"Tack. Nu känns det genast mycket bättre."

Ibland sker märkliga sammanträffanden.

Idag på det norska programmet Först och Sist, dök oväntat nog den palestinska professorn Sami al-Arians fru upp, Nahla al-Arian. Jag har tidigare tagit upp fallet med Sami al-Arian. Jag försökte även tidigare idag posta ett inlägg på Ali Esbatis blogg angående detta (mina inlägg försvann dock alla i cyberrymden), för att visa på att traditionellt har demokraterna varit mer Israel-vänliga än republikanerna. Barack Obamas våldsamma flirt med Israel är med andra ord skamlig om än, ej oväntad. Vill man vinna val i USA så fungerar det på det viset. Han talar känslosamt om Israel och deras prekära läge, tar upp enstaka individuella fall om drabbade israeler.

Sami al-Arian stödde Bush offentligt inför valet 2000 eftersom han ansåg att republikanerna var bättre för palestinierna. Dessvärre inträffade nineeleven och USA gjorde vissa förändringar i lagen (läs Patriot Act) som ledde till att Sami al-Arian fängslades. Trots att han alltså inte funnits skyldig för något sitter han ännu kvar i fängelse där han hungerstrejkar. Sami al-Arians brott är att vara aktivist för palestiniernas sak. Enligt statsterrorapologeter innebär detta per definition att vara terrorist. Om man inte har några bevis beror det bara på att man inte hittat de. Och om man inte hittat de, så måste ju det betyda att de finns. Det handlar bara om att tålmodigt leta vidare.

Samtidigt ser jag att Alexander Cockburn tar upp fallet. "Now the United States is a country that is blessed by a constitution, a Bill of Rights and the rule of law, all of them upheld with degrees of enthusiasm that rise and fall according to sex, income and ethnicity. The fall is particularly drastic if your name is Arab, you publicly profess the justice of the Palestinian cause. Living in Florida doesn't help either."

Det finns mer att läsa på:http://www.freesamialarian.com/home.htm. (Ps! Inget för folkpartister, men förhoppningsvis för konsekventa liberaler.)

Tidigare idag så fick några minuter Ann-Sofie Dahl på P1 mig att baxna. Baxna! I Tell you! Denna docent i internationell politik försvarade kriget i Irak. Okej, det är ingenting man inte varit med om förut. Visst finns det negativa aspekter, medgav hon, som kan kritiseras, och bör kritiseras. Men, fortsatte hon, det är mest de strategiska valen som gjorts som har varit dåliga. Kriget var illa förberett. Som vanligt så har dessa apologeter ett äss i ärmen som man aldrig kan ha ett bra svar emot (eller: jo, de finns: men, problemet är att de ger samma svar tillbaka som vi snart ska se), och det är att vi i europa har aldrig förstått det trauma som september eleven var. Av någon anledning är detta trauma den ultimata ursäkten. För vad ska man svara? Faktum är, att vad man än svarar, så bevisar det att man inte förstått. Så blev också fallet, när denna (hur det nu gick till) docent i Internationell Politik förklarade med ett litet fniss, då intervjuaren undrade om inte reaktionen på nineeleven var överdriven, att hennes fråga bara bevisade att europa inte förstått det som hände i USA. Allt USA gör nu beror på det som hände den elfte september menar hon. Redan här kan man naturligtvis hävda att det där med Internationell Politik är egentligen inte hennes gebit. Spontan, lättläst propaganda är mer hennes gebit. Förvisso har mycket förändrats, det går knappast att förneka, och det är nog också troligt att USA genomgått vissa förändringar som knappast skett om elfte september inte inträffat men det är knappast ett helt nytt USA som dykit upp på världsscenen.

Vidare förklarade hon att USA alltid har haft en moralisk mission om att sprida demokrati. Och USA gör rätt nu, eftersom islamismen är vår planets största fara (eller ett hot mot västvärlden, och för dessa liberaler är ju det same-same-but different.) Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: när undantagen blir fler än regeln är det dags att skrota regeln.

Hennes analys var än en gång så fattig som bara högern och liberaler kan erbjuda. Att förklara attacken mot USA enbart som en fåfäng attack mot västvärldens fria och universellt goda värden, är knappast en analys gjord efter många djupa efterforskningar, snarare något man kan snappa upp efter att ha lyssnat på tal av George W. Bush. Faktum är att om man tar denna analys som sann, så handlar det i slutändan då bara om en kamp mellan gott och ont i Sagan Om Ringen tappning. Och vad återstår då, än att "utrota varenda jävel." ?Liberalt? Förvisso är hennes analys i klass med valfri folkpartists, men det är knappast någon tröst för de drabbade. Och med de drabbade talar jag nu inte om de vi inte kan förstå, om vi inte accepterar deras handlande, dvs USA:s regering, utan om de som lider i kriget mot terrorismen.

Men hade Ann-Sofie Dahl suttit med i den norska TV-studion kunde ju hon ha tröstat Nahla al-Arians fru med att Nahla inte förstått det trauma som nineeleven var för USA. Hon hade säkert gett Ann-Sofie en lättnadens kram och sagt: "Tack. Nu känns det genast mycket bättre. Jag förstod helt enkelt inte bättre."