Socialbidraget, Skammen Och Moderaternas Förakt

" Socialbidraget ska bara täcka det som är absolut nödvändigt, inte sådant man har lust med." säger Ulf Kristersson moderat socialborgarråd.

Socialtjänsten räknar med att spara in 40-80 miljoner på att skära ned på utgifterna för SL-korten. Det finns naturligtvis vissa problem med detta. Jag kan inte mer än peka på det faktum att för människor som lever med små marginaler blir det än svårare. Men man kan också se detta som ytterligare ett steg i skambeläggandet av socialbidraget. Och angående det där att friheten att röra sig fritt inte skall ses som en absolut nödvändighet, så bör man nog förstå att det naturligtvis kan vara det i kontakter med olika delar av samhället, men också om man ser människors välbefinnande som en grundförutsättning för ett drägligt liv, och om man så vill: ett produktivt.

Men, här kommer en nyhet för många: Det finns ett underutnyttjande av socialbidraget. En av anledningarna till detta är just den hårda behovsprövningen och den känsla av förödmjukelse som drabbar de sökande. Den skamkänsla många får av att söka socialbidraget är mer eller mindre inbakad i själva systemet och gör att människor undviker socialtjänsten. (En del begår brott istället.)

Historiskt sett har det funnits tydliga tendenser vad gäller synen på socialbidrag, och det är förekomsten av bestämda moraliska principer. Här har det historiskt sett gjorts en distinktion mellan grupper som har genuina hjälpbehov och sådana som inte har det. Här pekar jag därmed på socialbidragets kontrollerande och disciplinerande struktur. I och med denna moraliska ansats på socialbidraget, individualiseras de sociala problemen och synen på socialbidraget blir även därefter. Den politiska diskursen och den mediala behandlingen av socialbidraget påverkar därför människor i sina attityder till socialbidraget. Det är alltså inte socialt acceptabelt att vara beroende av socialbidrag och denna skam som blir resultatet av detta gör att människor som skulle kunna tänka sig att söka socialbidrag inte gör det.
Den behovsprövade hjälpen har också en svag legitimitet enligt flera undersökningar. Det offentliga samtalet kring behovsprövad hjälp har även en utpekande och stigmatiserande prägel visar studier från andra länder. Samtidigt så finns det forskare som lyfter fram att bidragets legitimitet ökar med utnyttjandet av socialbidraget.
Flera forskar lyfter också fram att fattigvårdstänkandet aldrig har övergetts, för att medvetet ge socialbidraget en sämre status. Med andra ord har det funnits en röd tråd av att skuldbelägga den som tar socialbidrag, det vill säga de i samhällets marginaler, de som inte “gör rätt för sig“.