Det där personliga brevet som han inte skrev själv. Han blev populärare än någonsin.
Han åstadkom följande saker för att få allt beröm som även liberala republikaner uppskattade honom för.
1) Han föddes.
2) Han hade förlorat en nära anhörig som ung. (Sin far). Han kan alltså känna sorg.
3) Och så höll han det där personliga talet som hyllades. Ett tal som han alltså inte skrivit själv.
Det kan ju tyckas en smula märkligt att far er, blev hyllad för detta. Jag menar, visst det krävs ett mod, att stå där och hålla tal och ett personligt sådant. Men att uppleva sorg är inte unikt. Vissa verkar tycka att blåblodig sorg är finare, tyngre, ädlare, eller så var det upptäckten av att symbolen Kungen kunde känna sorg. Kungens far dog. Vad hemskt!
Victoria kunde vi se på löpsedlarna, hade också känslor. Hon grät vid någon minneshögtid för tsunamin. Vilket säkert var ärligt.
Men de liberala republikanernas hyllning behövde en ingrediens till för den där hyllningen. Det var nämligen så att kungen också:
4) Kritiserade den socialdemokratiska regeringen. (Om än milt.)
Dessa fyra punkter säger något om den värld vi lever i. Så kungabarn, er far är kung, inte för att det egentligen finns något annat behov än att skapa och upprätthålla symboler och en odemokratisk tradition vid liv. Men lägg märke till hur många som skulle kunna klara av dessa punkter. Fast vad gäller punkt ett. Här ska man väl ge honom och även er, cred. Ni är födda av speciella föräldrar. Det finns alltså en komplettering att göra till punkt ett. Födda av Kungligheter. Och Madde, vår egen lilla festprinsessa, som verkar har roligast av er tre. Och hennes vilda festnätter är de verkligen vildare än någon annans? Så frågan är retorisk och inte av intresse. Det är en form av låtsasliv, fritt från ansvar och förpliktelser.
Men om man ser till far er. Hur kritiserade han regeringen. Jo, genom att tala om ansvar. Och här kommer vi naturligtvis in i det hela. Individer tar ansvar. Samme man, er far, som talat om att stekta sparvar inte flyger in munnarna på dem, pratar om att man måste ta ansvar. Samme man, er far, som alltså lade skulden på UD för sin lilla hyllning av Kungen av Brunei. Hans ansvar är annars att vinka till undersåtarna med ett mer eller mindre krystat leende och inte säga olämpligheter. Den kungliga varianten av att sikta mot stjärnorna och åtminstone nå halvvägs. Han tror han är Kung. Vi låter honom tro det. Rojalisterna tror han är kung. Det är egentligen vår uppgift som demokrater att beröva kungen tron. I dubbel bemärkelse alltså.
Men en sista fråga Victoria: Vad blir ditt motto? "Livet är intressant."
Ps! Jag ber om ursäkt för att jag har duat dig Victoria. Jag vet att du ogillar det. Men detta är min blogg och som tröst kan jag säga att ytterst få läser den och troligtvis inga rojalister eller kungligheter.
söndag 28 januari 2007
Veckans Boktips; På Hans Majestät Konungens Namnsdag: Därför Är Jag Republikan av Villhelm Moberg
I en passage i Villhem Mobergs klassiker ställs frågan varför en kvinna gråter över en person som hon befinner sig långväga ifrån och aldrig har träffat, hon svarar: "'Därför att han var kung. ' Den aktningsvärda kvinnans tårar gällde icke någon person med vissa bestämda egenskaper, icke någon människa som hon kände och som hon av personliga skäl kunde sakna. De ägnades innehavaren av Sveriges kungatron. Vem denne än hade varit, så skulle hon ha begråtit honom vid hans frånfälle. Hon sörjde en kung: Hon begrät "Vi Gustaf med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung". Hennes tårar gällde en utvald, en innehavare av konungadömet med Guds nåde - Dei gratia rex..."
Jag antar att det finns ett antal människor som idag har firat konungens namnsdag. De är säkert inte många. Men flaggan har säkert hissats: "det är väl det minsta man kan göra". Kungen är en fin man. Han fortsätter sitt propagandatåg, eftersom det är viktigt att upprätthålla popularitetssiffrorna högt. Förvisso görs detta ganska enkelt genom ett bockande och bugande av media. Idag hyllade kungen Linné, antagligen utan att ta fram Linnés mörkare rasistiska sidor.
Det finns olika typer, med olika grad av rojalism. En del som mest tycker att det är en kul grej, är knappt rojalister och bryr sig antagligen inte nämnvärt om att "kungen" har namnsdag. Men sen finns det de där riktigt tossiga. De som ringer in till Ring P1 och är fullständigt galna. De som vill dö för kungen.
Jag läste en gång en insändare i Metro, som försvarade kungahuset med en liknelse som får klassas som en av de sämre jag någonsin stött på. Nej, jag har aldrig, mig veterligen, stött på en sämre. Den är mångfacetterat korkad. Han skrev att "påstå att kungahuset var odemokratiskt, var lika dumt som att torka katten i mikrovågsugnen." Jag vill inte hävda att dessa människor är korkade. Inte helt. Jag misstänker att det är en form av hjärntvätt som drabbat deras hjärnor som har fått de att förlora det kritiska tänkandet när det kommer till vissa saker. Kungahuset är en fin tradition, kungahuset gör bra reklam för Sverige, kungahuset säljer Sverige. Även om kungahusen världen över i viss mån börjar drabbas av dokusåpaliknande symptom är frågan om detta är till fördel eller nackdel för kungahusen. En del av den forna glansen och skimret har trots allt försvunnit. Tids nog dör vidskepligheten.
"Glansen och skimret från kungatronen, som ännu i dag bländar de troende folken, kommer från magisk källa och har uppstått ur vilda folkstammars gudariter och gudakult. Konungadömet är skapat av magin och övertron. Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad, stadgas det i vår svenska regeringsform; paragrafen har uppkommit ur föreställningen om konungen som ett sakralt och övermänskligt väsen.
Det monarkiska statsskicket är sålunda ett uttryck för en uråldrig vidskepelse, som ännu hålles vid liv hos några västerländska kulturfolk, bland dem det svenska folket."
Jag antar att det finns ett antal människor som idag har firat konungens namnsdag. De är säkert inte många. Men flaggan har säkert hissats: "det är väl det minsta man kan göra". Kungen är en fin man. Han fortsätter sitt propagandatåg, eftersom det är viktigt att upprätthålla popularitetssiffrorna högt. Förvisso görs detta ganska enkelt genom ett bockande och bugande av media. Idag hyllade kungen Linné, antagligen utan att ta fram Linnés mörkare rasistiska sidor.
Det finns olika typer, med olika grad av rojalism. En del som mest tycker att det är en kul grej, är knappt rojalister och bryr sig antagligen inte nämnvärt om att "kungen" har namnsdag. Men sen finns det de där riktigt tossiga. De som ringer in till Ring P1 och är fullständigt galna. De som vill dö för kungen.
Jag läste en gång en insändare i Metro, som försvarade kungahuset med en liknelse som får klassas som en av de sämre jag någonsin stött på. Nej, jag har aldrig, mig veterligen, stött på en sämre. Den är mångfacetterat korkad. Han skrev att "påstå att kungahuset var odemokratiskt, var lika dumt som att torka katten i mikrovågsugnen." Jag vill inte hävda att dessa människor är korkade. Inte helt. Jag misstänker att det är en form av hjärntvätt som drabbat deras hjärnor som har fått de att förlora det kritiska tänkandet när det kommer till vissa saker. Kungahuset är en fin tradition, kungahuset gör bra reklam för Sverige, kungahuset säljer Sverige. Även om kungahusen världen över i viss mån börjar drabbas av dokusåpaliknande symptom är frågan om detta är till fördel eller nackdel för kungahusen. En del av den forna glansen och skimret har trots allt försvunnit. Tids nog dör vidskepligheten.
"Glansen och skimret från kungatronen, som ännu i dag bländar de troende folken, kommer från magisk källa och har uppstått ur vilda folkstammars gudariter och gudakult. Konungadömet är skapat av magin och övertron. Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad, stadgas det i vår svenska regeringsform; paragrafen har uppkommit ur föreställningen om konungen som ett sakralt och övermänskligt väsen.
Det monarkiska statsskicket är sålunda ett uttryck för en uråldrig vidskepelse, som ännu hålles vid liv hos några västerländska kulturfolk, bland dem det svenska folket."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)