”We must take a neighborhood in Gaza and wipe it off the map”

Dessvärre är det ofta så. För att slippa utmana den världsbild man byggt upp och så länge försvarat måste man blunda för vissa saker. Detta kan drabba alla människor. Vi har alla våra extra känsliga punkter. Något vi tror extra mycket på.

När jag i förrgår såg dokumentären Välkommen till Hebron kände jag dock hoppet i de människor som vågar utmana sin världsbild, en före detta soldat och en ung kvinna som tror på framtiden, fastän den måste se mörk ut.

Men vilka Israel-vänner ser en sådan dokumentär? Vilka Israel-vänner vågar utmana sin enögda världsbild? Ingen. Israel-vännerna måste blunda för filmen, eller smutskasta filmen. Israel-vännernas bästa försvar har varit att ignorera det mesta av det som drabbar palestinierna och mer eller mindre hävda att allt började med palestinsk terrorism. Även om det faller på sin logiska orimlighet.

Men, det spelar ofta ingen roll. Det visar sig att det israeliska tolkningsföreträdet kommer alltid först. Även när kritik framförs mot Israel, så görs det utifrån Israels tolkningsföreträde. När Israel säger att de agerar därför att (valfri anledning) så accepteras det. Det finns en förståelse för Israel som bland annat bygger på att man är en av västerlandet godkänd demokrati.

Exempel: När Israel bombade skiten ur Gaza och delar av Beirut den där sommaren runt hörnet så var mediernas analys och förklaring helt utifrån vad Israel sade. Israel skyllde då på Hamas och/eller Hizbollah. Som om Hamas och Hizbollah i sin tur inte skulle haft några skäl. Hizbollah och Hamas tillfångatog då sammanlagt 3 soldater. Som jämförelse kan meddelas att idag har den israeliska armén tillfångatagit/kidnappat 85 palestinier. Och som många vet har man redan tusentals palestinier i fångenskap. Dagarna innan Hamas och Hizbollahs aktioner utplånades en palestinsk familj på en strand i Gaza av Israel. Men det var en isolerad händelse. Inget som utlöser något. Det var mest otur, ren och skär och som dessutom bland Israel-vänner kan förklaras med att om inte palestinierna ägnade sig åt terrorism skulle det inte hända.

Tidräkningen för Israels terroraktioner börjar alltid med att någon annan gjort något först. Från Väst kan man kritisera Israel på sin höjd för att de agerar för hårt: DN-liberaler, med sin selektiva elitistiska pseudoliberalism, kan kritisera Israel, så mycket kan jag ge de, men alltid utifrån Israels tolkningsföreträde. Staten Israel går före människornas rättigheter. Mänskliga rättigheter är förbehållet en minoritet. När man isolerar och belägrar ghettofängelset Gaza förklaras det med något palestinierna gjort: vare sig det handlar om att palestinierna har röstat (men fel) eller skickat raketer mot södra Israel.

När man såg Välkommen Till Hebron var det uppenbart, att den avskyvärda rasism som bosättarna ägnade sig åt och det hat man uppfostrar barnen med, inte är genomförbar utan den liberala demokratin Israels goda minne och beskydd. Den kan inte ske utan sionismens goda minne. (Jag är fullt medveten om att många israeler tar avstånd från bosättarna och deras rasism. Men ockupationen och den etniska rensningen skapade Israel.)

Israel kan kränka luftutrymmet på sina grannländer på ett sätt som vi vet vore otänkbart om något annat land skulle göra det. Israel kan diskutera slaktandet av politiskt valda ledare som Ismail Haniyeh och komma undan med det. Det handlar bara om rent logiska steg man ska ta. Man kan säga saker som: "We must take a neighborhood in Gaza and wipe it off the map." ” Minister Meir Sheetrit, AP, New York Times, 10 Feb 2008.

Wipe it off the map?

Och man kan naturligtvis mörda människor lite varstans när det passar. Som ledare i Hizbollah. (Hur viktig han var kan naturligtvis diskuteras.)

Välkommen till Hebron är välkommen till palestiniernas vardag. Välkommen till att vara under konstant tryck från Israel, ett konstant hot om våld och terror från Israels sida. Välkommen till ett dagligt förtryck och dagliga vardagliga förödmjukelser, till daglig terror, till en daglig dos av praktiskt utförd rasism. Välkommen till att lida under västvärldens goda minne. Välkommen till att fira 60 år av förtryck.

Det påstås ofta att vi ska lära av historien. Att med hjälp av informationen ska människors lidande hindras. Det lidande som åsamkas palestinierna är ingen hemlighet. Världens liberaler visar dock sitt rätta ansikte på närmast daglig basis: alla människor är inte lika värda. Jag vet att det är allmänt bekant. Det behövde bara sägas en gång till.

Befria Palestina!