Det är rätt komiskt egentligen. På ett tragiskt sätt.
Obama vrider nästan tungan ur led för att få folk att inte tro att han är muslim, och att han inte gör annat än stöder Israel till 100 %.
"Judge me by what I say and what I've done. Don't judge me because I've got a funny name. Don't judge me because I'm African-American."
Sen har vi McCain. Liksom Obama har han haft problem med en kyrklig representant. McCain har förvisso klarat sig väldigt bra i jämförelse.
För John Hagee, evangelisk protestant, har inte trampat på fel tår på samma sätt, fram till nu. Hagee är dessutom Israel-vän. På sätt och vis. Han tillhör det anti-semitiska blocket som gärna försvarar Israel. Han pratar förvisso om ett Israel där blodet skall flyta. Och sånt där. Han pratar om att Gud lät Hitler komma till makten för på så vis kunde judarna flytta till Israel. Då fick i och för sig McCain nog. (Det är dock betydligt mer ursäktligt att använda fördomar och hatiskt språkbruk gällande muslimer. En annan McCain-pastor Rod Parsley - en moralisk kompass enligt McCain-, talar om islam som hatets religion, en falsk religion - ett hot mot USA, mot de kristna. Därav, vilket man kan förstå, med den iver Obama högtidligt lovar och svär att han inte är muslim.)
John McCain har tidigare visat sin tacksamhet för Hagees stöd för Israel. Men det är ett stöd, ett minst sagt besynnerligt aggressivt stöd, som Hagee hoppas kommer leda till ett blodbad som i sin tur skulle leda till Israels nederlag. ”The Jews, however, will survive the battle, long enough to have “the opportunity to receive Messiah, who is a rabbi known to the world as Jesus of Nazareth.”
…För att judarna ska bli kristna med andra ord… Hagees teori är mycket avancerad. Ryssland är inblandat (jag kan avslöja att det kommer sluta illa för den ryska armé som attackerar Israel.). Och Kina är med på ett ont hörn med. Men blod kommer flyta. Det är Israel/USA mot resten av världen. Jippie!
Israel har ju sen tidig barndom flirtat med anti-semiter. De behöver ju inte varit religiöst galna som Hagee. Det fanns ju ett gemensamt intresse för europeiska anti-semiter och sionister. Att judarna skulle lämna europa. Denna ocharmiga historia berättas sällan av statsterrorapologeter och kolonialismkramare, eller bland en del ”liberala” människor som påstår sig bekämpa anti-semitism. Med sällan menar jag för övrigt aldrig. Det är en politiskt opassande historia att berätta så att säga.
Detta tragiska samarbete, finns på sätt och vis än idag, men den har ändrat ändamål. Anti-semiterna har bara hittat en större fiende i muslimerna och araberna. Visst finns det de som talar om en judisk världskonspiration fortfarande. Anti-semitisk litteratur är främst en västlig företeelse: från vita kristna som icke tillhör vänstern. Men många sionister vill egentligen inte tala om dessa anti-semiter. Man vill istället lokalisera anti-semitismen, inte till de som kommer med stereotypiska nidbilder av judarna, utan till de som kritiserar Israel som stat. Detta säger en del om sionismen. De kristna sionisterna, ofta religiöst vanvettiga, som av och till låter höra av sig (och jublar när våldet blossar upp, eftersom då kommer jordens undergång) och som stöder Israel, är inte alltid helt enkla för Israel att hantera. Men de stöder Israel. Det ursäktar uppenbarligen det mesta.
Den djupt Israel-kritiska, retoriskt briljante, Norman Finkelstein (den som sett honom debattera med Alan Dershowitz, eller andra bombastiska Israel-vänner förstår vad jag menar), anti-semit enligt den intellektuellt flexible Henrik Bachner, naturligtvis, blir förvisad från Israel. Han skulle till de ockuperade områdena men blev omedelbart omhändertagen. I mellanösterns enda demokratis namn.
Anti-semiter är välkomna i Israel. Alla dagar i veckan. Bara de stöder Israel i sin våldskampanj mot grannar och de människor man stal marken från för att få sin stat.
Men om framtiden och staters och människors överlevnad är det svårt att sia. Vi är ofta för snabba att döma. Just nu ser ju det mesta olycksbådande ut. Det troliga är väl att jag inte får uppleva fred där nere. Framförallt ingen rättvis sådan. Men det betyder inte att den dagen inte kan komma. Om 200 år kanske? Det måste handla om överlevnad för så många som möjligt, eller som i Israel-vännen Hagees fall: så få som möjligt.
(Nej, jag är ingen klimatförnekare bara för att jag hoppas och tror att jorden håller för mänskligheten i 200 år till.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar