Jag hörde en gång om en US-amerikan som sade att Sverige var det mest amerikaniserade landet i världen. Och att USA var nummer två.
Lite överdrivet kanske, men nog är vi rätt fixerade vid USA alltid. Jag tänkte på det skämtet när jag slog på morgonnyheterna i morse och första nyhet var att Obama vunnit i ytterligare någon delstat i USA. Skönt att super-tuesday blev till super-duper-tuesday, så att man inte spred ut primärvalet än mer.
Det säger lite om vår värld och det vi kallar demokrati med tanke på den massiva uppmärksamhet primärvalen i USA får hos oss. Jag tänker inte beklaga mig för mycket över uppmärksamheten eller hur det uppmärksammas (där taktik diskuteras snarare än politik: där slogans är viktigare än program) snarare bara notera att det är något snett med en värld där ett land med en andel av jordens befolkning på cirka 5 % kan avgöra så mycket för en hel planet (och ett land där långt ifrån alla som är röstberättigade röstar).
Valet mellan republikaner och demokrater är lite för mig som när det allsvenska guldet i höstas stod mellan Djurgården och IFK Göteborg. Jag vill inte att något av lagen skulle vinna guld. Jag ville verkligen inte det. Det bar mig emot att hoppas på ett av lagen. Men om nu något av lagen måste vinna: får det väl bli demokraterna: eller Göteborg i det fallet. (Nu var ju Kalmar FF lite grann inblandat också: men jag vill inte göra något likhetstecken mellan Kalmar och t ex Ralph Nader eller de gröna.)
För Israel är valet annorlunda. Det är som när man fått den där drömlotten på bingolotto, där man får snurra på något supervinsthjul. Man har redan vunnit. Frågan är bara hur mycket man ska vinna: minsta vinsten är väl typ 500 000 kronor. Men man kan fortfarande bli besviken. I ett lotteri där den lägsta vinsten är typ 500 000 kronor är det naturligt att bli missnöjd när man får 500 000 kronor. (Denna diskussion har jag haft med mina föräldrar. De påstår båda att de inte skulle bli missnöjda om den snurrade och stannade på det lägsta. Vilket jag påstår är befängt. Det är klart att ingen är missnöjd över att få 500 000. Det man är missnöjd över är ju att det inte blev mer. Att man fick det lägsta beloppet av alla.) Kandidat efter kandidat försäkrar hur mycket man älskar Israel och har förståelse för allt de gör. USA är förvisso hyfsat god vän med diktaturerna Egypten och Saudiarabien, två länder med förkärlek till att bryta mot mänskliga rättigheter och länder som Israel inte nödvändigtvis gillar, men Israel är ändå nummer ett för USA.
Nåväl: USA är det stora föredömet i världen. Hela världen riktar blickarna mot USA. Alla kommer att påverkas av ett val som står mellan två elitistiska högerpartier. Det är pseudoliberal önskedemokrati. Ett val som står mellan eliter och där bara ett par procent av världens hela befolkning får rösta. Ingen risk att kreti och pleti röstar fel så att säga. Liberal valfrihet.
onsdag 13 februari 2008
Det Mest Amerikaniserade Landet I Världen Borde Också Få Delta I Primärvalet
Etiketter:
Demokrati,
Israel,
USA,
Valet 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar