"Jag Hatar Inte Muslimer, Bara Deras Religion Och Deras Bok"

Man vill bekämpa radikaliseringen av muslimer. Man gör detta genom att konstant peka ut muslimerna, till skillnad från människor från andra religioner, som potentiella mördare eller massmördare. Samtidigt förödmjukar man muslimer och tvår sina händer med yttrandefrihet. Därefter basunerar medierna ut om protesterna världen över (som när man också väljer ut vilka protester som är av värde: politiska demonstrationer i Pakistan fick mindre utrymme än betydligt mindre demonstrationer mot karikatyrerna). Genom att vilja hitta terrorister: för varje terrorist som är muslim bekräftas bilden av islam, för varje muslim som är eller misstänks för att vara muslim bekräftas bilden, en besynnerlig form av hatisk skadeglädje dyker upp.

Det är intressant hur man också närmast letar efter provokationer: någonting som man kan peka på. De danska teckningarna har blivit till ett föremål för hur vi i väst är överlägsna den övriga världen. Bränderna i Köpenhamn kan ha att göra med de danska teckningarna. Och visar det sig att så inte är fallet, kvarstår faktumet: det kunde ha varit. Häri ligger en del av rasismens fundament. Även sådant som visar sig vara felaktigt har den fördelen att man kan peka på andra saker som hänt tidigare och säga att så kunde ha varit fallet även nu. Man vill finna terrorister. Islamofobins och rasismens behov av indicier. Vi vet hur en sverigdemokrat tidigare sa att det gäller att ljuga så att det låter sannolikt. Den sannolika lögnen är ett symtom på att något är fel i vårt samhälle. Ju mer rasistiskt ett samhälle blir desto mer trovärdiga blir de mest osannolika lögnerna. Rasismen lever mycket på att man till slut kan bara säga, utan bevis: ingen rök utan eld.

Den liberala hjältinnan Aayan Hirsi Ali kunde gå ut och säga att islam som religion måste besegras: vi för ett krig mot islam. Hennes mod pekades ut som osedvanligt stort bland många. Att hon är modig må vara sant, men det finns många modiga muslimska kvinnor. Hennes stora fördel var uppenbarligen hennes hätska utfall mot islam. En annan holländare och politiker uttrycker sig så här elegant:

“I don't hate people. I don't hate Muslims. I hate their book and their ideology.'
Eller: 'Islam is not a religion, it's an ideology,' säger katoliken Wilders och tillägger med högerns ödmjukhet, 'the ideology of a retarded culture.'

Han inser inte det tragikomiskt paradoxala i att han hyllar yttrandefriheten samtidigt som han vill förbjuda koranen. Han hyllar skandinavien (men menar nog främst Danmark.)

Är det inte dags att börja bygga lite mer broar? Därmed kan man dock också säga att religiösa friskolor till varje pris måste stoppas, eftersom religiösa friskolor segregerar än mer. Kampen för kvinnans rättigheter måste också fortsätta, men utan att peka ut specifika religioner som kvinnofientliga.

Personligen tycker jag att det håller på att spåra ur. Samtidigt är det märkligt att det i den muslimska världen så många engagerar sig mer i teckningar och karikatyrer än i det politiska. Men dessvärre görs ännu inga ordentliga analyser i frågan. Debatten är svartvit. Men under tiden polariseras världen allt mer.

Andreas Malm i sin tur, i den tredje delen om islamofobin, ser sig hitta specifika datum för islamofobin. Det är de olika politiska och ekonomiska konflikterna som göder islamofobin och mer specifikt oljan som bär skulden.