Elände

Dessvärre hamnar Afrika återigen i blickfånget för sitt lidande, och lidandet allena.

I kriget mellan gott och ont är det folket som får lida, skrev Eduardo Galeano. Och som det verkar, framförallt kvinnorna. I Linda Melverns bok Att Förråda Ett Folk, en bok som borde läsas av fler, även om det inte går att rekommendera som nöjesläsning, eller som kvällslektyr finns det massvis med horribla historier om folkmordet i Rwanda 1994 som antagligen påminner om det som har hänt och som nu händer i Elfenbenskusten. Anledningen är att naturligtvis att den här typ av våld inte är exklusiv för vissa länder. Omfattningen av mördandet i Rwanda är dock närmast omöjlig att förstå, med tanke på de primitiva vapen man använde sig av. Men att rikta sitt våld och hat mot kvinnorna verkar dessvärre vara ett av vapnen.

Samtidigt finns delar av de som var djupt delaktiga i folkmordet i Rwanda kvar där ute. Skapar skräck och terror i grannländerna, som exempelvis Kongo-Kinshasa. Tusentals flyr. Stannar de kvar riskerar de att våldtas, torteras och mördas. Men kvar finns tilltron till Gud och kyrkan. I kyrkan tror många naivt att de skyddas. Det hjälpte föga för många i Rwanda. (Själv var jag på dop idag och fick lyssna på prästens ord om att Gud alltid skyddar de små och svaga eftersom Gud älskar alla och överger ingen, även om dessa är svaga i tron.) Man kan förstå att de behöver Gud i dessa svåra tider, utan Gud inget hopp, problemet är naturligtvis tron att kyrkan skyddar de från allt ont.

...Och naturligtvis Sudan. Nu kommer nya skräckrapporter om Darfur. Samtidigt hävdar en minister i Sudan att människorättsorganisationerna ljuger. Anledningen verkar dock vara en smula diffus.