Israel Menar Inget Ont När Man Gör Illa

Israel har en blandning av förbannad tur och otur egentligen.

Först sa man att det inte bodde några där Israel skulle skapas.

Sen fick man dessvärre erkänna, att jo, det bodde några där: men de flydde frivilligt. Israel försvarade sig så pass hjältemodigt och bra att man bara hade lite tur. Just då. Araberna, muslimerna, icke-judarna: flydde. Och det var ju deras val. Att fly. Israel hade lite flyt skulle man kunna säga. Men hur skulle Eretz Israel kunna komma till genom icke-våld?

Sen har man dödat barn. 1000 barn har dödats efter den andra intifadan. Först förnekar man det. Sen skyller man på offren. Visst är det otur. Man skyller på att Hamas gömmer sig bland civila. Men att man dödar barn i Gaza är kanske inte så konstigt. 48 % av invånarna i Gaza är under 15 år. Så om man skickar in raketer in i detta, dessutom extremt trångbodda område, är risken ganska stor att man dödar just, barn.

Men Israel menar aldrig att döda barnen. Men likt förbannat fortsätter det.

We really didn’t mean to do it. Again we didn’t mean to do it. We have never meant to do it. Yet as usual, even though we didn’t mean it – we hit them. We hit them 1,000 times already without meaning to do it. We have killed a total of 1,000 Palestinian children since the second Intifada broke out on September 29, 2000. A thousand.

Så när Israel firar 60 år, vilket i sig, inte är konstigt, att man gör. Så måste det göras med skygglappar. Muren är bra på det viset. Man slipper liksom se eländet.

We already have a special procedure for cases where a Palestinian child dies as a result of a misfired missile, a misaimed shell, an unfocused helicopter, or a distracted sniper. At first, we deny a child even died. Later we argue that his own people killed him. Later we issue explanations and excuses and scenarios that only become dumber with the passage of time.

Men Israel är inte ett hot mot någon. Men alla dessa "dumma" förklaringar visar väl på att man åtminstone inte är stolta över att man dödar alla dessa små barn?

Then comes the turn of the “investigating officer” (it will never be an investigating judge, a scrutinizing observer, or an inquisitive civilian. It’s always an officer) who proceeds to issue some nonsense that clears us of any wrongdoing. Ultimately, we declare that the evil Arabs are at fault, because they take cover among civilians.

Så är det. Israel är goda. För att man menar det inte, när man dödar. Man ber ju till och med om ursäkt ibland. Förlåt liksom. Men imorgon är en annan dag. Och med ursäkten att man inte menade något ont kan man fortsätta. Under den västerländska liberala demokratins täckmantel, även kallat hyckleri. Det spelar ingen roll att Israel dödar betydligt fler barn än vad palestinierna gör. Eller att man fängslar betydligt fler barn. Man menar inget illa. Man menar inget ont. Det är De Andra som står för. Ondskan.

Israel menade inget illa med sin etniska rensning. Man menade inget illa med sin ockupation. Man menar inget illa med sina flygbombningar, sina raketer och sina stridsvagnar, sina räder och sina klusterbomber, sina utbyggnader på Västbanken, sina murar, sina checkpoints, sina vattenstölder, sina husrivningar, sina kidnappningar och sina markstölder. Man menar inget illa med sin fortsatta och utvigade ockupation.

Israel menar inget illa. Israel menar inget ont. Så varför kan inte palestinierna erkänna Israels rätt att existera och göra vad som behagar Israel?